Theresé, Marié eller Pierré?

Eh, jo? Hur menar du att det uttalas då? Ordet Noël, alltså jul, skrivs rent fonetiskt [nƆƐ l] och betonas på sista stavelsen. Där anser jag att (kort) ä är den närmaste lekmannabeskrivningen av ljudet för trema över e. Ett annat exempel är Israël, där man uttalar ungefär som på svenska fast med kort i: is-ra-äll. Ofta uttalas ord där e:et skrivs med  trema (ë), grav accent (è) eller cirkumflex (ê), likadant (Ɛ), men med olika lång vokal (Noël, frère, être). Man säger ju inte noeeel, som om det hade stavas Noél. Hur menar du att det hörbara e:et på slutet av Marie, Kristine osv låter på exempelvis svenska då, jag anser att ä är det närmaste man kan komma utan att använda fonetiska tecken.

Du skriver att trema innebär att bokstaven ska höras, det stämmer ibland men inte alltid, åtminstone inte i franskan (t ex  ë i femininböjningen av ambigu-ë indikerar inte att bokstaven ska höras utan att bokstaven före ska höras, att uë ska uttalas y, och inte vara stumt som ue exempelvis fatigue). När du skriver att trema betyder att bokstaven ska höras, menar du då att den ska uttalas som bokstaven gör, dvs eeee, då är ju Marié rätt. Men menar man som det låter när t ex norrmän säger Marie, Kristine osv så är det nog ändå enklast att bara säga att e:et ska uttalas utan att ändra stavningen, för annars kanske folk tror att man vill ändra betoningen. Du kanske trodde att Surfare menade att det skulle heta Mariä:, alltså Mariääää med betoning på sista stavelsen, det tror inte jag menades. Eller så har vi inte samma ljudkvalitet för ä, jag menar att detta korta ä är samma uttal som e:et i exempelvis "eller", vilket jag anser är mer ett ä-ljud än ett e-ljud.  Prova säga Noël och lägg till "ler", alltså säga Noël och eller tillsammans - då blir det ungefär "noäller". Men jag är ingen expert på svensk fonetik, däremot är jag snart färdig fransklärare.

Jag uttalar ordet Noël och namnet Noel (Noël)  med samma kvalitet på e:et, dvs ä, men på Noël lägger jag betoningen på andra stavelsen medan jag lägger den på första på namnet, såvida det inte är en fransktalande, då blir det samma. En svensk kallar jag alltså ' Noooäll, en fransktalande No'äll. I USA har de ju inte trema och där uttalas namnet ofta nästan som om det stavades Nole, alltså rimmar på pole. Eller möjligen NoƏl.

Va bra, jag har hört att det underlättar om lärare försöker  vara lite pedagogiska .