äggdonation; du med?

Hej!

Jag är i samma situation som ni... Opererade bort cystor i januari förra året (efter att försökt få bort dem med hormonbehandling i ca 2 år) samt ganska stora delar av mina äggstockar. Detta skulle vara ett rent "rutiningrepp" och vi  blev rådda att försöka att bli gravida på naturlig väg efter det. Hände inget så skulle vi få hjälp av ivf efter ett halvår.

Istället så försvann mensen efter operationen. Jag fick hjälp att kicka igång den igen med hjälpa v provera. I samband med detta togs prover på FSH. I maj 2010 fick vi reda på att värdet låg på 74 och vi togs bort från ivf-kön samt blev tillsgada att ÄD var det enda alternativet för oss... Kände precis som ni att mitt liv kraschade.

I augusti så gjorde vi ändå ett ivf försök på carlanderska men de fick inte ens fram något ägg trots att högsta hormondosen användes. På något sätt blev det då lite lättare att acceptera detta med ÄD efter det misslyckade försöket. (Även om jag fortfarande får panik över situationen ibland)

Vi har haft tur och fått hjälp av en av mina bästa vänner som korsdonator. Hon donerade ägg i november och nu står vi på tur... Troligtvis är det dax i mitten av februari. Ser framemot  detta med skräckblandad förtjusining.

Jag är  34 år.. Träffade min man ganska sent (för 4 år sen) och jag slutade med p-piller för tre år sen. Eftersom min mens strulade direkt pga cystorna så har vi aldrig heller hunnit "försöka på riktigt"...

Hej igen!

Ja det känns som den största gåvan att min vän har gjort detta för oss! Hon och jag hade pratat lite om ÄD redan innan jag ens visste att det var det som skulle bli aktuellt för oss. Redan då sa hon att hon kunde hjälpa till (hon har två barn själv). När det sedan blev så att det är ÄD som gäller för oss tänkte bestämde hon sig ganska snabbt att hon ville göra det och hon anmälde sig innan sommaruppehållet. I augusti tog hon prover samt var på smtal med kurator. Sedan fick hon ett godkännande och i november donerade hon. Så man kan säga att från början på maj då vi fick beskedet till februari har det tagit förr oss att komma fram i kön...  ca 10 mån. Jag har oxå lågt östradiolvärde...tydligen så lågt som andra har då de nedreglerats inför ivf.  Vi vet inget om donatorn. Mer än att de försöker matcha oss hyfsat med varandra... De har noterat hårfärg, ögonfärg, längd, vikt... Vi gör ju ÄD i Sverige, jag vet inte om man får mer info om donatorn ifall man gör utomlands. Har inte allas satt mig in i det...  De senaste månaderna har gått åt till att acceptera detta... Har även gjort den testbehandling för att se hur jag reagerar på hormonerna. Så det har varit väldigt mkt att ta sig igenom både fysiskt och psykiskt. Jag har inte orkat att jobba helt...och jobbar nu bara 75%.  Som tur är har jag fått jättebra psykolog hjälp på sjukhuset... Utan det vet jag inte om jag kännt som jag gör idag...

Vad är nästa steg för er??

Jag håller med, väldigt roligt och skönt att höra om er som lyckats med ÄD!!

Jag förstår precis vad du menar Emmm28 med det där med arv och miljö... och jag har nog kännt alla känslor när det gäller det. Från att jag fått "panik" över  att tänka på att mina gener aldrig förs vidare till att gener kanske inte är så viktigt trots allt. Jag har ganska bra samtalshjälp kring detta och hon jag pratade med menade på att miljön trots allt påverkar mest. Hon menade att t om adopterade barn kan ta efter minspel och röresler från föräldrarna och hon berättade om sin adopetrade kusin som pratade exakt som sin pappa... Jag tror nog däremot att jag aldrig kännt att jag "vill" att ett barn ska likna mig utsseendemässigt...Däremot hoppas jag att (om vi lyckas) att man kan se min man i barnet. Men å andra sidan så har jag aldrig haft svårt att "ta till mig" barn. Jag arbetar med barn och fler än en gång har jag kännt att jag skulle vilja ta med barn hem som jag ser far illa i sitt eget hem... Så nu tror jag nog inte att om vi får barn genom ÄD (som jag burit och fött fram) kommer kännas på något annat sätt än vårat helt "egna" oavsett gener.

Vad hart de sagt till dig om att ta östrogenersättning? Till mig sa som för ca ett år sen att jag skulle börja med det... Eftersom jag inte skulle ha ngn egen menscykel enligt läkaren. Jag vet inte riktigt varför men jag hämtade aldrig ut det receptet.. och min mens har kommit mer eller mindre som en klocka ändå. Var det av nån särskild anledning som du fick börja ta det?

Hoppas att din kallelse dimper ner snart!

Ha det gott!:)

Ewa00 och Emmm28; Jag är inte helt säker men jag tror att det är psykiska apsekter som kan sätta stopp för ÄD. man ska alltså bli "godkänd".  Man har ett samtal med psykolog där man vrider och vänder på detta med ÄD. Sedan tar psykologen med sig "infon" till ett möte med övriga inblandade på kliniken (läkare mfl) och så tar de ett beslut om man är lämplig som ÄD-mottagare. De sa till oss att det är väldigt ovanligt att inte bli godkänd, men typ att inte förståndshandikappade eller om man väldigt konstiga tankar kring det hela blir godkända. sen kanske det finns fysiska aspekter oxå, vet inte. Men jag tyckte ändå att det lät på den läkare jag pratat med att det inte finns mkt som kan sätta stopp för ÄD rent fysiskt.

Tycker inte heller att jag fått ngt riktigt svar på varför det har blivit som det blivit för mig. Jag vet inte heller hur jag kan ha regelbunden mens trost att värdena är så usla. Däremot tror jag inte att jag har ägglossning eftersom det aldrig ger utslag på Ägglossningsstickor. På något sätt skulle det vara "skönt" att få ngn slags diagnos...

Lyckligtlottad1982; Ja jag håller med det är helt fantastiskt att min vän gjort detta, STORT! Vi ställde oss i kö i början av maj (4:e för att vara exakt) och troligtvis är det dax att börja behandling nu v7. Så lite över 9 månader blir det.

emmm28; Precis det var absolut inget "korsförhör" uten mer ett samtal där man såg på detta med ÄD från olika håll.. Både jag och min man var med.

Så som jag har förstått det (ja det är ju en del att sätta sig in i) så kan man ha mens utan att ha haft ägglossning innan... Eftersom det är slemhinnan i livmodern som byggs upp och sedan stöts ut varje månad (om det inte fästs ett befruktat ägg där..) Så min livmoder har "funkat bra" men äggstockarna har lagt av... Vi har försökt att stimulera fram ägg från mig vid ett ivf-försök..men fick bara två tomma blåsor. Och eftersom mina äggstockar inte funkar har jag fått högt FSH, lågt AMH samt östradiol... Hm.. ja det är så jag har förstått min situation men som sagt det är en del att sätta sig in i och jag kan tycka att informationen inte varit helt tydlig alla gånger...

lyckligtlottad1982; Jag förstår exakt vad du menar med detta med biologiskt... Även fast vi är så "nära" nu ska jag drabbas av "panik" ibland och tänka på att mitt eventuella barn inte får mina gener... men när jag lugnat mig så tycker jag nog innerst inne att det inte är så viktigt (längre)! Det är stora frågor helt enkelt... Har du fått någon samtalshjälp kring detta? Jag gick regelbundet i 5 månader och pratade med en terapeut som var specialiserad på området. Det hjälpte mig mycket! B la så talade hon om olika "kriterier" en förälder ska uppfylla... Och att få barn via ÄD "uppfyller" 4 av 5 "kriterier"...  Det enda som inte uppfylls är det genetiska, men eftersom du som kvinna bär barnet så blir det ditt biologiska barn! För mig har det varit lättare att bearbeta allt när jag tänkt på detta... Även om jag som sagt fortfarande får "panik" ibland.

ewa00; Jag förstår precis din frustration över väntan. Snart är det dags för oss att göra vårat första försök och även fast det är nära nu så "sniglar" sig tiden fram mer än någonsin... Det är hemskt att vänta. Likaså att man känner sig som "ett papper i högen" och att man måste ligga på och ställa frågor...kolla upp saker m m för att saker och ting ska ske. Så har iaf jag upplevt det.. Och direkt man får ett datum så har man något att förhålla sig till, vilket är skönare.

Precis som du så har jag haft och har otroliga problem med sömnen. Jag har varit i denna karusellen i över tre år nu och en period var jag sjukskriven helt och hållet. Det berodde iosf inte bara på detta med barn utan även på jobbet plus att de misstänkte cancer i mina äggstockar. Så det blev lite för mkt där ett tag. NU jobbar jag 75% och jag har fått kontakt med en fantastisk läkare på vårdcentralen som vet om hela min situation. HOn säger att sova gott är a och o när man är i en livskris (som detta ändå är) så jag har sömntabletter vid flera tillfällen. Bara vetskapen om att jag har dem där i skåpet gör mig lugnare.

Just det, detta räknas ju som en "sjukdom"... Det har jag inte tänkt på. Det vore ju inte mer än rätt att man kan få lite kompsenation ekonomiskt kan man tycka... För som du skriver är det ju en del som kostar när man håller på med detta...

Kram på er alla!

wella80: Min kompis har hjälpt mig och min man att komma fram i ÄD-kön. Till oss sa de att de rekomenderar  "korsdonation". Dvs att min kompis donerar till det par som står överst i kön...och vi får den donatorn som det paret skulle ha haft. Om man vill ha direkt donation så kanske det går... Jag vet inte för det kändes inte aktuellt för oss så vi frågde inte ens om det....

Det är ju väldigt många tankar och känslor att "deala" med när man ska ta beslut om ÄD... Vi var inte ens berättigade att göra ivf via landstinget så vi gjorde ett försök privat vilket misslyckades helt. Efter det så kändes detta med ÄD som en fantastisk "lösning" på vårat problem... Om några veckor ska jag börja min behandling!:)

ewa00; Ja jag "tjatat" om allt möjligt känns det om. Främst kanske frågat om saker jag inte fattat. För jag tycker inte att man får så bra info alltid.. Sen kommer jag ibland på frågorna för sent så då måste jag ringa och fråga igen. Har även ringt och frågat om köplatsen. De kunde inte ge ett exakt svar när man är framme, men i höstas när jag ringde fick jag som svar att det blir "efter jul men troligtvis innan påsk" och det räckte för att jag skulle känna mig mindre stressad...Få ngt att förhålla mig till kändes skönt. Sen har även min kompis som hjälpte oss med donation frågat en massa.

Jag tror inte att AMH-värdet ska påverka en ÄD-graviditet, eftersom det befruktade ägget isf inte kommer från en själv.. TSH... Är det det som har med sköldkörteln att göra? KOmmer bara ihåg att det är AMH och östradiol de har pratat om när det gäller mig...

Intressant det där med föräkringsbolaget. Har aldrig anmält något dit innan. Anmäler man själv det som sjukdom eller skriver man in vad som hänt och så avgör försäkringsbolaget?

ÄP gick bra... Tror jag iaf! Jag fick ett samtal på mobilen som jag aldrig hann svara på. Där kordinatorn bekräftade att allt gått som planerat! (Vad det betyder exakt vet jag alltså inte) samt att hon skulle ringa upp senare under dagen... Det gjorde hon aldrig så jag vet inte. Men jag tolkar det så som att om ngt skulle ha gått fel borde hon ju ha hört av sig... Själv har jag inte vågat ringa upp kliniken.

SÅ idag ska vi in för ET!!!!! (Min man har för sig att de sagt att de ska ringa kl 11 för att berätta hur statusen på äggen ser ut...) Så nu är det pirrigt kan jag säga!