hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Usch,vet hur det känns! Miste min pappa för 21 år sedan,22 år sedan i höst. Han fick cancer. Sorgen kommer alltid att finnas där,men man lär sig att leva med den. Men idag kan jag i alla fall se tillbaka på alla fina minnen av min pappa och även skratta åt de roliga. Så det kommer en tid då du komer att kunna känna lycka igen,det lovar jag.

Styrkekramar!

Ja,det är inte alls ovanligt att känslorna är som en berg- och dalbana. Man kan komma till dagar då man är ledsen även längre fram.
Senast strax före jul,när min pappa skulle ha fyllt år,satt min syster och jag och grät tillsammans och tänkte på honom. Det började med att min son frågade efter son morfar,vad han hette osv. På just den dagen. Och det kändes tungt.
Men man måste få utlopp för sina känslor också. Det är bara bra. Det hjälper en att komma vidare.

Att du nu väntar et barn till kanske hjälper dig ytterligare i din sorg även om det förstås är tungt att tvingas upleva det utan din mamma.
Min pappa fick aldrig uppleva något av sina barnbarn och det känns så fruktansvärt!
Han hade blivit den finaste morfar,det är jag övertygad om.

Ja,då har du ju en hel del annat att tänka på också.

Min son är nu 6 år,snart 7. Och för ett tag sedan så funderade han väldigt mycket över döden och var själv rädd för att dö eller att någon av oss skulle dö.
Ja,det var lite jobbigt att prata om,men inget som inte var överkomligt.För mig har det ju gått längre tid än för dig (drygt 22 år) sedan min pappa dog.
Att prata om allt det här har jag upplevt som väldigt bra. Det har hjälpt både mig och min familj att vi kunde prata om allt när min pappa dog. Det har faktiskt hjälpt oss enormt mycket.
Och att prata med någon annan som gått igenom samma sak kan också hjälpa.