Hörselskadad förälder

Min son är 7 år. Han var 3,5 när jag blev gravt hörselskadad och han har anpassat sig fantastiskt bra. Han talar starkt högt och tydligt med ljus röst så honom hör jag ganska bra med stöd av läppavläsning. Men när andra barn pratar så hör jag ingenting... det är helt tyst, jag ser bara att munnen rör sig. Barn blir ju extra blyga när man ber dem titta på en när de pratar.

Vi började att lära oss tecken för tre år sedan men jag kände mig för stressa1 just då, det blev som ett tvång som man inte ville men ändå skulle hitta tid för. Alla andra säger ååh vad roligt, det har jag alltid velat lära mig... det ser så kul ut! Jag tror att jag varit mer motiverad om det var sonen som var hörselskadad... nu skall vi lära oss det för MIN skull och då tycker jag att det är en massa annan som vi borde göra istället

Dumt, jag vet!

Krake skrev 2011-07-28 14:26:49 följande:

Jag hör bra men min mamma är gravt hörselskadad sedan födseln.

Hon lärde sig teckna först i vuxen alder och använde det inte med oss barn i nagon utsträckning att tala om, utan vi pratade.

Bra/lustiga saker med att ha en hörselskadad förälder:

* du lär dig läsa fort och tidigt av att alltid kolla textade program pa TV

* du tror att alla som inte ser dig inte hör dig. Jag kan fortfarande inte prata med folk som är i rummet brevid! maste se till att de ser mig,. annars blir jag jättestörd.

* ute bland folk kan du "viska" med mamma genom att mima, hon läser läpparna

* du lär dig inte att det är fult att sörpla och smaska (min förste pojkvän lärde mig det)

Ha, ha, tack Kaffemoster! Ja, det stämmer precis... jag är hörselskadad och jag märker att min son gör alla de där sakerna :)
Något som det också fört med sig är att han förväntar sig att jämnåriga barn skall stanna upp och titta på hans ansikte när de pratar med honom. När de inte gör det så tror han att de inte lyssnar :(

Hörselskadad förälder

INNEHÅLL