5 MA! kommer de någonsin bli våran tur!!!

Vi har gjort massa utredning vet inte hur många rör blod man har lämnat men de e väl typ ca 50 st och inget fel hittas, önskar på nått sätt att de va nått fel så man kunde få hjälp med medicin.

isisisis: jag var med i Lennart Blomqvist studie nu denna femte gången men tyvärr inte ens de hjälpte oss därför ser ja inget mer hopp längre.

Min fjärde graviditet tjatade ja till mig trombyl men de hjälpte inte heller, nu nästa gång ja blir gravid (om ja nu ska orka en gång till) då ska ja få progesteron vagiatorier 3 gånger om dagen får hoppas att de fungerar då för de e ju de ända som finns kvar att prova.

Livet e fruktansvärt orättvist och vi e så himla många som är drabbade, någon gång blir de våran tur men de e så svårt att fortsätta orka och alla precis alla vänner/arbetskamrater är gravida eller har fått barn nu under dessa 2,5 åren vi har försökt och fått 5 ma på de e så jobbigt.

Vi får kämpa vidare!

kram

Vill börja med att beklaga allas situation!

Har försökt att bli gravida i 7 år... efter 5 år (2009) lyckades vi och lyckan var total, tills vi åkte in på VUL i v13 (hade fått blodiga flytningar) och det visade sig att fostret slutat växa i v 7.
Efter ett år satte vi igång med IVF och blev gravida på första försöket, MF i v6, gravid på andra försöket, MF i v7... tredje försöket misslyckades.

Så efter 7 år (snart 8) sitter vi fortfarnade barnlösa och hemmaförsöken känns totalt meningslösa (även om man är dum nog att fortsätta pröva och blir lika förtvivlad varje gång mensen kommer).

Startade mf -utrredning 2 mars, provresultaten ska ta två månader så om fyra veckor kommer "domen"...

Kramis till alla starka människor därute, vi kämpar vidare!

Min fru och jag har genomgått alla tänkbara undersökningar som finns men man hittar inget fel utan vi är fullt friska. Vi har försökt få barn i 17 år med missfall som resultat hela tiden. Vi har fortfarande inga barn här på jorden. Nu är min fru gravid med trillingar v 11 men vi vågar inte glädjas fullt ut. Kanske vår tur nu? Jag vet hur tufft det är för det är det för mig som man med men tjejer ni är fantastiska som orkar

Yasa: Håller verkligen tummarna för era tre små guldklimpar! 
ja, det är en process att gå igenom och det är jätteviktigt att göra det tillsammans. Min man har varit ett fantastiskt stöd genom hormonbehandlingar, ÄP och missfall. Vi har vuxit samman men såklart tar det mycket energi från oss båda.
All Lycka Till Er!!

Yasa: jösses 17 år och här gnäller jag över 2,5 år!! det betyder verkligen att man inte ska ge upp bara att fortsätta kämpa trotts att det är skit jobbigt.
Tänk att ni ska få tre små underverk jätte grattis till er  har ni gjort ivf eller är det på egen hand? äter din fru några tabletter eller nått?

Det är som du säger Najje man växer verkligen ihop med sin partner när man går igenom något sånt här, ja e den som gråter konstant och han är den som tröstar och inte vill ge upp så när han e så positiv så vill man kämpa vidare.

Åh, vad jag håller tummarna för er alla!

Ninni82: det är på egen hand, just nu är vi inne i v12. Så vi har många veckor kvar. Man får ta en dag i taget hela tiden, vi får se vad tiden går. Men ge inte upp även om det ibland känns jobbigt

Jag hoppas och tror att det blir din tur någon dag Ninnin!

Jag tror att nån gång kommer det bara att funka, man läser ju om massor av sådana solskenshistorier så tror det kommer för dig med.

Jag har precis haft äl så hoppas det tagit sig igen!
Om det gör det tänker jag nog basunera ut att jag är gravid igen (har jämt varit så försiktig med det och sen har det skitit sig och jag mått dåligt i ensamhet) och ta ut glädjen i förskott som dom säger. Sen om det skiter sig igen hade man iallafall glädjen ett tag.

5 gången gillt förhoppningsvis.. Men först ska man ju få till plusset med. Sucka

Just det, har du kollat upp livmodern ordentligt med sån där särskild undersökning? Jag gjorde ju operationen av livmoder efter att dom hittat sammanväxningarna. Kanske behöver din livmoder en liten renovering med innan det är dags för inflytt? =)

Efter 3:e missfallet blev ja ju sövd och kollad om de fanns någon skiljevägg men de gjorde de inte då allt såg bra ut så man får ju tro på vad dom säger! de kan väl inte vara så att ja kan ha fått något sånt nu va?? ja blev ju skrapad för snart 2 veckor sedan då borde dom väl sätt att allt såg bra ut me kan man tycka.

Tror som dig att någon gång kommer det gå men de är bara en lite längre väg för vissa och man orkar inte riktigt kämpa vidare vissa dagar!

Dom kom fram till att det nog inte var en skiljevägg jag jag hade när dom gjorde operationen utan sammanväxningar från skrapningen(arna). Så det kan vara värt att titta på igen. Sammanväxning kan ju komma senare?

Nä, förstår att man inte orkar kämpa, det går upp och ner. Nu när jag är inne och väntar på att testa så känns det hoppfullt igen, men det går verkligen upp och ner. Men jag har ju också ett barn sedan tidigare, det gör det hela betydligt lättare förståss. Nästa gång ska jag testa både trombyl och progestron ihop. Hoppas Lennart hör av sig snart med någon ny ide!

Ja vet att man inte ska ge upp för någon gång blir det våran tur, Men hur fasen ska man orka!
De finns ju så många som har de mycket värre med ännu flera missfall än mig och hur fasen orkar ni!

Mina dagar går verkligen upp och ner och ja ser inget ljus, vet inte om jag vågar bli gravid fler gånger för ja klarar inte fler missfall, kan inte förstå varför vissa ska behöva gå igenom detta gång på gång!

Vilaa: har dom sagt till dig att de kan vara sammanväxningarna som gjort så du fått missfall??
Ja vet inte vad ja ska göra längre, ja e helt vilsen i detta!!