Panik!! BF 31/1

Har du några obearbetade känslor sedan tidigare förlossningar?
Känner du dig redo för att ta emot barnet nu?

Det är lurigt med rädsla.
Jag tror att man behöver komma på mer specifikt vad man är rädd för. Och sedan hur man tillsammans ska  kunna hantera rädslan. Får du förståelse för din rädsla av din man och dina nära?
Jag tycker inte att du ska "sluta mesa dig", bättre att ta dina känslor på allvar.
Det verkar inte som att det är smärtan du är rädd för. Kanske tänker du just nu mycket på livets skörhet?
Jag tror att det känns lite bättre bara du verkligen får uttrycka hur du känner. Det är väl okej att vara osäker och ängslig för att få ett till barn och allt vad det innebär.
Att prata om det kan ju vara en stor lättnad. Att bara få det sagt, släppa ut rädslorna.