Biomamman vägrar acceptera mig..

Tack för goda råd! Jag känner mig väldigt kluven till allt. Ibland tycker jag synd om henne och vil nästan trösta henne och säga att hon behöver hjälp och att vi kan hjälpa och inte är ett hot. Men sen tänker jag på de ggr hon ringt mitt i natten och försökt förföra min man och snackat illa om mig och nu även tar de kläder som jag köper till deras dotter. Då blir jag arg. Jag kanske är omogen och svartsjuk (för det har jag varit av nån underlig anledning ibland)... Men ändå är det ju dottern som är det vikitgaste. Jag tänkte ett tag att det gör inget om hon tar kläderna för de går ju ändå till dottern. Men sen blev det sådan obalans när vi inte hade kvar ett enda nytt ytterplagg och alla mössor och nya skor var försvunna. Det blir ju mycket pengar att hela tiden köpa nytt när något saknas.

Är det omöjligt att kräva att hon accepterar mig som bonusförälder? Jag blir bara ledsen för jag tycker så mycket om den lilla och behandlar henne som en familjemedlem. Det gör mig även ont att se att hennes mamma hellre festar än att vara med sin dotter, klär henne i fula och opassande kläder, flänger runt med henne till olika platser, låter henne ta hand om sig själv halva dagen för att mamman som har sömnsvårigheter satt uppe å chattade hela natten och sover till 2-3 på em. Jag ser hur mycket dottern älskar sin mamma och det känns så orättvist mot henne att hon ska vänja sig vid att ha det så. Barn anpassar ju sig och föräldrarna är alltid bäst oavsett. Min sambo är konflikträdd och drar sig för att ringa och prata med mamman. Därför har det blivit jag som får ligga påå att han ska göra något alls om det är så att det behövs. En svår situation. Mamman tar aldrig åt sig utan vänder allt negativt till att säga att hon är en grym mamma och det är många som tycker så därför kan hon inte göra fel.

Som sagt, med hennes sjukdom kan man nog aldrig riktigt nå fram vilket gör det svårt. Men tack för ert stöd.

Till sextiotalist: vad är problemet i att kalla sig för bonusmamma? Barnet kallar mig vid namn, men jag gör nästan alla de föräldrauppgifter som vilken förälder som helst gör. Jag tycker det är självklart att ta en bonusförälder roll när man bor ihop och dessutom väntar ett syskon till barnet. Bioföräldrar som känner sig hotade av bonusföräldrar kanske snarare känner att det är onödigt att bonusar får kalla sig för någon sorts förälder. Så är det även i mitt fall. "det är känsligt för mig som mamma att din flickvän har samhörighet med xx". Lite svårt att trolla bort sig själv när man bor tillsammans. Jag vill ta ansvar, jag är både utbildad för att arbeta med barn och älskar denna lilla tös. Det hade känts fruktansvärt elakt att säga till min sambo att jag tar avstånd från att ta ansvar pga att jag inte är biomamma. Jag är inte sån och det faller sig naturligt för mig att ta ansvar och engagera mig.