hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Jag vet precis vad du går igenom. På min examensdag i nian kom inte min pappa. Däremot ringde min syster när jag var på väg till avslutningsfesten med klassen och berättade att min pappa ligger på sjukhus för dom hittade cancer i tjocktarmen. Tack och lov gick det väldigt bra då det inte spridit sig. Dom tog bort nästan två meter av hans tarmar, och han fick ligga kvar på sjukhus i nästan 2 veckor.
Nu är han helt frisk och mår bättre än förr. Inga återfall och det har gått 10 år nu till sommaren.

Håll ut, och ge han det stöd han behöver. Det kan räcka att du hälsar på ibland på sjukhuset och bara är där. Kanske kollar på tv med honnom eller så.

Det kommer att ta tid att vänja sig, att acceptera. Min moster dog i levercancer och hon var den person som stog mig närmast förutom familjen. Blev helt förstörd när jag fick veta att de inte tänkte sätta in någon behandling. Tyvärr så ville jag inte att hon skulle se hur ledsen jag var, så jag hälsade bara på henne en gång efter diagnosen. Den gången kunde jag inte ens prata med henne för jag var så ledsen. De följande 6 månaderna orkade jag inte hälsa på henne även fast vi var grannar, och det ångrar jag idag.
Ta vara på den tid ni har. Det kan gå fort, eller så kan han leva som vanligt länge till. Men se till att inte ditt liv slutar pga. hans sjukdom, det är nog det sista han vill.

Det finns goda chanser att överleva en tarmcancer, bara man har upptäckt den i tid. I många fall får man påse på mage, men det är ju ingenting att bry sig om när man får behålla livet.
Jag tycker inte du ska deppa just nu för är det någonting man är bra på att behandla idag så är det tarmcancer. Din pappa behöver inte en deppig familj att luta sig tillbaka på, han behöver energi och glada miner. Det kommer ge honom styrka!
Min morfar fick tarmcancer och är idag friskförklarad, min svärmor är i samma sits som din far nu.

Såg det här nu. Beklagar. Synd att man inte upptäckte det i tid. Jag tycker du ska ta ett djupt andetag och samla dina tankar. Prata med alla du känner förtroende för och förklara hur du känner!

Ja, gör det!! Kram på dig. Vad härligt att du har en sådan fin och bra far!!

Kanske inte betyder så mycket, men STOR KRAM till dig. Kämpa på, tänk på dina barn och försök hämta kraft hos dem och din övriga familj och släkt! Kämpa, kämpa, kämpa och glöm inte att bryta ihop emellanåt.
KRAM!!!!

Hej TS.
Jag lider med dig och vet exakt hur det känns att förlora en förälder. Min mamma gick bort i cancer när jag var 15 år. Man tror för en stund att livet inte går vidare för de efterlevande, men det konstiga är att det går vidare, och det går "ganska" bra efter ett tag. Massa styrkekramar till dig och alla andra här inne.