Barnboksminne från barndomen

Femböckerna av Enid Blyton läste jag framlänges och baklänges tusen gånger om mellan 8 och 13 års ålder och de tror jag har påverkat mig en del faktiskt. Jag ville ju inte direkt vara som töntiga Anne = ängslig, huslig och pysslig (läs tjejig) utan snarare nyfiken, händig, tuff och våghalsig (läs pojkaktig) som George, Dick och Julian.

Men de där böckerna var ju faktiskt bra, själva äventyren alltså... Men någon borde skriva om dem så de inte blir så normaliserande, diskriminerande och moraliserande. Trots att ungarna var syskon/kusiner så gick det INTE för sig att sova under samma tak. Behövde de bo i en grotta över natten så fanns det alltid, som av en händelse, en sidogrotta som tjejerna kunde slagga i. Zzz.

Men jag gillade dom som sagt ändå :)