Azusephre skrev 2011-01-16 11:53:14 följande:
Jag kan bara skriva synen ur mina egna erfarenheter.
Jag har gått i skolan, blev gravid, blev klar med utbilningen som undersköterska, fick dottern en månad efter, mammaledig, sommarjobb förra året, gick arbetslös från augusti förra året till nu, då jag har kommit in i ett bemanningsföretag som har hand om alla vikarier inom vård och omsorg. Fick ett schema som bara räcker i två veckor, har ingen aning vad som händer efter dom två veckorna, det är skit jobbigt.
Alla säger att man tar vilket vikariat som helst, ja, det är sant, det gör jag också, men det jobbigt med vikariat är att man vet inte hur det ska bli månaden efter, eller bara några veckor efter.
Sambon - dyslexi, fick ingen hjälp i skolan, tröttnade i nian, hoppade av gymnasiet, flyttade hemifrån och började ta emot försöjrningsstöd vid 20-års ålder, har varit arbetslös hela sitt liv tills nu då han är 29, har haft försörjningsstöd hela den tiden. Började skolan förra veckan med att läsa matte, svenska, historia och biologi på gymnasienivå.
Om man talar om min sambo - ja, han är lat, orkar inte söka jobb, är för bekväm av sig, skjuter upp allt, avslutar praktikplatser efter en vecka för att han tycker det är tråkigt o.s.v. Han är som alternativ nummer ett: "Dom är lata j*vlar som borde få ändan ur vagnen, skaffa sig ett jobb och försörja sig själva!"
Så dom finns, men dom flesta är långt ifrån det. Jag är inte sånn, jag skaffade ett vikariat efter 4 månader av arbetslöshet och en jävla massa ansökningar. Men som sagt, jag har ångest redan nu för jag vet inte hur det kommer bli i Mars. Sen vet jag inte om sambon kommer skita i skolan heller för att han är sånn...
Jag kommer ihåg det alldeles för väl, hur det är att arbeta med korta anställningar på 2 veckor i taget. Speciellt som ung när man inte fått en a-kassa än. Den psykiska pressen över att inte veta om man kan betala hyran nästa månad... Det är outhärdligt. Jag höll på så i flera år. Men man blir stark iallafall. Jag är stolt över mig själv som klarat av det, och jag tror att det ses som en merit i CV att man kämpat och tagit vad som helst istället för att gå hemma. Det visar att du är en kämpe och har driv.
