Erfarenhet Tidig vattenavgång???

Jag fick tidig vattenavgång (men inte så tidig som du), när jag väntade första barnet. Det hände mitt i natten, när jag var i vecka 32+3, när jag var på väg till toaletten. Jag trodde att jag hade blivit plötsligt inkontinent, eftersom jag lämnade pölar efter mig på golvet. Men när det blev ännu fler pölar efter toalettbesök, misstänkte jag att det var fostervatten.

Jag kontaktade förlossningen som ville ha in mig på kontroll och efter kontrollen blev jag inlagd. De två första dagarna fick jag kortisonsprutor för bebisens lugnmognad. Jag fick även antibiotika intravenöst tre gånger per dygn de åtta första dygnen. Och sedan kollades CRP regelbundet och det gjordes CTG morgon och kväll. De första tio dagarna fick jag gå upp ur sängen endast för att äta, gå på toaletten och duscha. Därefter fick jag så smått börja vara uppe på dagarna och i vecka 34+3 fick jag åka hem med en tid för igångsättning i vecka 36+1.

Under de veckor som gick mellan igångsättning och förlossning läckte jag fostervatten i större och mindre mängd. Det var inte särskilt roligt, eftersom det ibland kom så mycket att ingen binda i världen lyckades samla upp vattnet.

Du har ju hunnit med många veckor på sjukhus redan. Jag kan bara föreställa mig att det är både jobbigt och tråkigt och ledsamt att inte få vara med familjen där hemma. Jag låg på sjukhus i sammanlagt fem veckor i och med andra barnets födelse och tyckte att det absolut jobbigaste var att inte få träffa min son hemma.

Har du fått något besked om hur länge till du får lov att vara gravid, förutsatt att bebisen och du mår bra?

Tack för ditt svar! Du har så rätt i att det är superjobbigt att vara ifrån dom där hemma... Men vi kämpar på. Några veckor till måste det gå

V 34+0 blir jag igångsatt om inte bebis kommit innan dess. då anses infektionsrisken vara större än faran för bebis att komma ut. Har diskuterat ngt lite tidigare också men vi får se hur det blir i slutändan. Jag tror inte det går så länge till men så har jag iofs sagt läääänge nu! Snart 9 v sedan vattnet gick o går jag t 34+0 blir det 13 v. Då platsar jag nog i rekordboken hahahaha!

Jag låg bara tre dagar efter att vattnet gått och tyckte DET var jobbigt. Ibland är man bortskämd. Starkt jobbat att hålla modet uppe ännu och så skönt att bebisen vill stanna kvar i magen.

Oj vad härligt att du fått ha kvar bebis så länge i magen!! Jag kan inte ens sätta mig in i hur det måste vara att vara inlagd så länge. Mitt vatten gick i 32+5, fick läggas in då jag väntade tvillingar. Sen kom dom redan samma kväll.

Min son föddes i v.28+5 efter att mitt vatten hade gått 11 dagar tidigare. Låg på sjukhuset i de 11 dagarna och det sipprade vatten till o från hela tiden. För mig slutade det med infektion och kejsarsnitt men jag fick en frisk liten kille som nu är 6 månader. 
Hoppas din bebis vill stanna ett tag till i magen! 

Skriver ett inlägg trots gammal tråd ifall någon googlar om vattenavgång (jag gjorde det under tiden jag var inlagd, trots att min man avrådde mig från det....)

Jag fick vattenavgång i vecka 24, var även ca 1 cm öppen när jag kom in. Låg inlagd 5 veckor, fick sedan permission och därefter blev jag slutligen utskriven. Vattnet läckte hela tiden, vissa dagar mer andra mindre men det fylldes på kontinuerligt så det var aldrig torrt kring bebisen. I vecka 35 bestämde man sig för att sätta igång förlossningen. Risken för infektion (som ju iofs funnits hela tiden) ansågs större än riskerna för barnet att födas i vecka 35. Efter 3 misslyckade igångsättningsförsök med hormon-propesser förlöstes till slut dottern med planerat snitt. Pigg och frisk, 2700 g. Ingen vet varför vattnet gick så tidigt men cervixprov som gjordes när jag kom in visade pos på bakterier (dock ej GBS).  Fick flera kurer antibiotika, både i dropp och sedan tabletter.
Ironiskt att det inte gick att få igång förlossningen, efter att man gjort allt man kunnat för att stoppa den 11 veckor tidigare!

Det är tufft att ligga inlagd, speciellt när man redan har barn som behöver en. Oron över att inte veta om man kommer bli en av dem som föder jättemycket för tidigt är jobbig. Jag funderade mycket på hur relationen till mitt andra barn skulle påverkas, men det känns inte annorlunda nu så här i efterhand. 

Till alla som kämpar, ta en dag i taget. Varje dag räknas och ni gör ett jättejobb, styrkekramar till er!

Kul när gamla trådar ploppar upp igen!

Om jag ska berätta vår historia så föddes han till slut, mirakelpojken Sander i v 30+5. Nästan 10 v efter vattenavgång. När vattnet går före v 23 brukar det vara väldigt kritiskt o så var det även för oss. Han var mkt svårt sjuk o läkarna hade samtal m oss o sa att de inte trodde han skulle överleva... Mardröm!
Flyttades till Östra i Göteborg där han fick kväve o e det vände det sakta, sakta. 100 % syrgas hade han o de första timmarna syresatte han sig endast 30% ändå. Fy sjutton.
Låg i respirator 5 dagar, sedan cpap t v 37 typ o därefter grimma m enbart syrgas. Läkarna sa att han hade svår BPD o skulle behöva syrgas ett helt år. Han fick även blodförgiftning o var väldigt sjuk. Åkte hem när han var fullgången o e en natt hemma kunde vi stänga av syrgasen!!! Helt otroligt!!!

Idag är han 6,5 mån 4,5 mån korr o har precis haft sin första förkylning. Fick då ligga inne m syrgas en v men nu är han ok igen. Underbart att det trots allt gått så bra!!! Pratade m dr häromdagen som sa att han är en solskenshistoria utan dess like Ingen trodde han skulle överleva, o att han isf skulle vara väldigt sjuk länge men så blev det såhär bra till slut!