Hur skulle du reagera om ditt barn var transsexuell?
Alternativen är rätt begränsade så utveckla gärna mer i tråden!
Alternativen är rätt begränsade så utveckla gärna mer i tråden!
Ingen aning. Rimligtvis har jag varit med "hela vägen" så att säga, så det borde inte komma som en chock. Och det är ju inte så farligt i jämförelse med om barnet i fråga skulle falla för någon religiös sekt eller någon skum politisk åskådning.
Först bli väldigt ledsen, men stötta till 100% hoppas jag.
Vet ni vad dom som vill byta kön tvingas genom gå idag?
"Jag skulle stötta mitt barn hela vägen och kämpa för dess rättigheter"
Har tänkt på detta ganska nyligen då jag sett en del av serien sex chenges. http://www.imdb.com/title/tt0994543/
Det slog mig hur oerhört ensamt och tragiskt det måste vara för dom som är ensama i processen. Först utanförskapet under uppväxt och sedan i vissa fall bli förskjutna när de "kommer ut".
Usch och fy½! Hoppas mina ungar har hamnat rätt men om dom inte har det så kommer jag acceptera det och stötta dom fullt ut.
Men för helvete varför kan inte fl fixa en editfunktion!
Så typiskt att det bara är vettiga personer vakna så här dags!
Vet ni att alla som vill genomgå ett könsbyte idag måste ta bort ALLA möjligheter till fortplantning. Man får inte ens spara sina könsceller inför framtiden.
Dessutom tvingas dom att leva ett år som det kön dom vill tillhöra men utan hjälp att förändra sitt utseende (du kan alltså tvingas leva som man trots att du går runt med en DD-kupa!
vet exakt hur jag skulle reagera då jag har en dotter som är det, jag stöttar henne hela vägen och hjälper henne att må så bra som hon bara kan.
Hon har pojkkromosomer så vi vet att hon faktiskt är en kille egentligen men nu när man lever i fantastiska landet sverige så får hon inte bli den pojke som hon känner att hon är fult ut utan måste leva som tjej på pappret ända tills hon blir 18.
Hon har känt det ända sedan hon var riktigt liten när hon började prata så kallade hon sig själv för han, hon har alltid velat ha pojkkläder och leker endast med typiska pojksaker. Vi har alltid känt att det är något mer än bara något hon har fått för sig så vi har låtit henne gå i sina kläder som hon vill och låtit henne vara den hon är....konstigt nog så accepterar nästan alltid barn henne medans vuxna har ofta reagerat negativt och tyckt att vi är knäppa som låter henne bestämma själv. Kan säga att när vi fick reda på att hon har pojkkromosomer så var vi jäkligt glada över att ha agerat så som vi har.