Tecknad barnporr, Vilks yttrandefrihet

Jag vete fan om just det antika Grekland är något eftersträvansvärt i den här diskussionen egentligen, med tanke på baksidan av den positiva och nyttiga sexualiteten på den tiden gick ut på att det gick alldeles utmärkt att som vuxen ha sex med unga pojkar så länge man frågade föräldrarna om lov först (det var det enda som var haken). Idag är de allra flesta av oss överens om att vuxna och barn inte bör ha sex med varandra (det är således inte något positivt och nyttigt alla gånger) och idealisering av den tidens sexualsyn, i en diskussion som berör just detta ämne, känns både obegripligt och lite smaklöst för mig.

I andra ordalag: det antika Grekland bör inte vara ett rättesnöre när det kommer till en sexualsyn att eftersträva i vår tid och med vår kunskap.

Jag vet inte om det är något fel på din länk, men jag får inte upp artikeln.

Jag är väl insatt i varför det ser ut som det gör idag. Jag inbillar mig inte heller att utvecklingen kommer att stagnera och att det vi vet och tror idag kommer att gälla ända in i evigheten. Däremot är det min fasta övertygelse att det vi har kommit fram till genom åratal av barnpsykologisk kunskap är det vi ska utgå ifrån just idag. Att idealisera "det antika Grekland" när det kommer till sexualsynen - i en diskussion som handlar om barnpornografi - förstår jag inte. Eftersom utvecklingen går just framåt kan vi vara trygga i vetskapen om att den tid då vuxna män med samhällets godkännande fritt kunde ta oskulden på barn - är över och förbi. Allt annat är glorifierad okunskap.

Jaha, sunt förnuft. Mig veterligen är barnpornografi ett vanligt inslag i groomingprocessen. Detta kan man ju vara rätt så klar över utan att vilja förbjuda tecknad barnporr.

Ja, om jag får lite tid på mig. Men det blir nog snarare litteraturtips än en googlelänk, med tanke på att tillgängligheten när det gäller den här typen av kunskap är lite begränsad i det avseendet. Men jag har en hel bokhylla att plocka ur, så det kan jag ordna.

På rak arm hittade jag en av statens utredningar: "Betäkande av 2005 års barnpornografiutredning", där det står att man befarar att barnpornografi används som ett verktyg vid sexuella övergrepp mot barn, i analysen kring barnpornografins offer. Dvs, det är inte bara barnen som exponeras i porren som är offer och man tar med pornografin som verktyg groomingen i analysen av företeelsen.

http://books.google.se/books?id=wVjnCvEQv-sC&pg=PA200&lpg=PA200&dq=barnpornografi+anv%C3%A4nds+vid+utnyttjande&source=bl&ots=IhsZAauDKg&sig=8dvMhv_LO9JtNt6Q4UZOdNboCGU&hl=sv&ei=zS4yTfr8MIrtOez2kbUC&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=6&ved=0CDcQ6AEwBQ#v=onepage&q=barnpornografi%20anv%C3%A4nds%20vid%20utnyttjande&f=false

I förförelseprocessen ingår ju att mjuka upp barnets försvar och att normalisera det som ska ske. Detta kan man göra på en mängd olika sätt, men att exponera barnet för barnpornografi eller vanlig pornografi är ett sätt för förövaren att göra barnet delaktig och i vissa fall till och med upphetsad av situationen. Huruvida detta är tillräckligt fog för att vara positiv till ett förbud mot tecknad barnporr vet jag inte, men man bör absolut ta med det i diskussionen.

(jag inser som sagt själv att mina formuleringar är lite luddiga, men hela mitt huvud är luddigt så det blir som det blir...)

Absolut kan tecknad barnporr bidra till övergrepp, på så vis att de kan fungera som ett verktyg i förförelseprocessen. Diskussionen handlar dock om ifall övergreppen inte fungerar utan detta verktyg (om det hade skett ändå) och om man minskar antalet övergrepp genom att förbud. Som jag ser det uppstår det också problem kring saker som är just konstnärliga uttryck och inte pornografi i den meningen som lagen faktiskt är ute efter. I slutändan fastnar man ju i debatten kring exakt vad som är barnpornografi och inte och det blir hårklyverier utan dess like. Det är således inte en omkomplicerad diskussion och det kanske är därför detta diskuteras för tusende gången på FL, som det ser ut: utan slut.

En pedofil är inte ansvarig för sin läggning, nej. Däremot är vederbörande ansvarig för sina handlingar. Jag har stött på pedofiler som använder sig av tecknad barnporr just för att det inte finns några offer att tala om, det blir någon sorts "kravmärkt porr" att nyttja. Andra anser att allt som anspelar på dragningen till barn är destruktiv i sig och att de inte skulle må bra av att blåsa liv i den elden. Somliga pedofiler har aldrig tänkt tanken på att använda sig av barnpornografi alls. Det ser lite olika ut det där, men jag tror att de flesta som använder sig av den tecknade porren gör det med något sorts rent samvete. Dvs, man anser inte att groomingverktyget som det hela utgör har något med deras syften att göra ändå, eftersom det används för enskilt bruk.

Gällande att någon skulle avbilda levande barns ansikten på tecknade kroppar och onanera till det, har jag svårt att föreställa mig dels den verkliga risken för att det skulle vara vanligt förekommande och dels ser jag inte faran med det. Det känns som att man blandar bort korten lite om man fastnar i en sådan hypotetisk diskussion. Det viktiga i det hela är om huruvida den tecknade barnporren underblåser och leder till verkliga övergrepp eller konsumering av vanlig barnporr. Min erfarenhet av pornografi i sig säger mig att det inte är något unikt med att "flytta gränserna" för sig själv och jag tror inte att pedofiler skiljer sig där. Däremot är utlevelsen av deras "läggning" långt mer problematisk än utlevelsen av annat, varför man bör ta utredningar som den tidigare länkade på allvar.

Det ständigt återkommande problemet när det gäller allt som har med det här ämnet att göra är att det just saknas underlag i form av forskning. De studier som finns grundar sig oftast på självrapporteringar från förövarna själva, varpå man omedelbart bör ställa sig frågan hurpass trovärdiga dessa är. Någonstans nöjer jag mig dock med detta eftersom intervjuer av barn i forskningssyfte, när det kommer till det här ämnet, är djupt oetiskt och riskerar att göra illa värre.

Vad man just kan konstatera är att barnpornografi och pornografi används i groomingsyfte. Det är inget nytt fenomen och det finns bättre källor för detta än den jag länkade till (det var den jag hittade efter en sekund av googlande), och är således inte något olöst eller okänt mysterium (även om vissa i tråden gör gällande att det ligger till på det viset). Likväl som gulliga hundvalpar kan användas i denna förförelseprocess. Problemet med barnporren - den verkliga och den tecknade - är dock att barnet som exponeras för den av förövaren blir en del av övergreppet på ett helt annat sätt än genom många andra sätt förövaren kan använda sig av. Man blir invigd i något alldeles oerhört, som redan på det stadiumet är fullständigt omöjligt att berätta för någon, och man kan till och med uppleva sig själv vara en förövare eftersom man blir betraktare av det hela. Att vi vuxna kan se skillnad på tecknad porr och verklig porr är en femma, men att ett barn rent emotionellt ska lyckas med detta i en sådan extrem situation är önsketänkande.

Men som jag har sagt tidigare: det är fullt möjligt att konstatera att tecknad barnporr kan användas i groomingsyfte och att ändå vara tveksam till lagen ifråga.

Gällande gränsdragningen du tar upp är detta ett exempel på varför dessa diskussioner blir tröttsamma, då man till slut snöar in på definitioner av ett barn i tecknad form och hur den bör skilja sig från en vuxen "bild" och var man ska dra gränsen. I min värld inbillar jag mig fortfarande att polis och rättsväsende inte kommer att ha några problem med att dra dessa gränser och att minsta streckgubbe eller kissande barnstaty således inte kommer att resultera i gigantiska mängder fällande domar. Jag upplever att båda sidor överdriver både risker och den faktiska verkligheten.

Att lyckas skilja på pedofiler och hebefiler är något som kräver något sorts intresse för ämnet, har jag en känsla av. Gemene man som diskuterar barnpornografi eller sexuella övergrepp behöver inte begripa sig på denna terminologi, eftersom det för väldigt många människor är sak samma ändå även om de skulle få det förklarat för sig. Men rent allmänt har jag aldrig stött på en pedofil eller hebefil som är allt igenom endast detta, utan det finns nyanser och gränsöverskridningar i alla människors sexualitet.

Möjligen handlar det om vad man råkar på och inte. För egen del vet jag inte hur många berättelser jag har hört om "fula gubbar" som visar porrfilm, barnporr eller vanlig. Vissa förövare nöjer sig ju till och med med detta, att inviga barnet i exponeringen av pornografin. Jag rekommenderar åter igen Andreas Harnes bok om sina egna upplevelser av sexuellt utnyttjande och i vuxen ålder eget barnporrmissbruk. Även om den inte är ett litterärt mästerverk så beskriver den väl hur den här processen kan se ut. Gällande mer kliniska källor än så får jag som sagt återkomma då jag inte är på plats vid min bokhylla.