Vilken dag är du på? Det kan hända så håll modet uppe!!
Negativt test så mensen lär komma, deppig just nu, känns inte som jag ska bli gravid :/
Jag lider med dig. Läste nyligen i en tidningens att snittet är 7 månader för att man ska bli gravid så nästa månad hoppas vi att det lyckas för dig!
Försök nummer 5 misslyckade det med, nästa bim 22/2, försök nummer 6...
Är det någon av er som har erfarenhet av andra kliniker i Danmark som sysslar med inseminitation? Jag hört rykten om andra som är billigare än Storkkliniken som inte ligger lika cebtralt osv. Någon som vet? Länk? Erfarenheter?
Hej!
Om ni har en egen donator, måste ni blanda in vården då? Det går utmärkt att inseminiera hemma med egna metoder.
Kanske en dum fråga men ditt inlägg förtäljde inte denna information.
Efter en paus sen i somras funderar vi nu på att försöka igen.
Vi var till Stork i Danmark 3 gånger vilket tyvärr inte gav nåt, mer än stor bensinräkning och rejält tunnare plånbok (vilket vi ifs var beredda på men hoppades så klart på resultat).
Nu funderar vi på att ta hjälp av en släkting och försöka i Sverige istället.
Frågan är hur man går till väga om man har en egen donator men vill ha hjälp med själva inseminationen (och spolning innan).
Vi har sen tidigare haft kontakt med gyn där vi bor men dom har motarbetat oss sen start (en av anledningarna till den långa pausen också) så nu tänkte vi gå privat.
Är de någon som har koll på hur man kan göra detta?
Skulle men tex gå genom Landstinget, måste man ändå vänta så länge för att få hjälp även om man har en egen donator? Godkänner dom att man har en egen donator? Och hur ställer sig privatklinikerna?
Åh! Ber en bön för testet imorgon!!!
BIM imorgon och dags att testa. Har lyckats hålla mig denna gången men känner mig inte jättehoppfull, känner mig mest PMSig. Fast ändå så är det inte kört förrän jag fått mens och det har jag inte ännu
Men NEJ! Jg har också gått över några dagar och negativt test och mens igad. Supersorgligt. Bara gråter...
Tack för tummar och böner. Tyvärr hjälpte det inte. Negativt test och mens idag 
.
Tack för tummar och böner. Tyvärr hjälpte det inte. Negativt test och mens idag .
Klart att du får hänga här! Kul att det är fler som vill bli föräldrar på alternativt sätt. Har också börjat fundera på utöka mina möjligheter genom andra som vill bli med/föräldrar. Stort lycka till!
Hej alla! Jag är ny här men har läst HELA tråden under några månader. Wow vilken källa till information om allt runt insemination, både via klinik och privat donator. Stort tack till alla som har bidragit med sin kunskap
Jag har funderat på hur jag själv ska lyckas med bedriften att skaffa barn under lång tid. Jag är 36 år, lesbisk och lycklig singel. Så det är inte så lätt att få till det "den vanliga vägen".
Den stora frågan som jag har brottats med är exakt hur jag ska lyckas bli gravid, både för min egen del och framtiden och för mitt barn. Ekonomiskt är det för dyrt för mig att åka till Danmark, jag lägger hellre dom pengarna på barnet när det väl är fött och under föräldraledigheten. Så någon form av heminsemination får det bli. Men med vilken typ av donator? Jag har idag kontakt med donatorer som vill förbli mer eller mindre anonyma men där de ändå kan tänka sig att träffa barnet i framtiden, när hen söker sina rötter. Det tycker jag är fantastiskt och gör ändå att barnet kan få veta mer om sitt ursprung. Skulle det hända något medicinskt så finns även möjlighet att få hjälp därifrån om jag inte skulle vara en match.
Sen har jag även kontakt med två olika homosexuella singelmän som vill dela föräldraskap med mig. Det känns också väldigt bra på många sätt, barnet får två fullvärdiga föräldrar även om vi inte bor ihop. Skillnaden med andra separerade föräldrar är väl att vi inte har separerat pga ett kraschat förhållande, förhoppningsvis kommer vi vara mycket goda vänner som kan semestra ihop och liknande. Men man vet ju inte om vi kommer att kunna hålla sams ändå, när det kommer till de stora bitarna kring barnuppfostran, rutiner och liknande.
Lätt är det inte... Jag träffar dessa personer snart och planen är att jag ska påbörja insemineringsförsöken i april/maj.
Hoppas att det är okej att jag hänger här med er och att vi delar våra mot- och framgångar med varandra!
Hoppet är det sista som lämnar människan... Jag hör dig, förstår att besvikelsen är stor. Finns inga ord...
Jag har beställt spolning av äggledare i mars, får se om det gör susen... Och snabbt på med Danmark så kanske de små rackarna hittar rätt denna gången, snabbt!
Vi får kämpa på tills vi når vårt mål!
Bim imorgon och negativt test som vanligt, så mensen kommer säkerligen... :/
Jag tycker att du ska vänta, du kanske är låghormonare och då behövs några extra dagar. Sen blir man så deppig om man testar för tidigt och det visar negativt:(
Håller tummarna!!
Tack snälla, håll en tumme för mig :)
OM mensen inte kommer idag, ska jag våga mig på att testa imorgon då? Eller ska jag vänta någon dag till??
Jag kan bara svara för min egen del, inte för alla kvinnor som gör detta valet.
Jag svarar gärna på dina frågor men måste först bara säga att du får gärna ha en mer respektfull ton i ditt skrivande. Det sista vi behöver i vår tråd är folk som dömer oss.
Jag är varken ful, tjock eller ovanlig. Många skulle nog höja på ögonbryna om de fick reda på hur jag väljer MEN det är mitt val. Jag är 33 år och en kvinna kan inte bli gravid hur sent i livet som helst. Jag har träffat många män som velat ha mig, då har jag inte velat ha fem. De män som jag blir kär i vill inte ha mig. Livet har inte klickat helt enkelt. Det är inte svart eller Vitt.
Självklart har jag som första hand velat ha en FAMILJ! Inte valt BORT en pappa. Men om det är barn via donator eller inga barn alls så är valet lätt. Jag vill ha barn. Jag vill bli mamma. Sen hur spelar ingen roll.
Vad är din fråga egentligen? Att skaffa barn med donator? Om jag hade skaffat barn med en kompis, hade det varit lika konstigt? Var gärna mer specifik så ska jag svara hur jag tänker.
Hej! Vad är era olika anledningar till att ni som singelkvinnor vill bli med barn via insemination? Jag förstår verkligen inte och jag önskar veta. Varför väljer ni bort en pappa till era barn? Hur tror ni barnen kommer sörja när de blir äldre att de inte har någon far? Har ni varit med så många män att ingen vill gifta sig med er? Är ni lesbiska? Väljer ni konstant dåliga män? Väger ni 150kg? Nu kanske detta låter hårt men jag har aldrig träffat någon sådan kvinna och detta är fördomar/frågor som far genom mitt huvud.