Inlärningssvårigheter - kan Montessori vara bra då?

Jag vet inte så mycket om Montessori, men jag har hört att det kan vara ett bra alternativ för barn med inlärningssvårigheter. Har läst bla om barn med högfungerande autism som fungerar bra på montessori. Vi har det lite i tankarna när vi ska skolplacera vår autistiska son.

Hej hej!

Jag har inte barn på montessori och har själv inte jobbat på montessoriskola, men är lärare själv (högstadiet) och ville bara ge lite tankar :

För det första så är det svårt att välja skola utifrån pedagogisk inriktning. Skolor som är montessori kan skilja sig avgundsmässigt från varandra. Om ni funderar att byta till annan skola så var noga med att verkligen ta reda på hur man jobbar, vilken form av stöd hon kommer att få, miljö, stämning.....ja, allt det vanliga. Gruppstorlek och personaltäthet inte minst.

Jag tycker själv att grundtanken/pedagogiken är suverän men min erfarenhet säger också att den kräver mycket inte minst vad gäller personaltäthet. Det är en arbetsmetod som kräver små grupper och mycket direkt handledning. Pedagogintensiv undervisningsmetod helt enketl .

Jag har tyvärr inte jättebra erfarenheter av barn med svårigheter och montessori.......men det beror huvudsakligen på hur skolorna sett ut, inte på själva pedagogiken. De skolor jag har erfarenhet av passar utmärkt för barn som har relativt lätt för sig och/eller som är mycket självgående. De har fått tagit väldigt mycket eget ansvar för den egna inlärningen.....vilket många elever jag har mött som just haft svårigheter inte har klarat av. De har behövt fastare ramar och mycket mer stöd i sin utveckling.

Menar inte på något vis att "såga" montessori för jag tycker pedagogiken är jättebra.......men man måste titta på den enskilda skolan.......och självklart även din dotters personlighet och hur hon lär sig........vet inte om du blev så mycket klokare nu .

Frösöblomster: Hm, det där med att själv ta mycket ansvar för den egna inlärningen skulle vara mycket svårt för min son. Han behöver mycket stöd för att komma igång med aktiviteter och dessutom skulle han antagligen bara snöa in på en sak. Jag vet dock en mamma som har sin son med autism på en montessoriskola, men den pojken har heltidsresurs och då kan det ju fungera. Men du som är lärare, vad är din syn på integrering av barn med olika diagnsoer och svårigheter i grundskolan? Det jag har läst om lyckade integreringar är att resursen (om man nu lyckas få en sådan) bör jobba i klassrummet tillsammans med läraren och mer vara en resurs för hela klassen (för att undvika att barnet med funktionshinder och resursen inte blir en isolerad ö). Men för att detta ska fungera krävs det dels att klasserna inte är för stora och att läraren och resursen får handledning från någon med specialkompetens ifall det behövs. Vi står och velar mellan att välja en autismskola som följer den vanliga läroplanen eller integrerad i vanlig grundskoleklass, men med någon typ av extrastöd. Jag tycker det är svårt.

För att undvika att barnet och resursen blir en isolerad ö skulle det stå, givetvis.

Ja, precis. Vad jag vill ha sagt är väl att pedagogiken som sådan är bra, MEN att den kräver mycket vuxenhandledning och vuxenstöd. Får barn det så är det en pedagogik som är kanon för alla barn. Är det så att personaltätheten ser ut ungefär som i skolor generellt så är min erfarenhet att barn med svårigheter ofta faller igenom för att de helt enkelt inte klarar av att ta ansvaret för sin egen inlärning i den omfattning som då krävs. barn som har lätt för sig brukar ofta klara sig bra....men de har ju en tendens att klara sig bra oavsett hur det ser ut.

Men som sagt, det är så väldigt olika från skola till skola (oavsett pedagogisk inriktning, oavsett om den är kommunal eller inte) så man måste helt enkelt göra många besök, prata med personal, undersöka möjligheterna till extra stöd etc. etc.Oj, det var inte en helt lätt fråga. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad jag tycker....och en av anledningarna är utan tvekan bristande kunskaper ......i kombination med vetskapen om hur gärna alla med någon form av makt över det ekonomiska gärna vill spara på allt som går och hur förbaskat svårt det kan vara att få stöd och resurs. 

Jag håller med dig om att a och o är att gruppen inte är så stor och att man får full resurs och dessutom handledning från någon med specialkompetens. Själv kan jag känna oro över det här med resursstöd och gruppstorlek........verkligheten är ofta den att det inte ges det stöd som behövs (vare sig till barn eller personal)och då är det ingen höjdare för någon.......fast det är ju en problematik som man lever med oavsett......det finns många barn som står utan diagnos, som står i gränszonen till diagnos, eller som helt enkelt har svårigheter på olika sätt utan att riktigt passa in i mallarna för just en diagnos och de är ju också behov av stöd.... ja, det var ju inte så mycket till hjälp......min erfarenhet av hur resursen ska jobba stämmer dock helt överens med det du läst = att man jobbar tillsammans i klassrummet och med hela klassen.

Mycket är ju en fråga som ligger på individnivå också = personligheten hos det enskilda barnet, hur gruppen som helhet ser ut och fungerar.......

Förstår att ni har ett svårt beslut att fatta. Har erfarenheter av då det både lyckats bra och utan tvekan lyckats mindre bra.

Det enda råd jag kan ge är att verkligen kolla upp skolan. Se till att få svart på vitt vad som gäller i form av extrastöd/resurs för er son, vilket stöd de lärare som kommer att undervisa honom kommer att få i form av utbildnng, handledning etc. Storlek på klasserna/grupperna, miljön generellt. Var frågvis och kräv raka och konkreta svar och inget blurrigt nonsenssnack om att "stöd" i största allmänhet.

Jag har för dåliga kunskaper helt enkelt.....för att ge dig ett bra svar....

Glömde:
Jag hade nog velat prata med skolans rektor, specialpedagog/er, psykolog och kurator för att få en känsla av hur arbetet med barn med svårigheter generellt faktiskt fungerar i praktiken på skolan. Om det arbete som bedrivs känns förtroendeingivande.....utifrån er sons problematik. 

Kan tyvärr inte vara till så mycket hjälp känner jag....hoppas ni hittar rätt skola för er pojke.....

Hej, tack för ditt svar!

Har läst de nedre inläggen också, och jag förstår precis hur du menar. Och just det du pekar på, att kolla upp skolan och så, det är en självklarhet att göra.

Ett byte av skola känns mkt avlägset i nuläget. Tänkte att det kunde vara intressant att kolla lite så här först, för jag tror att man kan få en större bild av hur det fungerar på en skola av just de som har erfarenhet i egenskap av föräldrar. Sen brukar nog skolor vara bra på att beskriva sin pedagogik också, naturligtvis. :)

Frösöblomster: Tack så mycket för ditt svar . Det är till stor hjälp för mig att höra erfarenheter och tankar från både lärare och föräldrar. Precis som du skriver så tror jag också att det är viktigt att få veta exakt vilket stöd som skolan har att erbjuda, hur klasserna ser ut och om det finns tillgång till specialkompetens etc. Dessutom beror det ju mycket på hur barnet är. Jag har kontaktat ett par grundskolor i området vi ska flytta till och ena rektorn har varit snabb med att svara. Hon vill att vi ska ha ett möte så att vi får se skolan, träffa personal och prata om vilka behov vår pojke har. Vi är ju ute i väldigt god tid, men jag vet av erfarenhet hur lång tid det brukar ta innan man får till ett fungerande samarbete. Kommunens förslag är annars att placera sonen i en grundskola som ligger långt från vårt bostadsområde, men där det finns en särskola i anslutning med bra autismkunskaper. Meningen är då att min pojke ska gå i integrerad i grundskolan, men att han ska få hjälp av särskolans specialpedagoger på något sätt. Jag vet inte exakt hur upplägget ser ut, men jag tror att det rör sig om undervisning i mindre grupp vid behov och integrering i grundskoleklass efter förmåga. Fördelen är att sonen kommer att få träffa andra barn med autism plus att han får vara tillsammans med "normala" barn. Vi ska givetvis hälsa på den här skolan också och se om det verkar bra. Jag vet att de har handledning av en jätteduktig autismexpert så det kan ju säkert bli jättebra. Ett tredje alternativ är en specialskola som är rena himmelriket med alla typer av hjälpmedel, autismpedagogik, hög personaltäthet, tät kontakt mellan föräldrar och skola etc (men den ligger i grannkommunen och vår kommun hävdar att det finns tillräckligt med kompetesn på hemmaplan).

Ursäkta att jag blev OT och bara maler på om mitt. (Har sånt stort behov av att diskutera detta med integrering). Hittade en intressant artikel om en grundskola som från att ha haft nästan sämst studiresultat i Sverige men som hittat en lösning som gjort att alla elever numera får godkännt. http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1262061/Nar-skolan-ar-som-allra-bast.html