Börjat utredning efter tre eller fler missfall

Har läst det mesta av vad ni skrivit och oj vad jag känner igen mig  i era tankar och känslor.
Vi gör också IVF, har nu förbrukat alla våra landstingsfinansierade försök. Har ett MA och 2 MF i bagaget på lite mer än 6 månader, en tuff resa att göra när man redan håller på med IVF. Har blivit gravid på 2 av 3 IVF försök och han med ett hemmabygge(har aldrig blivit gravid på egen hand innan)
Var på mitt första samtal med kurator i veckan, kan väl säga att det innebar 1 timmes gråtande...
I veckan var vi och lämnade blodprover för kontroll av kromosomfel, hur mitt blod koagulerar och hormonvärdena. Tydligen tar det ca 2 månader innan vi får svar på det.
Försöker nu ta till allt för att vi ska lyckas med den lilla rackaren vi har i frysen(får betala själva för att få den insatt) har börjat med zonterapi, ska be om test för att kontrollera immunförsvaret osv. Känns som att man vill ha koll på allt och måste be om varje sak för läkarna erbjuder inte det.

Hoppar gärna in i denna tråden, vill ni veta mer om mig så står det mycket i min presentation. Om avundsjukan som man kan känna mot andra som har det så lätt och bara blir gravida mm..

Vi har försökt sen 2008, med allt vad det innebär. Först lite sådär lagom mycket, sen ÄL-test, kontroller, utredning och till slut IVF.
Zonterapin var skön, ska dit på fredag igen.
Kändes lite småkonstigt i benen och underlivet, gjorde fruktansvärt ont på de ställena som har med hormoner och underliv att göra men efter att han tryckt ett tag så kändes det bättre och på slutet gjorde det inte ont alls. Var helt slut på kvällen, har migrän som är hormonell och jag kände av den + att jag var lätt illamående. Sen rättade det till sig och spänningsvärken som jag har i axlar och nacke är nästan helt bortblåst  har gått på zonterapi innan men det är många år sen sist.

Har nu börjat med ÄL-test igen(man ger ju inte upp i första taget), vill se att kroppen kommer igång efter senaste MF och det börjar ge utslag nu så man vet hur vi kan planera nästa försök, har en i frysen som vi förhoppningsvis kan använda. Om inte det fungerar så får vi gå vidare och betala själva, funderar på Göteborg och Carlanderska..

Kuratorn var skönt att gå till, det är mest jag som behöver det. Sambon tycker det är jobbigt när jag gråter, har svårt för att prata om allt som hänt utan att gråta. Förhoppningsvis hjälper samtalen med kuratorn mig att hantera det som hänt så att vi hemma kan prata om det på ett bra sätt!

Vi har gått på RMC Malmö, har frysisen där så vi kommer göra ett sista försök hos dem.

Håller med något fel måste det ju vara eftersom man kan bli gravid men inte lyckas behålla det. Har börjat självmedicinera har börjat käka aspirin, många som tar det i små doser. Ska vara samma som Trombyl, tar nu 1/4 tablett varje kväll.

Vi var och lämnade blodprover i början av månaden(de kollar koaguleringen av blodet, hormonnivåerna och ev kromosomfel hos mig eller sambon) kromosom testet tar ca 2 månader innan vi får svar på usch det tar så lång tid..

För mig är det jobbigt att se gravida och träffa folk med bebisar, ibland gör jag det för alla vet inte vad vi håller på med mår oftast dåligt och kan ligga och gråta en hel dag efter ett sådant möte. Just den biten har min sambo väldigt svårt att förstå, han tycker att man ska vara glad för alla som lyckas. Tyvärr så fungerar jag inte så, oftast kommer tankarna om att man tycker det är orättvist vi kämpar och kämpar men lyckas inte. Senaste tiden har jag när vi träffar släkten börjat känna att det är jobbigt pga att man längtar så efter att ha en gemensam lite och mer och mer kommer tankarna om att vi kanske aldrig får uppleva det...

Ja, zonterapin hjälper verkligen skönt att känna att kroppen mår bättre och jag hoppas att det även är positivt för nästa försök..
Kram!

Najje: usch vad jag känner igen mig i det du skriver. Känner precis som du, min sambo har 3 syskon vi började försöka ungefär samtidigt allihopa efter knappt 6 månader var två av dem gravida. På mindre än 2 veckor fick vi reda på att de skulle ha barn, totalbryt för mig... första som berättade gjorde det genom att bjuda in alla på middag och där skulle man sitta och låtsas att man tyckte det var jättekul, lyssna på alla som babblar om hur fantastiskt det är.
När de sen väl fick sina barn så skulle alla fortsätta och tjata om hur underbart det var, stå och hänga och glo när de ammade och bytte blöjor.
Inom mig gjorde/gör det så ont, många tårar och många timmar i sängen pga alla känslor. Blev så glad i somras när det visade sig att vi väntade tvillingar för det kändes som att även om vi är "efter" så blir det ändå speciellt, hade fått ett embryo insatt. Men det tog ju inte många veckor efter VUL innan den drömmen krossades när vi var och skulle göra KUB test. Förstår dina tankar och känslor inför att släkt, vänner och bekanta väntar barn, det är tungt att bära på och alla reagerar så olika. Tror inte att det har så mycket med manligt och kvinnligt att göra även om det verkar som att män inte reagerar lika starkt på att andra väntar barn. Vi har även par i vår närhet som går igenom ivf och jag vet att några av männen tycker det är lika jobbigt men inte på samma vis, de gråter inte så mycket men undviker situationer med gravida och bebisar

Nu sist fick reda på att vi väntade mf ungefär en vecka efter vi fått  dagen efter min födelsedag fick vi beskedet(en fredag) och på lördagen skulle vi fira min födelsedag med både min och sambons släkt. Det var inte kul att sitta där och vara "gravid" men veta att det blir mf och samtidigt se alla andra sitta med sina barn. Var inne på toa flera gånger och torkade tårarna. Ja, vi kunde ställt in men vad ska man säga. Det är inte alla som vet vad vi håller på med och det är inget som jag känner att jag vill att alla ska veta heller.

Tycker det är en helt ok kommentar till din kollega, men sen är jag ju lite partisk  de som kör räkmackestilen tycker säkert att 6 månader är "jättelänge" vi andra kämpar och sliter och ser hur åren passerar.

Det jag bävar mest för nu att att min sambos syskon snart ska komma och säga att de väntar nr 2, deras blir 2 år nu i höst så det är väl dags snart. Blir så ledsen för jag vet att min sambo vill ha många barn men i denna takten så får vi vara tacksamma om det blir ett iaf..

Lite positivt iaf, vi ska försöka med vår frysis i mitten på maj. Hoppas att den klarar upptiningen. Har varit och köpt lite extra vitaminer av D o E har fått tips om det i andra trådar och det kan ju inte skada iaf..

Håller med det känns som att jag pratar med mig själv, vet inte om jag börjar bli knasig i huvudet  skönt med någon som förstår.. många kramar till dig!!

Länge sen sist!!
Var ett tag sen jag var inne här!
Vi fick provsvaren i början på juni och allt såg bra ut, kromosomfel, koagulering och sköldkörtel. FET som vi skulle gjort i maj sket sig eftersom embryot inte klarade upptiningen. Nu har vi hunnit med ett färskförsök på Carlanderska i Göteborg. Fick ut 7 ägg alla befruktades, en blasto till mig och ett till frysen. Har  även denna gången och är nu i v 6, blir inget VUL förrän i v 10 för distansläkaren jag går hos har semester och jag har ingen möjlighet att åka till Göteborg för kontroll. Så det är bara till att ta det lugnt inte överanalysera alla känslor och symptom osv ja ni vet hur det är. har som tur är semester nu så det gör inget om hjärnan inte går på högvarv.. Hoppas att kroppen inte lurar mig denna gången.

Najje: tråkigt att läsa att det inte gick bra denna gången.
LadyA01: Grattis till  

Tack Najje. Är väldigt nervös just nu vi är runt de dagarna nu som jag fick mf sist. Mage och rygg spänner och molar till och från. Är så rädd för att det ska bli mf igen. Försöker koppla av och inte tänka på det men det är ju så svårt. vet att det kan vara allt som växer och håller på men tyvärr är ju inte det ens första tanke pga allt som hänt innan. Så skönt att du är igång inför försöket i augusti, håller tummarna för oss alla...

Tack tack!
Happy hey: grattis till den kommande bebisen!! Har ni bestämt från vilket land ni vill adoptera??

Ego: japp som svar på hur jag mår så är det väl som det ska.
Brösten spänner mycket och är tokömma får knappt plats i mina behå´s längre, har tagit sista progesteron vaggisen som är utskriven idag och har crinone hemma sen tidigare ivf försök som skulle gjorts men inte blev av. har tänkt ta en om dagen av dem nu så det räcker i 30 dagar.

Mage och rygg spänner med jämna mellanrum, det är hög zombievarning på mig just nu, mår väldigt illa men kräks som tur är inte.
När jag var gravid förra sommaren så mådde jag inte alls lika illa, magen är mycket större än den gången, har börjat få tydliga blodådror på brösten och från hals/axlar och ner till brösten. Mådde inte såhär i mars heller så jag hoppas detta är bra..

Imorgon går jag in i v 7 och om hur jag mår är en indikering på hur det kommer gå så blir det toppen denna gången..

LadyA01: håller med tiden går långsamt, hur mår du?? 

Kungsan: lite småtips med saker du kan testa. Själv har jag gått på zonterapi, akupunktur/akupressur mm kan också vara bra, får igång flödena i din kropp. Endel testar med barnalbyl gör att blodet strömmar igenom livmodern bättre, jag självmedicinerar med det nu(tar ungefär 1/3 om dagen) äter även behepan, folsyra och d-vitaminer. Vi som gör IVF, får progesteron tillskott har läst på några ställen om personer som köper det själv och använder.
Hoppas verkligen att det löser sig för er! Har du/ni funderat på privat utredning? Sekundär barnlöshet är ju inte helt ovanligt!

LadyA: då har du VUL innan mig, vi ska inte på VUL förrän den 4/8 pga att det är semesterstängt så långt tills dess!

Hur har ni andra det?

LadyA01: grattis även här!!
Najje: åh så kul att du är igång igen håller tummarna jättehårt! 

Najje: kul att läsa att det är dags för ÄP redan imorgon, 10 äggblåsor låter jättebra. Var är det ni går?? Håller tummarna imorgon!!