10-åring stämplad som mobbare

Svår situation och jag har nog tyvärr inga bra svar på dina frågor. Dock är min åsikt att Kalle inte ska behöva "tvingas" att vara vän med Erik, ifall han inte vill det. Visst är tanken att "alla ska få vara med" väldigt bra. Men samtidigt så tycker jag att den kanske mer ska tillämpas i grupparbete, grupplekar, skoluppgifter osv. Dvs. att ingen enskild person ska uteslutas ur en grupp, inte så att man tvingar ihop enskilda personer. Alltså att säga att Kalle måste leka med Erik även om han inte vill är ju lika dumt/elakt/orättvist som att Erik inte får leka med Kalle för att Kalle säger nej.
Så, ja... det är en knepig situation. Men man ska inte tvinga ihop folk. Dock tycker jag att du har kommit till problemets kärna med dina frågor och jag hoppas att någon kan ge dig bra svar på dom.

Så till en lite tråkigare sak kan jag säga att jag sett problemet tidigare!
Då min lillebror gick i lågstadiet hade han en cp-skadad pojke på sin klass. De blev vänner och lekte bra ihop. Min lillebror hade också en annan kompis och dehär tre pojkarna blev alla vänner. Tyvärr visade det sig att de hade svårt att leka tillsammans alla tre och min lillebrors kompisar började "gadda ihop" sig mot min lillebror och uteslöt honom, sa elaka saker om honom osv. Den cp-skadade killen blev bara elakare och började bete sig illa mot alla barnen i klassen. Typ kastade snorkråkor på dom på lektionerna osv. Innan dess hade jag förstått att alla lekte bra ihop, men de andra barnen tålde ju förstås inte hur mycket "skit" som helst av dessa två pojkar (alltså min lillebros f.d. kompisar) och började ju snart ge tillbaka. Inga lärare hade brytt sig värst mycket om situationen tidigare, men så fort det hände något till den annorlunde killen så reagerade dom.
De ville inte inse att det kanske inte var frågan om mobbning från min lillebrors (och de andra barnens sida) utan bara det att de blivit trötta på den annorlunde killens översittarfasoner. Så min lillebror blev och "stämplad" som mobbare av skolans mobbningskommitté och fick gå hos skolpsykolog osv. Samtidigt som lärarna tyckte synd om den annorlunde killen, daltade med honom och vägrade inse att han själv kunde vara minst lika "elak" som de andra barnen.

Och om någon undrar, så orsaken till att jag poängterade det att denna pojke hade en cp-skada, var att jag tror att det gjorde så att lärarna inte kunde/ville se den verkliga situationen. De tyckte bara synd om den annorlunde killen för att de per automatik antog att han var ett "offer". Vilket var fel!
Tror att det är lätt hänt att en person ges en offerroll och den andra automatiskt blir mobbaren. Och sällan är det så enkelt! Synd att inte vuxna människor klarar av att inse detta!

Absolut! Som jag skrev så tror jag sällan att dylika situationer är så enkla/simpla som många vill tro, där man bara kan plocka in folk i en förutbestämd mall. "Du är mobbare och du är offer". Eller "du är offer, men det är ditt eget fel". Eller varför inte "det är alltid synd om mobbaren också".
Och det är det som är så synd, att de vuxna personer på skolorna som ska ta hand om detta kan vara så extremt trångsynta!

Det är ju också sant.

Jag kan förstå att det blir ett problem för lärarna och tycker själv att de redan får ta på sig för mycket uppgifter ibland. Förutom att vara lärare så måste de också uppfostra barnen (eftersom många föräldrar tydligen avsäger sig detta ansvar då barnen börjar i skolan) ställa upp på diversre fritidsaktiviteter som lägerskolor och en massa annat.

Men å andra sidan så om de inte har den förmågan eller kunskapen, är de då de rätta personerna att sätta sig till doms i sånahär situationer? Alltså om de "bara" är lärare och man inte kan kräva mer än pedagogiskt kunnande av dom, så kanske de borde överlåta sysslor som "mobbningskommittéer" o.dyl. på andra. T.ex skolkuratorn eller att de lärare som ingår i sådana grupper ska ha gått någon skild skolning för detta.

Menar inte att klanka ner på lärarna, utan undra detta helt uppriktigt.