Bonusbarn varannan vecka.

Man kan tycka att de borde diskuterat med dig också... Men å andra sidan, de är ju inga småbarn - en 17åring sköter sig väl själv. Det är inga vaknätter eller tidiga morgnar eller blöjberg. Vad är det du ska vila upp dig från?

Lite OT men blir lite förvånad när jag hör om en 17-åring som fortfarande bor vv? Men det kanske är vanligt? Vår 16-åring ledsnade på att flytta runt när hon var 14 och 12-åringen vill också sluta med vv nu. Jag kan dock förstå dej, måste låta mycket med tre stora grabbar, deras kompisar och drivor med disk, tvätt och sportgrejor kanske? Förstår killen också, mina barn har som sagt ledsnat på att byta hem varannan vecka.

Hoppas frågan var ärligt ställd utan ironi för det kan vara extremt jobbigt att bo tillsammans med en annan människas tonåring! Det kan väl ändå inte vara svårt att förstå?
En 17-åring som bor hemma kanske är självgående men är trots det en person som ingår i hushållet, som bidrar med tvätt, konflikter, disk, glädje, ilska, irritation, ängslan... you name it. Det är ju knappast så att bara för att barnet kommit ur blöjåldern så kan man låtsas att det inte är där? En 17-åring som inte är ens egen kan vara extremt mycket jobbigare att leva tillsammans med en ett blöjbarn f.y.i.

Jag tycker det är otroligt fräckt att beslut om saker bakom ryggen på dig som berör dig i så hög grad! Visst, du kanske inte hade kunnat göra något ändå, resultatet kanske hade blivit detsamma, men du hade åtminstone fått känna dig involverad i ett beslut som rör dig också.
Vad du rent konkret ska göra har jag ingen aning om, men jag tycker du ska vara väldigt tydlig med att det här inte är något som är bra för alla familjemedlemmar, ffa inte för dig.

"Vår 16-åring ledsnade på att flytta runt när hon var 14 och 12-åringen vill också sluta med vv nu".

Blev fundersam, vadå ledsnat. Träffar 16-åringen båda föräldrarna lika mycket eller är det en som måste få "ge sig" och i tysthet lida över att inte får träffa sitt barn lika mycket. När man är 16 behöver man ännu vägledsat av båda föräldrar. Jag blir förundrad över biomammor som tror de har ensamrätt på sina barn med sin värderingar/uppfostring om livet.

Till trådstartarn, så är det att hoppa in i en familj med bonusbarn (lever så själv), hade jag vetat från början allt krångel och att man själv alltid måste se sig själv, inte i andra hand, utan tredje så hade jag verkligen tänkt en gång till innan jag valde att satsa. Varför de "gick bakom ryggen" på dig är kanske för att du inte känns som en helt i familjen, då du pustar ut och "lever" de veckor bonusbarnen inte är där . Nu vet jag att du inte skrev "lever" men så kände nämligen jag då våra bonusbarn for fram och tillbaka, så jag förstår dig, mitt "riktiga liv" var varannan vecka. Men jag ångrar i efterhand att jag inte tog mer plats från början. Gjorde vad jag ville på kvällarna gå och träna etc. Var mer aktiv och tillmötesgående till barnen. Nu ser vi knappt bonusbarnen och har en liten gemensamt, men tyvärr så har vårt gemensamma barn inte bidragit till en större sammanhållen familj, vill snarare säga tvärt om .och det kan säkert även hända dig med din inställning. Jag vet att den är svår att komma över men du är absolut inte ensam med dina tankar. Kämpa på och prata med din sambo mycket och hoppas han kan fånga upp dig.

Till Litesollitemoln...kan inte svara med citat med iphoneappen :) 16-åringen sover hos sin pappa, varför tar du för givet att det är jag mamman som styr och ställer? Vi bor dock så nära att vi träffas dagligen ändå, jag träffar henne lika mycket som pappa, om inte mer. 12-åriga sonen vill bo bara hos mej nu men han kommer att fortsätta vara med pappa, äta middag och umgås ändå och sova där varannan helg. Tror att barn ju äldre de blir upplever det jobbigt att bo i kappsäck, för vår 12-åring blir det väldigt rörigt, han får svårt att hålla reda på saker, vet aldrig var han har sina grejor, något som gör honom ledsen och stressad.

Hej!
jag har själv 2 döttrar 16 o 19 min sambo en 13 årig tjej
13 åringen är varannan vecka, 16 åringen 3 veckor hos oss o en hos pappan. 19 åringen bor 2 veckor på var håll.
Det är deras beslut . Bodde från början varannan, men tyckte efter ett tag att en vecka gick så fort så dom packade inte ens upp.
Kunde i början också känna att man behövde den varannan veckan för att pusta ut, men man kommer in i det. Nu har vi var fjärde vecka själva.
Mina tjejer är ju så stora också så dom ser man inte så mycket av. Men jag kan förstå att det är jobbigare för dig som inte har egna.

Jag kan förstå flera av era sidor här. TS sida för att hon bor med 3 barn som inte är hennes. Då kanske man har mer behov av att andas ut. Är det ens egna barn så tror jag man ser allt på ett annat sätt...

 

men jag håller med er som ifrågasätter att en 17åring fortfarande bor varannan vecka. givetvis beror det på avståndet mellanföräldrarna, men om dem kan bo varannan vecka så borde det ju inte vara flera mil mellan dem. som 17åring hade jag nog inte velat ha ett så styrt liv utan velat kunna välja mer.

 

min sambo har en 8 åring och vi pratar redan om att hon så småningom inte kommer vilja komma hit så mycket. hon har inga vänner här (om hon inte tar med en från hemstaden såklart) och med åren kommer kompisar och disco och allt det där kännas viktigare för henne...

 

men att bo 2 veckor i taget hade jag nog också velat... jag vet dem som valt att bo på heltid hos ena föräldern och sen sticker och käkar middag och umgås med den andre föräldern, men valt att inte bo där. det är inte för att dem inte älskar sina föräldrar, det är för att man kommer till den åldern att man inte bara vill packa sin ryggsäck och flytta...

TS - självklart har du medbestämmanderätt i ditt hem

Hur tror du din sambo, hans barn och exet hade reagerat om du bestämt något över deras huvud gällande barnens växelvislösningar?
Inte fallit i sådan god jord, itne sant

Barnen har egentligen ingen rätt att bestämma alls och föräldrarna har ingen rätt att bestämma över ditt huvud, gör de det och inte ändrar sig så är det fritt fram för dig att fatta egna beslut även du, hur "omoget" det än låter.
Det enda du gör är ju att göra som dom och passar det inte dom så är det bara för dom att backa ett steg så backar även du.

Hoppas ni, som i du och din sambo, hittar en lösning som passar er och sedan får det fasas in så det kan fungera för även de andra inblandade och finns ingen bra lösning så är det bara att återgå till varannan vecka eftersom det har rullat på okej om jag förstår det rätt.