Vi tittar lite på ny lägenhet nu och det har kommit en intressant som ligger i ett bra område men på bottenplan. Lägenheten vi bor i nu ligger på andra våningen och vi har trivts bra men den börjar bli lite för liten nu, det är ingen lägenhet som man kan skaffa familj i osv.
Vad säger ni som bor/har bott på bottenplan i ett lägenhetshus? Vad är fördelarna och nackdelarna som man kanske inte tänker på?
Tacksam för svar!
Det finns hiss i huset. Jo jag skulle nog också vara lite nojjig över att sova med fönster öppet men man kankse vänjer sig?
Nu bor jag visserligen i en radhuslägenhet med egen ingång och uteplats, alltså inga boendes över oss.
Men hade jag varit er hade jag definitivt valt bottenplan, som nån skrev lätt ta sig in med vagnen när bebisen sover, och man stör inga grannar under en.
Innan vi flyttade hit bodde vi på 3.e våningen med våra 2 barn på 5&2 år, och där var grannarna jättekänsliga kom upp och ringde på och klaga för att barna lekte 2-åringen sprang över vardagsrumsgolvet några gånger och då var det ändå e-middag. Och det komiska var att dom hade en son som väsnades massor vid 6 på morgonen men det var tydligen ok.
Men i alla fall dom ringde på 3 gånger sammanlagt och klagade så det sluta med att man knappt vågade röra sig i lägenheten jag var på helspänn hela tiden och vågade knappt låta ungarna leka och så ska det inte vara.
Har aldrig haft problem med sånt innan där vi bott med barn, hade väl otur med griniga grannar.
Så är så glad nu när man bor i hyresradhus ingen under eller över. och som nån skrev blir jätteglad när jag hör grannens småhundar skälla och hennes barn dunka i trappen då behöver man inte känna sig skyldig när våra barn leker 
Nackdelar jag kan komma på bo i bottenplan i ett lägenhetshus är insynen, massa spring när alla ska in i porten, har man uteplats så kanske folk slänger ner fimpar och skit på tomten.
Bott på bottenplan i 6 år och kommer aldrig mer att bo högre upp.
Nackdelen med bottenplan är insynen. Sen är det bara fördelar. Jag har aldrig varit rädd att sova med öppet fönster. Det finns ju haspar till fönstren.
Vi bor på bottenplanet i ett tvåvåningshus. Huset saknar trapphus. Vi där nere har egna ingångar och de där uppe har en loftgång. Vi har tyvärr alldeles för stor insyn men det beror mest på att lägenheten är nybyggd och därför är häckarna inte tillräckligt höga. Lustigt nog så vänjer man sig och eftersom både två-våningshusen och villorna runtomkring har samma problem (alla är nybyggda) så får fluktarna nog ont i ögonen av allt stirrande. 
Vi sover med öppet fönster men så kan inte förnsterna öppnas speciellt mycket om man inte lossar en spärr som barakan öppnas innifrån. Ibland så vädrar vi med fönsterna liggande horisontellt men eftersom vi har fönster åt tre håll kan vi snabbt vädra ut och få ner höga temperaturer så jag har aldrig kännt ett behov av att ha dem helöppna nattetid.
Vi älskar vår altan och den lilla trädgården så vi vill inte bo däruppe.
Vi har trivts kanon på bottenplan. Kändes som man glömde bort att där fanns fler våningar på huset, blev mer som om vi bodde i radhus, det var grannarna på bottenvåningen vi hälsade på och kände till. Vi kunde grilla, hade stor egen uteplats, buskar och rabatter, barnen från nedre botten lekte tillsammans ute på gräsmattan och det var lättare att rasta hunden till exempel. För oss kändes det mer som att bo i hus eller radhus än som att bo i lägenhet. Såg enbart fördelar.
Dessutom var det lättare att få ut julgranen 
Bodde 9 mån i en lght 4 trappor upp. Usch vad jag vantrivdes! Kände mig så instängd. Vi hade fin utsikt över en sjö, och vi hade en balkong.. Hiss hade vi också men det var ju lika jobbigt det att stå och vänta på den varje gång. Ner tog jag aldrig hissen.
Sen flyttade vi till en lägenhet i ett annat område på markplan. Fick egen ingång, ej uteplats men balkong då med. Trivdes såååå bra! Kunna kliva ut bara! Ingen port som låses, ingen hiss att vänta på och svära åt när nån ockuperade den eller den gått sönder. Vi hade massa vänner i området, bara vi på nedre botten och alla samlades alltid hos oss. Vi hade massa härliga grillkvällar ute på gården vilket var enkelt och perfekt med tillgång till toa, kylskåp och allt utan trappor!
10 år bodde vi kvar tills vi började växa ur den, då väntade jag mitt andra barn. VI hade då upptäckt ännu fler positiva sidor med nedre botten. Inget problem att ställa barnvagn med sovande bebis utanför, och enkelt att ha barnvagn på nedre botten! Vi letade nu ny lght och största kriteriet: nedre botten!
Fick tag på en i samma område. Första sommaren byggde vi en uteplats, vi hade stor balkong där med. Det var lite nivå på baksidan så det blev tre trappsteg ned. Så himla mysigt och perfekt för ungarna!!! Även framsidan fick en uteplats, mot gården.
På slutet när barnen blev större, vi bodde kvar i 5 år, kunde de springa ut själva och leka med sina kompisar. Jag hade råkoll (kunde sitta i solen eller under parasollet och läsa) och snabbt vara på plats om det var något! På somrarna satt vi ute sent, enkelt att bara lägga in det barn som somnat, eller låta dem vara inne och titta på tv eller leka medans vi satt ute. Alla var fortfarande hemma hos oss jämt!!
En annan fördel är säkerheten. Vid en brand tex är det ju enkelt att ta sig ut!
Har man insyn någonstans kan man ju sätta upp självklistrande insynsskydd. Designtorget har jättefina!!!! Tar ej upp hela fönstret, och släpper fortfarande in ljus. Eller gardiner i voile.
I vårt område var det en sommar en inbrottsvåg, övervägande del av inbrotten skedde högst upp! Nedre botten var helt förskonade, där var det svårare att ta sig in utan att det märktes.
Vi hade också hund och katt, och det är ju också det enklare på nb. När hunden var valp var det så himla smidigt!!
Oj vad långt det blev!!! Men jag gillar verkligen nedre botten, kan inte se en enda nackdel.
Nu har vi flyttat till radhus, och det är lite samma känsla!!!!
Lycka till!!!!
Vi bor på bottenplan med trädgård på ett håll och uterum/altan på andra hållet. Trivs jättebra men vi har haft 3 inbrott på 12 år och det är inte såå kul!
Jag gillar verkligen inte bottenplan. Först och främst pg av insynen. Beroende på hur fönstren sitter kan man ofta se rakt in i lägenheter på bottenplan. Uteplatser har ofta balkonger ovanför där grannarna kan sitta och titta ner på en eller tappa en och annan fimp.
Jag är möjligen lite fjantig av mig, men hade inte vågat ha fönster öppna efter att ha läst bl.a om några våldtäckter där gärningsmannen klättrat in genom öppna fönster.
Sen har det ju också mycket att göra med den specifika lägenheten. Ibland är bottenplanslägenheter direkt ovanpå eller intill tvättstugor och det är verkligen inte att rekommendera.
Är det många lägenheter i huset är det mer spring i trapphuset ju längre ner man bor, vilket inte är kul om det är lyhört.
Lägenheter på bottenplan är ofta svårsålda. Vilket iofs betyder att man kan få dem billigare samtidigt.
Fördel? Man slipper trapporna, men finns hiss spelar det ju ingen större roll.