Varför väljer man frivilligt bort barn?

Det är svårt för mig att förstå varför man VILL ha barn.

Det är mitt mitt mitt liv och pengar, tid och energi går till MIG och den familj jag redan har, syskon t.ex.
Älskar mina syskonbarn helt vansinnigt mycket. Men det räcker gått och väl med dessa deltidsbarn, jag vill ha friheten!
Jag vill kunna festa, resa, shoppa, spendera timmar i badrummet, inte behöva ge bort katter för ett allergiskt barns skull, kunna ha vilken bil jag vill, jag vill ha pengar, kunna jobba övertid, ha hem älskare som jag vill, ha sex i hela huset och när som helst, slipps laga klok mat varenda jäkla kväll, slippa vara hushållerska öht.

Barn skriker, luktar, snorar och förstör saker (inte minst förhållanden).

Jag är väl medveten om att jag låter som en bortskämd snorunge. Men jag är 27 år, skjutsar farmor när helst hon ber om det, ställer upp för mina föräldrar och tillbringar mycket tid med dem, jag super sällan, slösar inte pengar osv osv.
Jag vill bara vara FRI.

Jag ser ingen som helst poäng med att ha barn! Mitt liv är perfekt så varför skulle jag förändra det?? Jag har allt jag vill och behöver, saknar ingenting.

Jag har förresten iphone och kan inte se omröstningen. Läste att det tydligen finns ett alternativ om att man skulle vara egoistisk. Jag hade gärna röstar på det, jag ser nämligen inget fel med det. Så länge jag inte skaffar barn så drabbar det ingen annan. Jag är inte ett dugg egoistisk när det gäller min familj, jag finns alltid där för dem och tar gärna hand om sjuka familjemedlemmar som kräks och skiter ner sig...

Så det är enligt mig inget fel med att vara ego, för det drabbar som sagt ingen annan. Stackars barn om jag haft några...

Emmi27:

TACK!!! Underbara och kloka ord.

Angående det du skrev om att inte "veta vad man missar". De som har barn missar mycket- som att uppleva drömmar man inte hann med eller nya som poppat upp i skallen. Man missar helgmorgon-sex (ska man låsa sovrumsdörren??), de missar lugn och ro (!), och inte minst sagt spontaniteten. Att kunna packa en rygga och dra till Paris över helgen med 2 dagars varsel.

De missar mycket tid till annat som de tillbringar med att städa, laga mat, tvätta etc.

Lika mycket som vissa vill ha barn, vill jag det inte. Helt normalt.

Inget barn ska behöva växa upp med en egoistisk förälder!!! Ingen förtjänar en mamma som mig. Men jag är världens bästa dotter, syster, barnbarn etc.

Tack igen för det du skrev.

Good point. Du har helt rätt, sorry.

Antar att jag försöker tjata om de sakerna jag tycker är helt fantastiska som man behöver ge upp för barnens skull.

Men nu är jag nyfiken: Vad är det jag missar?
By the way, jag kanske är mindre intresserad av egna för att jag ofta umgås med deltidsbarnen som stannar hela helger och de är en STOR del av mitt liv. Så det är inte så att jag missar saker som morgonmys vid tv:n, kramarna, första orden etc. Det finns barn i mitt liv.
Så vad är det jag missar?

Men jag har ju inga barn, alltså är kärleken till någon annan den starkaste.
Och jag är nöjd. Blir varm och lycklig bara av att tänka på min familj och hade inte klarat mig en dag utan dem.

Jag vet att det är "skillnad" på olika kärlekar. Men jag känner inget behov av att ta reda på hur det känns. Därför är det ingen big deal för mig med förälder-barn-kärlek.

Egoistisk är man väl om man skaffar barn och inte vill dela med sig av hem, pengar, fritid etc. Känner någon som inte ens pallar att barnet kanske råkar gå emot bilen... "Köp en egen bil att kladda på!" Hallå??