Slut på tålamod.

Prata med din sambo och utveckla mer tålamod. Lätt att säga men svårt att göra.

Min erfarenhet av nyblivna mammor är att de har helt orealistisk bild av större barn och hur de är. Det är oerhört tålamodskrävande med barn, särsklit andras. Man får öva sig på självbehärskning och det har man igen när det kommer till sina egna barn sen ändå.

Flickan hamnar i skottlinjen för hon är den som avslöjar skiljelinjerna mellan dig och din sambo. Hon är med och utlöser konflikterna genom sin existens och genom att vara som barn är mest.

Du och din sambo behöver nå varandra. Tyvärr får du köpa vissa saker menar jag. Om din sambo och flickans mamma sedan tidigare varit överens om vissa saker, tex att inte tvinga ett barn att äta eller gå hungrig så är det rimligt att pappan håller fast vid det istället för att ändra om så att han predikar dina värderingar och får flickan att vantrivas. Någon sorts kompromisser lär ni kunna nå men arbetet ska ligga hos dig och sambon där.

Det minst farliga är att se henne som problemet. Jag tycker det är jättebra att du ser att problemet ligger i skillnaden mellan din sambo och dig när det gäller "uppfostran". Det är ju ofta mer läskigt att upptäcka saker man inte riktigt kan stå ut med hos sin partner. Har ni försökt prata om det? Vad säger han? Hur tänker han? 

Både mina och bekantas barn har varit petare i maten upp till skolåldern ungefär. Det brukar ofta gå över så pass att de iaf äter en del. Man kan ju komplettera med knäckebröd och smör och någon grönsak man vet att hon gillar, kanske en frukt till efterrätt ibland om man vet att hon inte gillar maten. Knäckebröd och grönsaker finns på de flesta lunchrestauranger så det är ju inget konstigt eller någon direkt eftergift tycker jag.