Hur gör ni med varannan vecka vid sjukdom??

Hos oss har det där varit en källa till många bråk... Om bonusdottern är sjuk hos mamman, oavsett sjukdom och oavsett om vi har haft nyfödda bebisar, varit sjuka själva eller vad som helst, så ska bytet ske på rätt dag tycker mamman. Hon kan inte tänka sig att ha kvar dottern en dag extra för att vi ska slippa magsjuka t.ex. oavsett om vi har kommit hem från BB dagen innan byte eller oavsett vad. Det är rätt vecka som gäller enligt henne och hon flyttar mer än gärna på sitt sjuka barn (som t.o.m. kräkts i bilen för att hon skulle flyttas på när hon hade vinterkräksjukan) bara för att pappan inte ska komma undan sitt ansvar.

Tidigare var det vi som drog det tyngsta lasset av det här då det var min mans dotter som drog hem den ena sjukdomen efter den andra och vi fick helt enkelt bara köpa det och köpa att ha spädbarn som kräktes och fick åka in på sjukhus för de var uttrokade etc eftersom mamman inte ville lyssna på några argument som att det t.ex. är bättre för det sjuka barnet att få bli friskt där det är och sen åka över till den andra föräldern, eller att det är dumt att i onödan smitta ned fyra personer till med magsjuka om man kan undvika det.

Fast jag kände väl lite att... det är ju så kort tid, nästa period blir ju då våra barn drar hem alla typer av dagissmittor och min mans dotter kommer smitta ned sin mamma med allt möjligt och där är vi nu. Gissa om mamman genast ser situationen annorlunda? Japp, nu ska man försöka hålla smittan på ett ställe etc. Jävligt irriterande att hon inte kan se hur vi drabbades av hennes ovilja innan men nu när det är hon som drabbas då ska alla helt plötsligt ställa om sig för att hon inte ska bli smittad. Och hon är dessutom vuxen, våra barn har ju varit spädbarn och mycket känsligare än hon när vi frågat om att dottern ska vara kvar hos henne för att de ska undvika att bli sjuka (allvarligt sjuka alltså, självklart gäller det inte en liten förkylning etc).

Det ännu lustigare är att hon själv inte kan ta med sin dotter till mormor och morfar om hon är det minsta lilla förkyld för "de är ju gamla och känsliga för infektioner". Men att skicka samma dotter magsjuk eller med svininfluensan till oss med nyfödda bebisar hemma är ingen match!

Nä alltså det är som att hon tror att hon kan straffa pappan/oss genom att göra så här, fast egentligen är hon ju bara oschysst mot sin dotter som ju förstår allting i hennes sådana här spel hon håller på med (dottern är snart 15 år). Men det är ju verkligen inte så att hon inte har varit välkommen här och vi har ju försökt ta hänsyn mot mamman o.s.v. nu när vi fått kräksjukor och annat. Men det är som att hon inte ser det på samma sätt. Åt ena hållet blir sunt förnuft och att man visar hänsyn och åt andra hållet blir det att man smiter från sitt ansvar om man inte byter trots sjukdomar. Om hon åtminstone då var konsekvent!

För det första, man kan vara familj utan att vabba för varandras barn. Alla har inte samma upplägg. Ni är en familj där vem som helst är hemma med barnen, andra kan vara lika mycket familj men göra på ett annat sätt.
Ofta finns större orsaker bakom än att man som bonusförälder bara vägrar helt utan anledning. Nu är det inte aktuellt för mig med just vab längre, men då det var aktuellt så tog jag ställning efter ett tag genom att inte öht vabba åt mamman eftersom hon behandlade mig som något som sitter under skorna.
Åt min man gjorde jag det om det passade men det var i första hand hans ansvar eftersom det var hans barn resonerade vi. Barnet och jag kände oss inte lika bekväma med varandra som barnet och föräldern och eftersom man kan bli lite extra känslig när man är sjuk så har det alltid känts bättre för alla om henne pappa vabbat.
Jag vet familjer där bonusföräldern vill vabba men inte får för den andra biologiska föräldern, det kan också vara ett alternativ till varför man som bonusförälder inte kan tänka sig att vara hemma med barnet.
Som sagt, en familj kan fungera på flera olika sätt, huvudsaken man respekterar varandra och känner att det fungerar.