Det är det allra bästa- deltidsbarnen! Och vi kan finnas där när de behöver oss för vi kan släppa allt och hjälpa andra.
Min faster har inga barn. Det var så härligt att ha henne, särskilt när jag var tonåring. Hon är över 50 år nu, och säger att hon är glad att hon inte skaffade barn och ångrar sig INTE.
Men USCH!!! Är jag den enda som läser den här tråden och äcklas mer eller mindre över vissa grejer?? Detta är verkligen ingenting jag är sugen på, hemskt! Tack till den här tråden som fått mig ännu mer övertygad om att jag valt rätt.
www.familjeliv.se/Forum-25-97/m50240369-4.html
(hoppas länken funkar...)
Men jag vill verkligen inte bli en "sån". Råkar kalla sin partner "pappa"... Inte alla exempel var hemska, men vissa.
Ja, men just att göra ett barn kan ju vem som helst. Gå och bli på smällen är ju oftast lite lättare än att bli professor.
Men jo, uppfostra barn är nåt helt annat. Och det är tyvärr långt ifrån alla som klarar det bra.
Jag tycker jag har uppnått något om jag kan övertala min systerdotter att Hannah Montana är skit och att man ska vara tacksam för saker som vatten i kranen.
