hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Som övriga - jag beklagar verkligen... Cancer är verkligen en så himla hemska (och numer vanlig) sjukdom... Jag håller alla tår och tummar för att det ska gå bra för er.

Min pappa fick reda på att han hade cancer för 2 år sedan - pga av att jag stod på mig mot sjukvårdsrådgivningen om att pappas ryggont inte var en inflammation. Så efter tester så upptäckte de ganska stor spridning från prostatacancer till sklettet. De trodde han hade gått med cancern i 7-8 år innan de nu upptäcktes. Beskedet var att de aldrig skulle kunna få bort cancern men förhoppningsvis kunna bromsa den så att det inte blev mer. Så pappa fick hormonsprutor och har nu i höstan även fått strålbehandling (efter det att ny cancer dykt upp)

Det är klart att det inte är samma pappa. Men jag är så glad och tacksam över att han dels fick se mig gifta mig (samma vår som vi fick beskedet) och se mitt första barn födas. Nova är nu 8 månader och inget barnbarn har nog varit så uppskattat av pappa :)

På nått sätt så har livit lite återgått till det vanliga. Jag har vant mig vid att pappa mest sitter och går och vilar nu och då. Håret har börjat komma tillbaka nu och hans humör är nog ungefär som det alltid varit. Både han och mamma försöker tänka att de tar en dag i sänder och är tacksamma för all den tid de redan fått ihop.

Ibland är det klart jag tänker på hur länge till han har. Men så länge de faktiskt kan göra något och han inte har ont så rullar vardagen på. Visst besöker jag honom mer nu, men vardagen är inte så konstig nu som jag nog trodde den skulle bli. Jag hoppas pappa får vara kvar så länge att Nova kommer att kunna ha ett eget minne av honom men det betvivlar jag. Man får vara glad för varje dag! :)

Hoppas allt går bra med din far. Det är ju så svårt att veta hur snabbt det går och hur lätt det är att behandla. Hoppas ni får bra hjälp och bra behandling för din far!!

Stor kram