Jag tänker stanna hemma länge, är det OK?

Ja, jag vet, en konstig rubrik, men rubriksättning har aldrig varit min grej.

Så här är det i alla fall:

Vi har en son som fyller ett år i mars. Jag var hemma på heltid de första 6 månaderna och har sedan augusti jobbat 20 %. Nu har vi börjat prata om hur vi ska ha det framöver och kommit överens om att  fortsätta så här åtmistone ett år till, troligen två. Jag och maken är överens, så långt är allt frid och fröjd. MEN när jag berättat det här för människor i min omgivning blir jag i stort sett idiotförklarad. Hur kan jag, som har en lång utbildning bakom mig och ett bra jobb, gå i en sån kvinnofälla? Förstår jag inte allt som jag ger upp? Jag sviker mina ideal totalt osv. Jag har verkligen försökt att inte lyssna på allt detta, men när det kommer från människor som jag alltid annars lyssnar på är det svårt att stänga det ute.

Vad tycker ni. Gör jag helt fel, även om mitt hjärta säger att det enda rätta är att få spendera så mycket tid med min guldklimp som möjligt?