hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Hittade din tråd och OJ vad jag känner med dig! Jag vet precis hur du känner! Jag fick nyligen reda på att min pappa drabbats av cancer i magsäcken (hela magsäcken) och detta spritt sig till lyftkörtlarna. Han är dålig, ligger inlagd med dropp sedan 3 veckor tillbaka och det är en massa prover mm. Operation är uteslutet då det spritt sig och cellgiftsbehandling sa läkaren idag, är inte aktuellt då han är för dålig. (Drabbades bla av gulso har feber mm) I samtal med läkaren idag tog hospice upp...jag sover dåligt om nätterna, har ständigt ont i magen och har ont i huvudet. Samtidigt ska man ta hand om familj med 2 små barn och förker hålla modet uppe.

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 8 Apr 23:45

#117

Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-04-07 22:22:32 följande:

oj! Vilken lik situation! Välkommen hit!
Vi får försöka stötta varandra.
Ja ordet Hospice fick mig att nästan svimma förr....
o nu ligger min egen pappa där.
Jag kan inte fatta hur jag ens orkar andas. Men jag gör det.
Och jag försöker göra "det bästa " av situationen, man har ju inget val liksom...

Hur gammal är din pappa?
Hur längde har ni vetat?
Är det spritt till andra organ?
Har han fått ngn prognos`?

Kramar till dig! Vi e fler, man får väl säga både tyvärr och tack o lov.
Vi behöver varandra. Uppdatera oss!

Tack...min pappa är ung, han fyller 56 år nu i maj. Dagen före mig. Hoppas det nu blir så. Vi fick reda på det i februari, men han har haft symptom minst 3-4 år, men har ignorerat dessa. Det har spritt sig till lymfkörtlarna och hela magsäcken. Enligt läkaren är det vanligt att kroppen samlar på sig vätska i buken när man har denna typen av cancer. När man pumpade ur 3 liter vätska från buken för någon dag sedan analyserades denna, och även där fann man cancerceller.
Jag frågade om prognosen...läakren sa bara att det var svårt för henne att säga men allt från några veckor till 2-3 år.

Vilket jäkla situation! Arg blir jag över att inte kunna göra något!!! Och sedan ledsen, det pendlar mellan de två hela tiden...

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 10 Apr 21:13

#120

Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-04-09 00:18:41 följande:

usch ja, allt har gått lika snabbt hos er som hos oss.

Är din pappa fortf inlagd? Är Hospice "nästa"? Hur mår han (förutom skit förstås)? Pratar ni om situationen?
Hur hanterar ni inom familjen det?

Undrar lite hur läkaren tänker när han säger max 2-3 år, för du sa väl att det var försent för cellgifter? Kan man ändå klara sig så länge om man inte bromsar upp det?

Ja han är inlagd hela tiden, sedan 3 veckor tillbaka.Ja läkaren föreslog Hospice men pappa vill hellre ha SAH, men det vill till att han klarar sig något så när själv hemma och det gör han inte idag.
Hm, njä jag kan inte säga direkt att vi pratar om det. Emellanåt, men pappa är rätt fåordig när det gäller denna situationen mest för att han pendlar mellan förnekelse och chock tror jag...han vill helst inte prata om det. Och jag tcyker det känns skitjobbigt att ens behöva ta upp meningen " när/om du inte finns mer..."

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 11 Apr 13:46

#124

Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-04-11 10:04:45 följande:

Så....nu kom jag till dessa rader som jag har fasat för sedan start...

Pappa somnade in igår

Jag kan inte säga att det var så "lugnt och fridfullt" som vissa beskriver det, det var jättejobbigt för honom (och oss) hela dagen igår innan döden inträffade...

Nu kommer vi vara tvugna att hantera sorgen o saknaden

Men pappa kommer i varje fall inte lida mer, hans lidande den här tiden har varit oerhört

Tänk att man ska behöva lida så mkt, inte nog med att man ska dö och man vet om det, så ska man behöva plågas så svårt sin sista tid

Ngn "lättnad" vet jag inte om jag känner än, givetvis är det "skönt" att slippa oroa sig, tänka på hur han lider, hur olycklig han är, hur ont han har, hur trött han var på sin situation, så ja, om det är det som kallas lättnad så känner jag väl lite av en sådan...

Nu gäller det väl att "landa" i detta nya på ngt sätt. Att ta det lugnt, tänka mkt på pappa och på sig själv, på familjen som finns kvar, o som ngn av er skrev, att sorgen får gå parallellet med det vardagliga livet.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att min pappa finns med oss även nu. Att han ser oss. Innan han gick bort bad jag honom - om han skulle kunna - ge oss ngt tecken fr andra sidan så vi vet att han fortf är med oss. Vi får se om jag ngn gång får ngt sådant tecken. Vi vet inte ens om det är möjligt att ge.

Tack för alla er! Tack för att ni finns och har hjälpt mig fram till dennna dag. Jag hoppas att tråden lever vidare ett tag till och att vi kan ventilera tankar o känslor tillsammans, det dinns ju även ni i denna tråd som är i samma situation som jag varit, denna tråd finns till även för er, kramar till er alla

Beklagar sorgen

jag vet inte ens vad jag ska säga...det finns inget att säga som kan göra det bättre eller lättre för dig. Jag fasar med för denna dagen...
Styrkekramar till dig!!!!

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 27 Apr 20:08

#143

Jag blir bara ledsen jag läser i tråden...allt känns sååå extremt jobbigt. Pappa har blivit sämre. Operation är uteslutet sedan 2 månader tillbaka, cellgifter är han för dålig för, njurarna lägger av, han har konstant dropp och det lilla han får i sig (endast flytande föda+ vätska) kräks han upp. Pappa tynar bort framför mina ögon
Han går på morfin hela tiden och svamlar en del pga av detta. Igår när jag satt bredvid honom på sjukhussängen började jag att gråta, hans armar och axlar har blivit så tunna och beniga och jag vill ju bara ha tillbaka min vanliga friska pappa!!!!!!!!! Emellanåt är han knappt kontaktbar, jämt trött, fåordig och sluddrar. Han känenr dock igen mig och mina barn när vi kommer. Jag drömmer ofta mardrömmar och i natt sov jag knappt. Jag är så rädd att vakna av ett samtal mitt i natten från sjukhuset...

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 28 Apr 17:04

#147

Anonym (hjälplös dotter) skrev 2011-04-27 22:32:10 följande:

Fina du, jag vet precis vad du går igenom, jag trodde själv aldrig att jag skulle kunna klara av detta helvete o komma ut ur det levande till kropp o skäl. Men vet du, man är verkligen starkare än man tror. Om du läser mina inlägg från start så ser du hur min resa har varit och där du är just nu har jag precis varit. Och jag kan säga en sak: det du går igenom just nu e det mest fasansfulla: att se din pappa lida framför dina ögon utan att du kan göra ett smack. Du kan bara se på. Det är lidande i sin mest rena (svarta) form. Din pappa tynar bort, ni vet båda vad som komma skall, o ändå kan du varken pausa, spola eller stänga av. Mitt enda tips till dig är att försöka ta hand om dig själv, var ett stöd för din pappa så mkt du kan o orkar, det enda du kan göra nu är att underlätta för honom på den väg han tyvärr måste vandra allena. Ditt stöd o din kärlek betyder mkt för honom. Det är en av de saker som tröstar mig nu, att min pappa inte behövde vara ensam tills slutet, att vi fanns där o älskade honom enda tills hans sista andetag o även därefter, förevigt o evigt. Ta hand om dig! Och du klarar det! Du måste bara igenom det. En stor bamsekram!

Tack för stödet!!! Jo jag har läst vad du gått igenom och det är så fasansfullt, så hemskt att det inte borde finnas!!! Sådan smärta och lidande man själv och ens sjuka pappa går igenom. Jag är konstant ledsen över att jag inte kan göra något och ännu ledsenare när jag ser honom och hur ahn lider, har ont och idag orkade han inte gå upp ur sängen själv på sjukhuset

Jävla sjukdom, ajg blir så ARG att ajg inte vet vad ajgs ka ta mig till!!

Så orättvist!!

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 29 Apr 22:09

#149

Då kom den fasanfulla dagen man fasat för, pappa gick bort i eftermiddags. Jag bara tänker på stackars pappa...aldrig mer får jag se honom. Det gör så ont, det känns så ensamt utan honom. 11 dagar innan han skulle fylla 56 år dog han.
Just nu känns det bara ofatbart att gå vidare utan honom

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 9 May 19:58

#159

Har en sådan ånget inför imorgon!! Pappas begravning är kl 12 och istället för att fira hans 56 års dag så ska vi begrava honom, hur jä-la orättvist är livet?!

Anonym (ledsen dotter)

Äldre 13 Jun 21:34

#168

Beklagar!

partouze skrev 2011-05-09 11:46:35 följande:

Att levern inte funkar längre ! Hon somna in i morse !

hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

INNEHÅLL