Hörselskadad förälder

Här har du mig och ja det finns fler här i familjeliv, varit fler trådar om det men snabbt försvunnit.

Japp, jag är hörselskadad.

Jag har en grav hörselskada. Hörde bättre som liten så. Jag har också en synskada och  en neurologisk skada.

Hur går det för er att höra era barn? Jag har en dotter som fyller tre år. Jag har skitsvårt att förstå henne. Nu håller vi på att lära oss teckenspråk men hon tror mest att det är på lek. Jag har en mick kopplad till hörselslinga också så jag kan höra henne bättre men den vågar man ju inte låta henne ha jämt.

Vore intessant att höra hur ni komunicerar med era barn!

Min son är 7 år. Han var 3,5 när jag blev gravt hörselskadad och han har anpassat sig fantastiskt bra. Han talar starkt högt och tydligt med ljus röst så honom hör jag ganska bra med stöd av läppavläsning. Men när andra barn pratar så hör jag ingenting... det är helt tyst, jag ser bara att munnen rör sig. Barn blir ju extra blyga när man ber dem titta på en när de pratar.

Vi började att lära oss tecken för tre år sedan men jag kände mig för stressa1 just då, det blev som ett tvång som man inte ville men ändå skulle hitta tid för. Alla andra säger ååh vad roligt, det har jag alltid velat lära mig... det ser så kul ut!  Jag tror att jag varit mer motiverad om det var sonen som var hörselskadad... nu skall vi lära oss det för MIN skull och då tycker jag att det är en massa annan som vi borde göra istället  Dumt, jag vet!

Beatan...jag är ungefär som dig vad gäller hörseln. jag har inga barn, men hoppas få vara med härändå. Vill hitta något ställe där man kan lära sig tecken, för det känns som att det börjar bli aktuellt. Någon som kan tipsa ? Bor i Linköping

Jag hör bra men min mamma är gravt hörselskadad sedan födseln.

Hon lärde sig teckna först i vuxen alder och använde det inte med oss barn i nagon utsträckning att tala om, utan vi pratade.

Bra/lustiga saker med att ha en hörselskadad förälder:

* du lär dig läsa fort och tidigt av att alltid kolla textade program pa TV

* du tror att alla som inte ser dig inte hör dig. Jag kan fortfarande inte prata med folk som är i rummet brevid! maste se till att de ser mig,. annars blir jag jättestörd.

* ute bland folk kan du "viska" med mamma genom att mima, hon läser läpparna

* du lär dig inte att det är fult att sörpla och smaska (min förste pojkvän lärde mig det)

Du måste verkligen inte känna dig dum. Jag "översätter" åt min mamma ibland när folk talar otydligt eller om det är bullrigt. Som du säger är det ju lättare att avläsa när det är någon man känner. Inget konstigt med det!

Tycker det är toppen om man kan teckna med sina barn i den utsträckning man behärskar språket. Synd att min mamma inte gjorde det! 

Tack för Dina vämande ord!!!
Ett av mina barn, 9 år, har svårt att acceptera att mamma inte hör men i övrigt jag vill ju inte att de ska känna sig "utnyttjade" samtidigt som det är bra att lära sig respektera att vi människor är olika o en del av oss har behov av extra stöd i vissa situationer....

Vad det gäller teckenspråk accepterades det inte av svensk lag som ett "riktigt" språk förän 1980 och man undervisade inte på tecken så många år tidigare... Jag vet inte vilket år man började acceptera tecken i utbildningssystemet. Detta är säkert en av orsakerna till att många som är i meddelåldern o uppåt inte har fått tillgång till tecken, de skulle lära sig avläsa o tala. Visst fanns det teckenkommunikation tidigare men ofta "hemgjort". För den intresserade finns en serie böcker av Ulla-Bell Thorin (tidigare verksam i Göteborgs Dövas förening) om Nea som växer upp i Norra Halland (utanför Kungsbacka tror jag). Böckerna är till stor del självbiografiska (om inte helt) och helt underbara!!!!!!!! Jag har känt igen mig i många situationer... Kan varmt rekommendera dem!!!

Kram på Er!!