Graviddiabetes?

Jodå man hankar sig fram!
Har inte så jättemycket sammandragningar, men det kommer lite då och då, men dom gör inte ont. Just nu är det väl värst med foglossning, plus att det stundtals gör galet ont i mitt gamla snitt. Jag stapplar fram som en gammal tant! Men det är bara att bita ihop! 35 fulla veckor! Ja vi har inte långt kvar nu, även om jag kan tycka att det känns som att det är en evighet kvar!

Jag har också TUL nästa vecka! Ska bli väldigt spännande att se vad bebis väger! Då ska jag även träffa diab.läkaren, och obstetriker för att lägga upp lite förlossningsplaner, så vi får väl se vad som sägs då. Men jag tycker inte att min mage är så mycket större än förra gången, och SF-måttet ligger på kurvan.

Hur känns det inför ett eventuellt snitt då? Får du "ångest" eller känns det bara som att det ska bli skönt? Själv har jag väldigt kluvna känslor, så det ska bli skönt att få prata igenom alla pros and cons med läkaren nästa vecka. Jag vägrar ju igångsättning, och snittad vill jag helst inte bli igen.. Haha, det kanske inte blir nån bebis för mig? Den får ligga kvar där inne!

Jag är så glad att jag hittade den här tråden! Är i v35+5 (BF 21 april) och fick för ca tre veckor sen veta att jag har graviditetsdiabetes. Har sen en vecka tillbaka fått ta insulinsprutor morgon och kväll samt sticka mig i fingret för att mäta blodsocker före och efter varje måltid. Igår var jag på TUL och det visade sig att bebisen är 24% större än normalt, väger för tillfället 3,4kg. Jag har den senaste veckan varken kunnat sova eller äta eftersom magen har vuxit något enormt. Jag är inte så stor heller i övrigt så folk frågar om jag har gått över tiden.

De har ökat min insulindos nu samt att jag får ta sprutor till varje måltid istället. Känns inte alls kul att sticka mig själv i magen eftersom den är så spänd och jag är otroligt nålrädd. Idag ska jag träffa en dietist och från nästa vecka går jag på kontroller 2ggr i veckan samt ska få göra fler TUL. Igår grät jag bara hela dagen eftersom jag blev så chockad över beskedet och de ville inte diskutera varken kejsarsnitt eller igångsättning. Tyckte att vi skulle vänta med det, vet inte om de ville att jag skulle smälta allting först. Bor i Sthlm förresten och går på Danderyds sjukhus.  

Har en son som är född -08 och då hade jag inte höga blodsockervärden, däremot föddes han med njurproblem och har blivit av med en njure nu då. Han mår bra idag men det känns orättvist att det ska bli fel den här gången också. När han föddes vägde han 2,7kg (kom i v36+2) så det är lite skillnad nu.

Jag känner mig lättad när jag har läst era berättelser iaf. Ibland känner man sig så himla ensam, nu känner jag mig mycket lugnare än igår! Igår ville jag bara ha kejsarsnitt eller bli igångsatt tidigare men nu känner jag inte alls så när jag läser vad ni har skrivit.

Undrar om det är normalt att man går över tiden eller hela tiden ut när man har ett barn som är större än normalt? Tyckte att jag läste någonstans att barnet utsöndrar något hormon när det har för lite plats i magen som startar förlossningen. Kanske ska springa maraton varje dag nu och se om det händer något

Hej och välkommen! Kul att du hittat hit! Ja här tjötar vi om våra sprutor och TUL och allt annat som hör till! Vi är ju inga experter, utan det är lite mer "en blind leder en blind". Men det är alltid skönt att få skriva av sig lite och jämföra erfarenheter.  

Jag förstår att du känner dig smått panikslagen! Jag är också nål-fobiker, så man var ju allt annat än glad när man fick instruktioner om sprutor! Jag tar sprutor i magen före varje måltid, och på skinkan till natten, så det blir några stick om dagen, men nu tycker jag att det faktiskt går ganska bra. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, utan bara göra. Man får trösta sig med att det i de allra flesta fallen går över efter förlossningen, så de veckorna som är kvar tills dess överlever jag att sticka mig själv. Trots allt är det ju både för min och bebisens skull. Plus vem vet, jag kanske kommer över min nålfobi på köpet?! *hoppas*

Jag har också funderat lite över det där med att sticka sig i den spända magen, så jag frågade lite om det sist jag var uppe hos läkaren, och de sa att så länge man bara kan få tag i ett litet hudveck så ska det vara lugnt att sticka. Man bör inte sticka in nålen rakt i magen, utan man får försöka göra ett litet veck. Då ska det inte vara nån risk för att sticka bebisen eller andra vitala saker. Jag såg framför mig hur jag lyckades punktera livmodern och en vattenstråle som typ stod ut från magen! haha!!

Det var nog klokt av dina läkare att dom inte ville diskutera förlossningen direkt, man har så mycket annat att smälta. Vad min läkare (går på Ackis i Uppsala) har sagt är att dom inte låter kvinnor med grav.diabetes gå över tiden i och med att det blir större risk för komplikationer. Så jag som är beräknad till 6:e maj har det datumet lite som "garanterat sista leverans-datum".
Varför föddes din son tidigare? Blev du igångsatt eller startade det spontant? Jag förstår att det måste kännas sjukt orättvist att det är något med den här graviditeten också! Min förra graviditet 2008 så hade jag bra sockervärden, men mitt blodtryck var för högt så då fick jag gå på kontroller på det. Aldrig får man vara glad!!!

Skulle gärna hänga på ett maraton, men jag har så grym foglossning till och från, så jag vet inte om det är fullt genomförbart.. Kanske kan vagga ner till vårdcentralen och knycka en rullator så kan jag hänga efter dig i spåret?

Roligt att du hitta hit D1980 =D inte roligt dock under omständigheterna. Men nu är vi ju 3 som kan följas åt, vi har ju ganska nära BF datum. Förstår dig att det blir mycket med allt. Jag har varit lite deprimerad, inte över allt stickande, men det var så mycket som skedde fort och man vet inte om man ska förbereda sig menalt på vaginalt eller kejsarsnitt.

Men kanske du D 1980 föder denna tidigare också. Om bebis redan väger som en normalt nyfödd så kanske det skulle vara skönt om det sätts igång snart =) skulle gärna springa maraton men som mimsan har jag även foglossning, hehe. Var länge sen man kände sig normal. Man är trött, tung och grinig nästan hela tiden. Men vi kan nog ha ett bäst före datum på våra små i magen då man gärna inte går över när man har graviddiabetes.

Just nu försöker vi förbereda allt, tvätta bebiskläder, packa väskan osv. Skönt att ha det fördigt, då man inte vet vad som händer =)

Vet ni vad ni ska få , flicka eller pojke i era magar?
Vi vet inte än men lär väll få veta om 6 veckor ialf =)

Ja just det, packa väskan ja!! Där sade du nåt!! Gissa om jag ska stoppa ner världens största godispåse i min väska?

Tvätta kläder gör jag för fullt. Plus att jag nog har tagit den där "boa-fasen" till nästa steg. Just nu så har jag tvingat sambon att byta ut alla våra innerdörrar på övervåningen, nästa vecka kommer det folk och målar och tapetserar om två rum, plus att jag själv har tänkt mig att måla trappan också. Plus att jag har beställt hem lite nya gardiner och sånt. Hard-core-boa! Här är det inte bara städa ur garderober som gäller!

Vi har inte tagit reda på om det är kille eller tjej, men jag är galet nyfiken! Förra gången kändes det som en tjej, vilket det ju också blev, och den här gången har jag kill-känsla, men man kan ju aldrig vara säker! Lite jobbigt är det nog, för vi kan bara komma på tjej-namn vi tycker om, det är svårare med kill-namn tycker jag.

hahaha ja det kan man verkligen kalla att boa =D jag tar det då lite light genom att städa iordning och sortera lådor och skåp. Och allt smått med bebis som man glömmer bort lätt, som blöjor osv. Men ska måla om lite skötbord och så men överlåter tråkigt som att sy amningskudde m.m ger jag till min mamma =) Vad brukar man nu ha i b.b väskan. Tror vi slog på för stort sist, haha. Trodde vi skulle resa bort i veckor. Men vi var ju ioförsig på sjukhuset från en måndagkväll och åkte hem lördag.

Jag har köpt nya mjukiskläder som jag ska ha på mig vid hemgång och under vistelesen på sjukhuset. För efteråt vill jag känna mig någolunda fräsch. Det ska jag unna mig. Och en stor fet marabou choklad kaka och en stor j-vla godispåse. Hahaahaha! Du satte huvudet på spiken =D

Vi har heller ingen känsla vilket kön det kan vara, vi har en gemensam son och min man har en son sen innan. Så skulle vara lite chockerande om det var en tjej =)

Jag har redan packat och tvättat bebiskläder, men ska packa om lite nu. Ta ut det allra minsta (pematurkläderna! de lär inte behövas....)

Väntar en tjej den här gången, känns sjukt att flickan ska vara större än pojken men vad gör man. Jag ska vara ledig från nästa fredag och då ska jag storstäda, försöka måla om lite hemma om jag orkar, fixa småsaker som aldrig blir fixade. Vi har precis flyttat in i ett hus som vi måste fixa ganska mycket med. Det är inte så lätt att hitta tid som vi trodde från början. Det är rätt mycket träpanel i hela huset, tak, trappa, del av väggar...känns som en fjällstuga ibland. Men nu har vi börjat måla allt vitt (för att få till skärgårdsstuga-känslan istälet HAHAHAHA!!) Kostar mycket pengar!

Var hos dietisten idag och det kändes rätt onödigt. Hon talade väl om det som alla redan vet men inte orkar bry sig om. Som att man ska undvika kolhydrater, vitt mjöl osv. Men resten av grav. ska jag iaf hålla mig borta från allt socker, sen får jag försöka att äta lite nyttigare. Det handlar om "bara" en månad.

Jag mår mycket bättre sen jag började ta insulin, tidigare var jag som drogad av trötthet, nu är jag fortfarande lite trött som vilken gravid kvinna som helst men inte så att jag måste lägga mig i vilorummet på jobbet och sova en stund.

Hoppas verkligen att det här eländet går över snart

Hej!

Jag vill också gärna följa med i den här tråden! Är i vecka 28 (tror jag) och än så länge bara kostbehandlad för en graviditetsdiabetes som upptäcktes tidigt (glukosbelastning i jan) så min situation skiljer sig lite från er, men ändå. Det känns spännande att få följa er som har kommit lite längre i era graviditeter och få en bild av vad som väntar.

Liksom ni funderar jag på hur förlossningen ska bli. Jag hade en till största delar bra förlossning med min dotter, men sprack ganska mycket, och vill inte riskera att göra det igen. Nästa vecka ska jag träffa läkare för att diskutera alternativen men ffa skriva ett förlossningsbrev(så mycket som man nu hinner på ett tjugomninuters samtal). Vill helst föda vaginalt, men man kan ju inte säkert veta hur det kommer att gå.

Välkommen!!!
Vad skönt att du blev "konstaterad" tidigare, och hoppas att dina sockernivåer håller i sig så att det räcker med kostbehandling! Har du fått göra TUL än, eller är det planerat till längre fram? Var i landet bor du förresten? Gissar att du precis som vi inte har haft något problem med sockret tidigare?

Det är alltid skönt att få hjälp med att skriva ett förlossningsbrev. Jag ska träffa en spec-läkare nästa vecka och också diskutera igenom alternativen. Det känns inte som att det är någon mening med att tänka på förlossningen innan dess, så just nu har jag skjutit det åt sidan och försöker att inte tänka på det alls. Jag gör "struts-tekniken" en vecka till och stoppar huvudet i sanden helt enkelt!

Jag bor i Göteborg. Kostbehandlingen går hittills bra, jag kan äta en del kolhydrater (yoghurt, flingor) utan att få så mycket utslag på blodsockret, men sushi och pizza fungerar inte. De senaste dagarna har jag varit förkyld och värdena har dragit iväg lite mer, men det verkar ha lugnat sig när jag nu är på bättringsvägen.

Mäter blodsockret två dagar i veckan och har kontakt med dagvården antenatalenheten, dit jag ringer och rapporterarr värden. TUL har inte varit aktuellt än men kommer att bli längre fram. Annars vet jag inte så mycket om tiden framöver förutom att vi här i Göteborg inte föder på specialistförlossningen, utan att man kan föda var man vill även om man har diabetes (fast det beror förstås på om det uppstår några komplikationer på vägen.

Har inte heller haft problem med sockret tidigare, men däremot tyckt att jag vid båda graviditeterna mått dåligt av sött - blivit illamående. Fast det vet jag inte om det har något med saken att göra. :)

Hur tänker ni om livet efter förlossningen - kosthållning och motion för att förebygga diabetes i framtiden?