• ius lexis

    Hur det känns för oss barn med styvföräldrar

    Jag tror att biopapporna och biomammorna ska läsa det här inlägget för det riktar sig mest till dem då det oftast är de som ställer orimliga krav om att den nya partnern ska ta alldeles förmycket ansvar för deras barn som de valt att skaffa. Då låter det- Du skulle inte skaffat bonusbarn om du inte vill ta en förälders ansvar osv.... eller påhopp om att tjejen hatar ungen eller är svartsjuk för att hon tycker att barnens föräldrar ska betala för sitt barn eller skjutsa till träningar eller uppfostra dem utan att lägga den tuffa biten på den nya partnern som då ska framstå som "the bad guy" när hon egentligen bara försöker hålla det som hon och pappan kommit överens om ska gälla och försöka klara den roll som läggs på henne av föräldrarna. Det är en stort frågetecken för mej hur man kan välja att skaffa ett barn, ofta ett efterlängtat sådant och sedan bara skita i att ta ansvaret utan lägger det på exets nya eller sin egen nya partner. Skaffa inte barn som ni inte tänker ta hand om!

  • ius lexis
    Yolanda skrev 2011-09-07 21:52:43 följande:
    Hejsan, jag tänkte skriva lite om hur det funkar i min familj =P
    Min mamma  och pappa skilde sig när jag var 4 år, ganska snart träffade min mamma en ny kille som flyttade in hos oss och som idag är som min pappa. När jag bodde hemma bestämde han lika mycket som mamma och det tycker jag var bra. Däremot satte min mamma och min pappa samt deras nya respektive upp gemensama regler som gällde för min syster och mig så vi viste vad som gällde. Eftersom jag bor hos min mamma mest har det blivit så att jag lyssnar mer på min "styv"pappa än på min biologiska.
    Däremot kan folk i ens omgivning vara ganska okänsliga och säga saker som att du förstår väl att din stynpappa inte älskar dig lika mycket som sitt "riktiga" barn, alltså min halvbror. Jag blir tokig på såna människor som ska uttrycka sig om nånting de inte har att göra med eller inte vet nånting om. Det är klart att mina halvbrorsor är som mina riktiga brorsor. Jag har också fått den seriösa frågan: vem tycker du bäst om? din styvpappa eller din riktiga pappa. Vaddå riktiga pappa, ska man tycka bäst om nån? Jag tycker det är ganska sjukt att folk runt omkring än försöker uppmuntra till att det minsann inte kan vara en riktig familj om det inte är den "klassiska" kärnfamiljen. Är tyvärr något man får vara berädd på både som styvförälder och styvbarn.  
    Biomamman sa till mina bonusar att jag inte kommer att älska dem om jag får barn och att jag då inte kommer ha tid för dem..
    Det tar en jävla tid att reparera sådana saker, bara för att man inte fixar att barnen och jag har en bra relation. barn tror ju på sina föräldrar som de älskar och kan inte alls se att föräldrar kan ljuga för att tillfredställa sig själva.... Usch vad tråkigt att barn ska behöva bära sådant med sig.
Svar på tråden Hur det känns för oss barn med styvföräldrar