• Julia82

    Frustration och förtvivlan...

    Två år.

    Minst 25 ägglossningar, och minst 25 misslyckade försök till ett barn. Ett positivt besked som slutade med missfall. Och sedan ingenting... En utredning som inte visade något alls.

     Alla vännerna har hunnit bli gravida, gått sina 40 veckor utan problem, och fått sina små bebisar. Dom första fyller snart ett år!

    Och här är vi.. jag och min man. På ruta 1 utan något större hopp längre. Vi står nu på kö till IVF men det är inte aktuellt än på ett halvår.

    Vi har provat allt från akupunktur, rosenrot, homeopat medicin, sex hit och sex dit. Vi har "slappnat av" på resor, gift oss (inte för att bli gravida alltså)  och älskar varandra mer än någonsin. Äl-tester, grav-tester, symtom här och där.. men inget händer. Jag börjar bli så frustrerad, ledsen och förtvivlad nu.

    Var bara tvungen att skriva några rader.

  • Svar på tråden Frustration och förtvivlan...
  • Julia82

    Tack för era svar! Missfall är verkligen fruktansvärt, speciellt när man längtar, väntar och hoppats så länge på ett plus. Det är så orättvist! För mig kom det i v 13, men fostret hade nog dött tidigare. Jag gissar att det hände i v 8-9 men att jag inte blödde då. Jag fick så jäkla ont i magen en dag, men eftersom jag inte blödde alls så trodde jag att var okej. Usch, det va hemskt att gå igenom. Speciellt när mina vänner fick sina små bebisar strax därefter. Man känner sig så utanför, och så frustrerad när man tänker på hur svårt det varit att bli gravid. Så måste man även drabbas av mf.

    Vi har inte funderat på privat ivf. Tror att vi kämpar på och försöker på egen hand tills vi får tid till Sahlgrenska dit vi hör.

    Lycka till med graviditeter och försök!!!

  • Julia82
    Anna E 82 skrev 2011-05-02 18:39:17 följande:
    Vet precis hur det känns!! har försökt bli gravid nu i över 2 år och det händer ingeting:(( man blir jätteledsen och allting känns hopplöst! vill bara ge mig och min man vårat kärleksbarn... så jag hoppas, hoppas att både du och jag blir gravida.

    kram
    Ja, man blir lätt frustrerad och ledsen när tiden bara går och inget händer! Usch, hur ska man orka hålla på så här... För min del så ser det ut som vi kommer få hjälp på Sahlgrenska, så just nu känns det lite lättare. Har ni sökt hjälp än?
    Mvh Julia
Svar på tråden Frustration och förtvivlan...