äggdonation; du med?

Hej lyckligtlottad 1982 :)

Tråkigt att du också råkat ut för detta¨..:)
Jag blev också otroligt chockad när jag fick höra att jag inte skulle kunna skaffa biologiska barn. Det har väl motvilligt sjunkit in med tiden. Men som sagt; en krash som hette duga blev det när läkarna först började prata om det. Det var svårt att orka med jobb, och även allt annat. Det blir heller inte lättare av att de man umgås med är i samma ålder, vilket innebär en vanllig "barn-skaffar-ålder". Men så klart är jag glad för deras skull! Det blir bara så tydligt att man själv inte kan :(

De har testat östradiol flera gånger, vilket är detsamma som kroppens östrogen. Jag har alltså för låga värden av östradiol för att de skall räknas som "normala", så nu äter jag ersättning för att komma upp till den nivå som "friska" kvinnnor har (sett till att östrogen/östradiol är viktigt för ämnesomsättning, benskörhet etc). De har inte kollat ditt? Kanske är bra, och att de därför inte kommenterat det?

Vi hade heller inte börjt planera barn på "allvar" när vi fick veta. Det blir en helt annan sak när man vet att man inte kan, tycker jag; man vill lixom inget annat då. Sen är det ju även den aspekten att en utredning/äggdonation verkar ta lång tid, så man får ju börja för att inte bli "för gammal" känner jag.
Det där med psykologkontakt; var det på ditt eget bevåg eller är det något de rekommenderar/ordinerar?
Som sagt, vi väntar fortfarande på att få en tid till reproduktion på Sahlgrenska. Hur lång tid tog det innan ni fick er tid?

Ha det fint!

Hej Alfonspalfons!

Tråkigt att även du har dessa problem.
Dock, vilken tur ni haft i all otur; att din kompis ville donera. Skönt att känna att man i alla fall kan ha någon slags "tur" eller på ett sätt något slags "privilegium" (är väl egentligen ett starkt ord i den här situationen, men). Hur gick det till? Jag antar att hon anmälde sig som intresserad donator, och att man sedan utredde henne på något vis; prover etc. Hur lång tid har hela den processen tagit, från att hon anmälde sig till att ni nu fått reda på att det är er tur i februari?
Jag tycker själv att det skulle kännas fantastiskt fint att få hjälp på det sättet; att någon som själv har så mycket liv inom sig vill dela med sig :) Hur fungerade resten; har ni kommit till den punkten att man tittat på alla parametrar man tar ställning till för att välja lämplig donator? Vet du hur långt sekretessen kring donatorn sträcker sig; vi som mottar ägg får väl ingen info alls om denna person? Eller?
Får jag fråga om man har kollat ditt östradiolvärde? Funderar på om högt FSH och lågt östrogen (östradiol) per automatik hänger ihop...?
Även fast vi inte ens fått någon tid än till reproduktion, börjar jag fundera i banorna kring hur man skall gå till väga om man vill ha ännu ett barn sedan :) Lite väl för i tiden eftersom vi inte ens sett att nummer blir till för vår del, jag vet :) Men med tanke på allt som hänt med detta, kan jag inte göra annat än tänka framåt och "oroa mig" lite smått. Får väl försöks tänka på "en sak i taget" kanske..

Ha det fint!

Estra; va roligt att du har fått en liten guldklimp - grattis! :) Det känns bra att läsa om er som nu är lyckliga med barn, efter att ha gått igenom det man själv ännu bara påbörjat..:) Att det finns hopp!

Det var väl ungefär det jag hade för mig att jag läst; att man matchas mot utseende men får i pricip inte veta något mer (om ÄD görs här i sverige). Jag tror för min del att det räcker, vet inte om jag skulle vilja veta mer. Någonstans skulle det kanske kännas för "personligt" om man kände till detaljer om den som bidragit till att ens framtida barn existerar.

Det jag haft mest problem med rent psykiskt är den ärfliga kontra miljö-biten. Alltså; hur mycket av hur en människa blir styrs av arv respektive miljö? Den frågan är väl egentligen rent spekulativ på ett sätt, men jag tyckte det var oerhört jobbigt i början när jag precis fått veta att biologiska barn är uteslutet, att det aldrig kommer att finnas någon som "liknar" mig. Och då tänkte jag på "liknar" i betydelsen av både utseendemässigt, men även sett till egenskaper. Av någon anledning har jag haft med mig tanken genom livet om att man till stor blir lik sina föräldrar (till sätt och utseende) pga att man är just deras biologiska barn. Den tanken har jag lyckats arbeta lite med, men jag tycker fortfarande att det är svårt att acceptera att det inte kommer att finnas en liten människa som "kommer ifrån mig". Vad tycker ni andra? Hur kan man komma vidare från det tankesättet? Kanske med tiden..

För övrigt känns det som ett "hån", inte från någon speciell person alls men ändå, att man skall behöva påminnas om det här problemet varje månad (som man ju redan gör minst 5 ggr per dag) när den konstgjorda mensen kommer ("tack vare" östrogenersättningen). Det är klart att jag hellre äter östrogenersättning för att slippa ev problem pga brist, men det är bara så dumt att bieffekten är just mens :(

Hoppas att det går framåt för er andra!
Jag väntar ivrigt på kallelse från reproduktion imorgon igen när jag öppnar ytterdörren hemma.
Ha det fint!

Alfonspalfons; jo jag håller med dig numera :) Efter en hel del tankearbete och tid så är jag väl också av den uppfattningen att det mesta i hur en person blir, styrs av miljön. Men det är svårt att tänka så när man precis gått/går igenom en sån kris. Jag har också arbetat med barn, och har inte svårt att ta dem till mig så det känns ju inte främmande på det sättet. Men framför allt så tror jag också på den teorin att när man väl planerat, drömt om, burit och fött den lilla varelsen :), så kommer det att kännas som för de flesat andra - att det är "vårt" barn. Man får förlita sig på den tanken, eller hur? ;)

Vad intressant; så du har en regelbunden mens fast du har höga FSH-värden? Med ägglossningar då så klart. Jag är verkligen inte alltför insatt i hur allt fungerar i kroppen, men har du fått någon förklaring till varför du har högt FSH och lågt östradiol, men ändå har mens? Själv tycker jag att de personer jag träffat inom sjukvården är för implicita med vad de (inte) säger. Alltså, det gäller verkligen att ställa rätt frågor för att få veta det man vill veta. Det är inte någon som gett mig en hundraprocentig förklaring till hur allt hänger ihop, och varför man inte kan undersöka äggstockar/eventuella ägg. Det allra värsta är väl att man kommer på alla frågor när man kommit hem från besöket...:)

Angående östrogentillskott så har jag blivit ordinerad det av min gynekolog för att inte få några konsekvenser av bristen på östrgen (trötthet, benskörhet, torra slemhinnor etc). Tycker själv att jag mår aningen bättre nu när jag äter dem igen (höll upp ett tag för att kunna lämna prover på eget östradiol). Känns också bra att försöka undgå de där "komplikationerna". Å andra sidan har jag börjat nojja lite över risken för bröstcancer... Så det är  väl som med allt annat; det finns risker och nackdelar med det mesta, så man får lixom ta en chansning på det som känns bäst. Tänker att det är bättre att slippa trötthet, torra slemhinnor etc nu.

Ewa00; välkommen :) Jag är heller inte säker på allt det där med om/hur barnet ska få veta vem donatorn är. Det är svårt att veta hur man ska göra; när och hur ska man berätta?
Jag har också en autoimmun sjukdom; vilken har du? Jag vet inte riktigt på vilket sätt det hänger ihop med dessa "äggstocksproblem", eller om det gör det alls. Det verkar inte som läkarna heller kan säga något om eventuella samband.

Så ni har fått ett brev med uppgifter om att ni kommer att blir kallade till det absolut första besöket inför ÄD om ett år? Eller har ni varit på något slags utredande "grundbesök" först? Som du skriver; undrar vad det kan finnas för skäl till att man efter ev utredning på reproduktion inte får/kan göra ÄD? Är det då något fysiskt som kan framkomma, som gör att det inte fungerar att överhuvudtaget att vara gravid? Hm...

Kram till er alla!

lyckligtlottad1982: Det låter ju som att det ändå gick hyfsat fort för er att få en kallelse till repro, från att gyn sagt att de skulle skicka en. Nej, vi har inte fått någon än, men då kanske man kan knns hopp inför att den kan komma nästa vecka :) Annars ringer jag nog på fredag och kollar med dem.
Vad var det för tester de tog? Hoppas du får komma dit snart igen, och komma ett steg närmare på vägen!

alfonspalfons: ja det är väl säkert så att de vill göra någon slags "lämplighetskoll" (vilket iofs är konstigt på ett sätt; det känns som att långt ifrån alla som skaffar på "naturlig väg" är helt lämpade som föräldrar..men det är kanske någon samhällsekonomisk aspekt på det hela). Är det då de blivande föräldrarna som går dit som ett par, eller bara jag som mottagande kvinna tro? Jaja, det känns som en formalitet som det bara är att genomgå.
Men det verkar ju skumt att du har regelbunden mens om du inte har ägglossningar, eller? Mens på naturlig väg förutsätter väl ägglossning först? Själv dras jag jus nu med min "fejk-mens" till följd av östrogenersättningen; något som får mig att inte vilja ersätta den bristen.. Undrar egentligen vilket som är bäst :)

ewa00: har diabetes, vilket tydligen på något sätt kan hänga ihop med denna sekundära svikt av äggstockarna. Men som sagt; ingen har med säkerhet kunnat konstatera hur det skulle hänga ihop så man lever lite i ovisshet :) Mina FSH-värden har varierat från runt 50 - 80, så det är verkligen höga. Vad jag förstår det som, så fungerar inte äggstockarna på så sätt att de inte kan skicka ut ägg, vilket får som följd att hypofysen sänder ut FSH för att stimulera äggstockarna - som inte svarar då de inte fungerar - varpå mer FSH skickas ut, och så fortsätter det i en pågående cykel. Stämmer det överens med hur du/ni andra förstått det hela? Som sagt, inte lätt att greppa hela den där proceduren..;)

ha det gott!