Ok, håll i er: jag är fixerad i min dotters pojkvän

Du gör absolut allt vad du måste och sedan lite till för att genast slå det där ur hågen. Usch, så vidrigt det låter. Faktiskt. Om du skulle låta det märkas på något enda minsta lilla vis är det lika med ett tämligen optimalt svek mot din dotter. Jag förordar en sväng till psykakuten om det är så att du inte själv klarar att bemästra dina känslor för din dotters pojkvän.

Lös korsord, res från stan, stick dig själv med nålar.
Gör något drastiskt. Hitta en egen karl kanske?