hjälp! Min pappa har fått cancer! hjälp mig att klara detta

Hej,
Min mamma hade under sommaren/hösten 2009 ont i magen. Man trodde det berodde på hennes nyupptäckta underfunktion i sköldkörteln. Tillslut upptäcktes en 20 cm lång tumör i tjocktarmen. Hon fick en tid i början på december 2009 för läkarbesök och vidare undersökningar men innan dess fick hon totalt stopp i tarmen och blev akut opererad och fick stomi (tumörens lämnades kvar).

Under våren 2010 åt min kära mor cytostatika och blev strålad 26 gånger för att minska tumören. Tillslut under juni 2010 blev tumören äntligen bortopererad. Man tog även bort en rejäl bit av urinblåsan och ganska många lymfkörtlar för att vara säker.

Under hösten 2010 har hon ätit cytostatika. Periodvis har hon varit riktigt, riktigt dålig men hon har tagit sig igenom hela cytostatika kurenoch åt den sista omgången innan jul.

Idag(!) har hon opererat tillbaka tarmen från stomin. Nu väntar återhämtning och försöka leva normalt!

Finns här för dig om du vill, vet vad du går igenom. Det har varit ett förbaskat ovisst och oroligt år. Inte vågat planerat något för tänk om mamma blir dåligt. Men nu börjar det ljusna!

Min mamma hade grad 3 tror jag.. Spridning till lymfan

Precis fått veta nu ikväll att min mammas operation (lägga tillbaka stomin) inte lyckades.
 Hon har stomin kvar men mår enligt uppgift bra. Jäkla psykisk knäck för min mamma som varje dag blir påmind om sjukdomen pga stomin. Skit oxå! Stomin är det som verkligen gör att hon kännt sig sjuk och hindrar henne i vardagen.

Men men hon lever och har ju en lika lång framtid med eller utan stomin.

Knack, knack...

Ts, hur har du det?

När jag fick besked att min mamma var allvarligt sjuk gick världen i kras för min syster och pappa. Min starka,envisa och självständiga mamma blev svag och nedbruten av behandlingen av sin sjukdom. Hon blev en annan person på sätt och vis.Jag var lugnast av alla. Kände att jag behövde vara stark för de andras skull. Bröt ihop och grät ibland när barnen somnat. 
 Vi har under det senaste året kommit varandra mycket närmare. Vi har båda öppnat oss för varandra, blivit tvugna att prata om jobbiga saker. Vad är viktigt i livet..

Det är en skitjobbigt behandling din pappa har framför sig. Många gånger har jag trott att min mamma inte kommer klara det, men trots allt så är hon på väg att tillfriskna. Påväg att bli starka, envisa självständiga mamma!

Man lever i vacum när man lever i ovisshet. Vet att min mamma tyckte det var oerhört skönt att komma igång med sin behandling. Komma igång med tillfrisknandet. Jag är övertygad att din pappa kommer fixa detta. När han kommer igång med behandling och ni får klart för er vad som gäller så kommer stegen i behandlingen bli små delmål att avverka. Framtiden ljusnar och ni får hopp igen!

Vet precis hur du känner.
Det kommer kännas bättre...

Kram på dig!

Tänker på dig Ts!

Det kan helt klart vara värt att ta cellgifter!

Det är inte alls säkert att han kommer må sämre av dem. Min mamma mådde riktigt bra under sin första tid med cellgifter. Det var först under den andra cellgift perioden som hon blev väldigt svag och påverkad av den.

Hon åt först cellgifter jan - maj 2010 och sedan aug - dec 2010. Hon hade bara 2 månader utan och under de månaderna opererade hon bort tumören så det var ju ingen återhämtning det heller. Inte konstigt att andra omgången av värre. Hon hade dessutom hunnit få nervskador av sina cellgifter så biverkningarna var jobbiga.

Närstående kan ju oxå få samtalstöd, kanske vore skönt att få ösa ur sig hos någon för att kunna stötta din pappa?
Vet hur jäkla skit jobbigt det är. Min mamma har en ganska god prognos, men med denna skit sjukdommen kan man aldrig ta något förgivet!

Ta vara på era stunder tillsamman!
Tänker på er!