Hörselskadad förälder
Finns det fler här?
Själv är jag barndomshörselskadad men hörseln har sjunkt drastiskt det senaste halvåret...
Inlägg från: Beatan
|
-
-
Svar på tråden Hörselskadad förälder
-
Krake skrev 2011-07-28 14:26:49 följande:Jag hör bra men min mamma är gravt hörselskadad sedan födseln.
Hon lärde sig teckna först i vuxen alder och använde det inte med oss barn i nagon utsträckning att tala om, utan vi pratade.
Bra/lustiga saker med att ha en hörselskadad förälder:
* du lär dig läsa fort och tidigt av att alltid kolla textade program pa TV
* du tror att alla som inte ser dig inte hör dig. Jag kan fortfarande inte prata med folk som är i rummet brevid! maste se till att de ser mig,. annars blir jag jättestörd.
* ute bland folk kan du "viska" med mamma genom att mima, hon läser läpparna
* du lär dig inte att det är fult att sörpla och smaska (min förste pojkvän lärde mig det)
Härligt att man kan se possitivt på saker o ting. Själv kan jag inte skryta med att jag behärskar teckenspråket men tecknar en del som stöd. Min yngsta dotter har en kompis med CI på förskolan vilket gör att hon tecknar en hel del men de äldre kan bara enstaka ord.
Ibland när vi är i bullriga miljöer tar jag hjälp av de stora för att "höra" Har lättare att avläsa dem.... Men känner mig dum för att jag "utnyttjar" dem...
Kram -
Tack för Dina vämande ord!!!
Ett av mina barn, 9 år, har svårt att acceptera att mamma inte hör men i övrigt jag vill ju inte att de ska känna sig "utnyttjade" samtidigt som det är bra att lära sig respektera att vi människor är olika o en del av oss har behov av extra stöd i vissa situationer....
Vad det gäller teckenspråk accepterades det inte av svensk lag som ett "riktigt" språk förän 1980 och man undervisade inte på tecken så många år tidigare... Jag vet inte vilket år man började acceptera tecken i utbildningssystemet. Detta är säkert en av orsakerna till att många som är i meddelåldern o uppåt inte har fått tillgång till tecken, de skulle lära sig avläsa o tala. Visst fanns det teckenkommunikation tidigare men ofta "hemgjort". För den intresserade finns en serie böcker av Ulla-Bell Thorin (tidigare verksam i Göteborgs Dövas förening) om Nea som växer upp i Norra Halland (utanför Kungsbacka tror jag). Böckerna är till stor del självbiografiska (om inte helt) och helt underbara!!!!!!!! Jag har känt igen mig i många situationer... Kan varmt rekommendera dem!!!
Kram på Er!!