Slut på tålamod.

Jag och min sambo har en dotter på 2 månader och varannan helg har han även sin 6 åriga dotter här. Hon kan vara hur gullig som helst. Men nu klarar jag inte av en heldag utan att somna irriterad. Känns som jag inte känner henne tillräckligt för att säga ifrån, utan tycker att hennes pappa borde sköta den biten. Vilket tyvärr inte händer.. Hon är riktigt envis och är van att få som hon vill då hon är här. Som tex när vi äter så lägger vi bara på lite mat till henne då det är väldigt sällan hon äter allt. Även då så tar hon bara några tuggor och säger att hon inte vill ha. Jag sitter redan då och kokar då jag vet hur dagen kommer bli. Hennes pappa säger bara okej ät inte mer då.. En timme högst två timmar senare kommer hon igen och är hungrig. En macka eller flingor duger inte. Hon vill ha mat och inte samma mat som förut. Vilket oftast slutar med att hon få pankakor. Jag har försökt att prata med min sambo men han tar det alltid fel och tror att jag tycker illa om hans dotter. Vilket jag inte gör. Det jag tycker illa om är hur bortskämd hon är och hur han skämmer bort henne . De går inte gå in i en affär utan att hon kommer ut med något. Han klarar inte av o skälla på henne när hon gör fel för han får dåligt samvete. När vi sover på natten o hon prompt ska komma in o lägga sig med oss så väljer han att istället gå ner o sova på soffan med henne för hon inte vill sova själv. jag anser att hon behöver lära sig vad som är fel o rätt. Vad man får o inte får göra. Och att sova i egen säng. Allt har blivit 10 gånger värre sen vi fick våran dotter. Då hon är så avundsjuk på henne så kan pappan knappt alls vara med henne dom helger hans dotter är här. Hon tar ingen hänsyn alls utan gör så hon vaknar gång på gång. Så jag sitter i stort sätt hela dagarna o försöker få henne somna. utan att pappan säger till. Som ni säkert förstått så tar de här väldigt mycket på våran relation också. Jag anser att han inte tar sitt ansvar med vår lillatjej medans han aldrig kan säga ifrån till sin.Det sista jag vill är att min dotter ska växa upp i två olika hem. så jag e desperat för o fixa det här. Men hur?

Millicent

Äldre 27 Mar 16:49

#1

Prata med din sambo och utveckla mer tålamod. Lätt att säga men svårt att göra.

Min erfarenhet av nyblivna mammor är att de har helt orealistisk bild av större barn och hur de är. Det är oerhört tålamodskrävande med barn, särsklit andras. Man får öva sig på självbehärskning och det har man igen när det kommer till sina egna barn sen ändå.

Flickan hamnar i skottlinjen för hon är den som avslöjar skiljelinjerna mellan dig och din sambo. Hon är med och utlöser konflikterna genom sin existens och genom att vara som barn är mest.

Du och din sambo behöver nå varandra. Tyvärr får du köpa vissa saker menar jag. Om din sambo och flickans mamma sedan tidigare varit överens om vissa saker, tex att inte tvinga ett barn att äta eller gå hungrig så är det rimligt att pappan håller fast vid det istället för att ändra om så att han predikar dina värderingar och får flickan att vantrivas. Någon sorts kompromisser lär ni kunna nå men arbetet ska ligga hos dig och sambon där.

ullis83

Äldre 27 Mar 16:54

#2

Förstår inte hur man kan låta ett barn styra så, när man är 6 år ska man veta att den maten som serveras är det man får

Lukas 070410 och Tilde 090501

Jezss

Äldre 27 Mar 17:03

#3

Millicent skrev 2011-03-27 16:49:41 följande:

Prata med din sambo och utveckla mer tålamod. Lätt att säga men svårt att göra.

Min erfarenhet av nyblivna mammor är att de har helt orealistisk bild av större barn och hur de är. Det är oerhört tålamodskrävande med barn, särsklit andras. Man får öva sig på självbehärskning och det har man igen när det kommer till sina egna barn sen ändå.

Flickan hamnar i skottlinjen för hon är den som avslöjar skiljelinjerna mellan dig och din sambo. Hon är med och utlöser konflikterna genom sin existens och genom att vara som barn är mest.

Du och din sambo behöver nå varandra. Tyvärr får du köpa vissa saker menar jag. Om din sambo och flickans mamma sedan tidigare varit överens om vissa saker, tex att inte tvinga ett barn att äta eller gå hungrig så är det rimligt att pappan håller fast vid det istället för att ändra om så att han predikar dina värderingar och får flickan att vantrivas. Någon sorts kompromisser lär ni kunna nå men arbetet ska ligga hos dig och sambon där.

Skulle aldrig tvinga i henne mat eller låta henne gå hungrig de var inte alls så jag menar. Men hon utnytjar situationen för hon vet att hennes pappa ger med sig. Hon beter sig inte alls så hos sin mamma som jag har förstått. Irritationen läggs ju tyvärr på henne även fast jag inte visar det framför henne. Men det som gör en arg är ju egentligen hur hennes pappa ger sig gällande allt.

Jezss

Äldre 27 Mar 17:06

#4

ullis83 skrev 2011-03-27 16:54:15 följande:

Förstår inte hur man kan låta ett barn styra så, när man är 6 år ska man veta att den maten som serveras är det man får

Det är exakt så jag känner. förut fick man laga speciell mat för hon inte "tyckte" om det man skulle äta även fast hon aldrig smakat och de tyckte sambon var okej. Kanske är lättare o säga nu men jag känner att min dotter ska få äta det man lagar. De vore en annan sak om de var en enstaka maträtt man inte tycker om.

Millicent

Äldre 27 Mar 18:28

#5

Jezss skrev 2011-03-27 17:03:48 följande:

Skulle aldrig tvinga i henne mat eller låta henne gå hungrig de var inte alls så jag menar. Men hon utnytjar situationen för hon vet att hennes pappa ger med sig. Hon beter sig inte alls så hos sin mamma som jag har förstått. Irritationen läggs ju tyvärr på henne även fast jag inte visar det framför henne. Men det som gör en arg är ju egentligen hur hennes pappa ger sig gällande allt.

Det minst farliga är att se henne som problemet. Jag tycker det är jättebra att du ser att problemet ligger i skillnaden mellan din sambo och dig när det gäller "uppfostran". Det är ju ofta mer läskigt att upptäcka saker man inte riktigt kan stå ut med hos sin partner. Har ni försökt prata om det? Vad säger han? Hur tänker han?

Millicent

Äldre 27 Mar 18:34

#6

Jezss skrev 2011-03-27 17:06:05 följande:

Det är exakt så jag känner. förut fick man laga speciell mat för hon inte "tyckte" om det man skulle äta även fast hon aldrig smakat och de tyckte sambon var okej. Kanske är lättare o säga nu men jag känner att min dotter ska få äta det man lagar. De vore en annan sak om de var en enstaka maträtt man inte tycker om.

Både mina och bekantas barn har varit petare i maten upp till skolåldern ungefär. Det brukar ofta gå över så pass att de iaf äter en del. Man kan ju komplettera med knäckebröd och smör och någon grönsak man vet att hon gillar, kanske en frukt till efterrätt ibland om man vet att hon inte gillar maten. Knäckebröd och grönsaker finns på de flesta lunchrestauranger så det är ju inget konstigt eller någon direkt eftergift tycker jag.

Jezss

Äldre 28 Mar 10:16

#7

Millicent skrev 2011-03-27 18:28:37 följande:

Det minst farliga är att se henne som problemet. Jag tycker det är jättebra att du ser att problemet ligger i skillnaden mellan din sambo och dig när det gäller "uppfostran". Det är ju ofta mer läskigt att upptäcka saker man inte riktigt kan stå ut med hos sin partner. Har ni försökt prata om det? Vad säger han? Hur tänker han?

Jag vet inte riktigt hur han tänker. Då det knappast går och dra upp det utan att det tas som att jag ogillar henne.
Ja, jag tycker det är riktigt jobbigt speciellt nu då vi har en dotter ihop. Vi har lyckats ha några prat då det inte slutat med tjafs och då säger han att han förstår mig och de ska bli ändring på saker. Vilket tyvärr aldrig sker. Nu är det lite svårare och prata med han när vår dotter också finns i bilden. Då han tycker att jag knuffar hans åt sidan och bara fokuserar på den lilla. Vilket jag inte gör men självklart tar min dotter upp det mesta av min tid. Jag är oftast den som sitter och ser glad ut men exploderar tillslut. Vill ju helst inte att det ska gå så långt. Men det är ju dit det är på väg tyvärr ..

Ess

Äldre 28 Mar 21:45

#8

Jezss skrev 2011-03-28 10:16:08 följande:

Jag vet inte riktigt hur han tänker. Då det knappast går och dra upp det utan att det tas som att jag ogillar henne.
Ja, jag tycker det är riktigt jobbigt speciellt nu då vi har en dotter ihop. Vi har lyckats ha några prat då det inte slutat med tjafs och då säger han att han förstår mig och de ska bli ändring på saker. Vilket tyvärr aldrig sker. Nu är det lite svårare och prata med han när vår dotter också finns i bilden. Då han tycker att jag knuffar hans åt sidan och bara fokuserar på den lilla. Vilket jag inte gör men självklart tar min dotter upp det mesta av min tid. Jag är oftast den som sitter och ser glad ut men exploderar tillslut. Vill ju helst inte att det ska gå så långt. Men det är ju dit det är på väg tyvärr ..

Prata med Bvc nästa gång du är där, dom har kontakt med psykolog som du och din sambo kan gå och prata med.

Slut på tålamod.

INNEHÅLL