ÄD gravida latte mammor i stockholm

ja vad kul att våra BF är så nära varande! Yes, det kommer bli trångt på BB, bara att hoppas på det bästa. Planerad dag verkar skönt  

Vi har berättat för ganska många om vår ÄD, inte så där hur som helst men till de flesta vänner, en hel del släkt och någa kollegor. Jag har tänkt, precis som du skriver Paltkoma, att det är viktigt att prata om det så att kunskapen sprids och det blir mer öppet, för det är ju trots allt relativt vanligt.

Att berätta har dock inte alltid varit lätt. Även om jag mest har fått schyssta (om än okunniga) reaktioner så har jag ändå känt mig lite tom och ensam efteråt, som att jag blottat lite för mycket av mig själv. Det är inte det att jag skäms och känner mig oduglig utan mer som lite utelämnad. Kanske blir det så som Paltkoma också skriver att jag undrar cad de egentligen hade med det att göra, det förändrar ju ingenting.

Nu ägnar jag mig mest åt att identifiera rörelser i magen och mysa med min bebis. Härligt att lära känna den lite!

vill bara skriva att jag uppskattar mycket att kunna dela tankar med er, att för en gångs skull vara en bland andra och inte ensam i detta.

Idag har jag en positiv dag, liten började sparka så att maken kunde känna igårkväll när vi var på konsert och idag har den bara fortsatt. Känns mysigt med liv och kontakt.

Min lilla sladdissyster som är tonåring var här just och jag frågade henne om hon tänkte på att bebisen kom från ett donerat ägg men hon svarade att hon typ hade tänkt på det en gång sedan hon fick veta om graviditeten och att det inte gjorde någon som helst skilnad för henne. Sedan pratade vi en stund om arv och miljö och för mig blir det, i sådana samtal, alltid så tydligt att miljön är det allra mest dominerande. Det kan man förståss tänka olika om men jag har tänkt så långt innan vi visste att vi skulle ha svårt att bli gravida.

Jag har liksom ni också tänkt en hel del på det där med att vara lika men jag tror att våra barn kommer att bli lika oss. De kommer att härma våra minner och våra röster. De kommer iaktta hur vi rör oss och hur vi uttrycker oss. De kommer även präglas av värderingar, klädstil etc.  Men jag förstår verkligen Paltkomas tanke om en pojke, jag har också tänkt att det vore lättare med en son, men vet inte vilket kön vår lilla vän har.

Thea, det där med NOTCH låter ju jätte viktigt. Konstigt att ingen har sagt något om det till mig? Är det standard? Bokar man privat? Har alla ni andra blivit rekommenderade det?

stort stort grattis till dig villsågärna 38. Tårarna bränner när jag läser din presentation. Tänk att vi förväntas orka med det här samtidigt som vi ska jobba och klarar allt annat i vanliga livet. Det är alldeles fantastiskt roligt att det tog sig för er tillslut! Håller alla mina tummar och tår för det lilla embryot!

Kram

villsågärna: håller alla mina tummar och tår inför måndag. Förstår vilket h-vete du och din man går igenom. På mig forsade tåraran vid det första ultraljudet, det var en sådan oerhörd lättnad pga all spänning innan. De jag har hört talas om som har fått missfall har blött mycket mer än vad du har gjort! Åh, hoppas hoppas hoppas att det kommer se bra ut.

nää, bästa gumman det är så jäkla orättvis om det är så. Håller alla tummar och tår för söndag och känner så oerhört mycker med dig.

Hej alla

Undrar om det är någon av er som har sett statistik på antal barn födda med hjälp av äggdonation resp spermiedonation/år. På Huddinge sa de att det numer föds ca 200 barn efter äggdonation gjord i Sverige men går det överhuvudtaget att veta hur många som föds efter äggdonation utomlands?

Jag tycker det vore bra att deta på ett ungefär när man pratar med folk så att alla kan förstå att det är mycket vanligare än vad de tror.

Hej i påsktider!

Pussenuttan: Till mig har läkarna sagt att risken för missfall är väldigt mycket lägre när man en gång har sett ett pickande hjärta. Det är en mycket bra bit på väg att den lilla ligger där inne och pickar. Fantastiskt att de har hjärta och blodomlopp när de är så pyttesmå!

Jo antal ÄD kommer vi nog aldrig få veta men det är iaf intressant tycker jag att sprida lite till alla ovetande hur vanligt det ändå är. Om man bara utgår från att det är 200 ÄD gjorda i Sverige som leder till att det föds ett barn och då kan man ju utan överdrift gissa att det är 300 barn som föds efter spermiedonation i Sverige. Bara det blir 10 barn/veckan vilket iaf jag tycker låter rätt mycket. 

Vid tre tillfällen när jag har pratat med personer som står mig nära och som känner till donationen har de använt begreppet "den genetiska mamman", eller "den andra mamman" om donatorn. Jag vet, i alla dessa fall, att de menar väl och försöker säga rätt men det blir verkligen så himla fel. Ordet mamma är ju ett ord som talar om en relation och ett förpliktigande. Tänk vad fruktansvärt om ett barn som kommit till efter donation får för sig att det finns en annan mamma eller pappa som vätar på det någonstanns i framtiden. Dessutom tycker jag synd om dontorerna som blir påpackade denna roll. De blev ju knappast donatorer för att de ville bli mammor eller pappor. Jag förstår att jag skriver självklarheter för alla er som är i denna tråd men undrar om ni också har mött det här mammandet och hur ni har hanterat det. I mitt fall har jag förklarat hur jag har tänkt och då har de de svarat att det är helt sant och att de är glada att jag "utbildar" dem. Jag önskar bara att jag slapp förklara och att det skulle kännas självklart för folk. Oroar mig också lite för vad mitt barn kommer få höra när han/hon blir tillräckligt stor för att förstå. 

Gällande mammakläder har jag fyndat en stor påse på Blocket. Finns massa annoner om hela kitt med kläder för bara några hundralappar!

Kramar och glad påsk!