Hur påverkas en treåring av ny relation?

Min bonusson var tre år när jag träffade honom för första gången. Mamman hade lite småproblem först men det släppte efter ett tag. Jag tog god tid på mig i mitt förhållande med BS så att alla förstod att jag inte lekte mamma, men jag är nu en viktig person i hans liv och vi älskar varandra mycket.

Gör ingen stor grej av det hela, hur introduktionen går till kan pappan grubbla över, var bara dig själv. Se bara till att mötet sker utan mamman, då det kan bli lite för stressigt och obehagligt (för henne).
Alla situationer är olika, så jag kan inte säga att jag vet hur det kommer att bli, men är alla bara avslappnade ska du se att det går vägen :)

Jag har en son som är 4,5 år. Eftersom jag har han på heltid så händer det rätt snabbt han träffar killar som jag träffat (inte för det varit några massa men under dessa år har de blivit några)

Visst ska man lyssna på den andra föräldern, MEN din kille är faktist den som bestämmer vem som ska träffa hans son på hans tid med honom. INTE mamman.

Att hota med att söka ensam vårdna p.g av att pappan vill låta dig o sonen träffas säger ju ganska mycket om mamman. Hon anser väll då att han skulle va en dålig förälder som inte tänker på sitt barn (att låta sitt barn träffa sin partner sedan 6 månader tillbaka gör en värkligen inte till en dålig förälder) Men däremot att hota om ensam vårdnad och att pappan inte ska få träffa barnet osv tycker jag tyder på att man inte sätter barnets bästa främst!!!
De hon hotar med kommer hon ingen vart med. Pappan behöver inte känna sig rädd att förlora vårdnaden. Ni borde läsa lite på internet om hur man kan förlora vårdnaden. Eller ringa familjerätten och fråga. Om han nu känner sig rädd för att de skulle bli vårdnadstvist om du o barnet börjar träffas.

Hur min son påverkas av att träffat några olika killar jag haft, tja de vet jag inte men skulle tro possetivt eftersom vi oftast då hittat på något roligt då.
Visst tänker jag på de ibland att om min sambo sedan några månader tillbaka skulle göra slut så skulle de va tråkigt för min son men nu tror jag inte vi kommer göra de och förhoppningsvis så kommer ju de hela resultera i ett syskon så
Jag lägger mig inte i vem min sons pappa låter vår son träffa , jag litar på att han precis som jag inte gör nått som man tror skulle skada vår son.

O sen hur skulle ni kunna va så säkra på er relation? Va inte hon och han de oxå när de skaffade barn , allt kan ju faktist inte gå som man tänkt sig alltid.

Hoppas de löser sig!

Sitter i en liknande situation..har aldrig blivit accepterad i någon form.

Instämmer med *Superado* , det är inte mamman som bestämmer detta utan pappan som också är förälder och har rättigheter. Är det rätt så är det rätt. Skit i vad mamman säger, hon verkar vara svartsjuk och använder barnet som ett vapen i vuxenkonflikten. Inte ok!!

Jag är en mamma, har en tre åring(3 snart). Mitt ex(hennes pappa)har sedan 2 månader tillbaka haft en tjej. Han har dottern varannan helg o låter dottern träffa hans tjej. Fick nyss veta att dottern oxå(tillsammans med pappan)sover hos tjejen på deras helger...Jag tycker det e jobbigt eftersom det e så tidigt i deras förhållande. Jag skulle själv aldrig dra in en kille i hennes liv, om det inte va seriöst o vi varit hop ett bra tag. Men jag avvaktar så länge med att säga nått till pappan, eftersom dottern ändå mår bra o säger att hon vill åka till pappan. Men jag tycker innerst inne att d e skit jobbigt o jag oroar mig för att hon inte har allt hon behöver, som tex egen säng osv....Jag  står ändå på din sida i det här. Jag tycker du ska börja träffa sonen, du verkar va en förnuftig människa som "oroar" dig för pojkens bästa.Så önskar o hoppas jag att min dotters pappas nya oxå tänker....

Camomill: det låter som att du inte litar på ditt barns pappa? Jag hör ofta argumentet "jag skulle aldrig gjort så.." det behöver väl inte betyda att det är fel för att du aldrig skulle gjort så? Ditt barn kanske tycker jättemycket om pappans nya tjej, fast det kanske är där skon klämmer? Jag tycker ändå att man i såna här fall måste lita på den andre föräldern. Att våga släppa in andra betyder inte alltid att barnet far illa. Om pappan har haft tio tjejer som han introducerar för barnet skulle dt va en annan sak. Men tänk om detta är hans livs kärlek? Sådant händer. Förutsätt inte att ditt barn mår dåligt utan avvakta och se och lita på att pappan ser till sitt barns bästa.

Man brukar säga att barnen behöver ett sorgeår men det gäller nog ändå lite äldre barn. Ett år i en treårings liv är en hel evigehet.

Om du är pappas kompis som han tycker väldigt mycket om så är det ju inget konstigt heller. Jag tror inte att barnet tycker att det är särskilt dramatiskt.

Det är ju bra att försöka lugna mamman dock. Inte för att hon "har rätt" eller så utan för att det är bättre med separerade föräldrar som har en ok relation än separerade föräldrar som börjar bråka. Om du tex kommer att vara en person med ett förnamn och inte kalla dig för bonusmamma, om du håller dig i bakgrunden till en början, låter bli att sova i samma säng som barnet (om inte barnet så småningom aktivt vill förstås) så kanske hon känner sig lugnad?? Det är nog ändå bra för barnet att det går lite stegvis.