Hjälp!

Jag är hemma med min son som fyller tre om ett par veckor. Vi provade dagisi ett par veckor i höstas och sen dess är hela vår värld uppochner. Min son VÄGRAR att någon annan tröstar, torkar, byter, nattar, med honom och han kontrollerar allt jag gör. Han kan få raseriutbrott i timmar för att min man ger honom nappen och inte jag. " mamma ska mamma ska" Om jag ska åka någonstans om så bara för att handla bryter han ihop totalt.

Vissa saker ser jag själv att jag är med och bidrar till. Men den senaste tiden har vi börjat ta fajterna med honom och då framförallt hans pappa.

Han är oehört oförskämd om någon annan tilltalar honom än jag. Ex om han ligger i soffan och läser en bok och hans pappa eller annan släkting kommer in och frågar vad han gör så skriker han "gå bort!!!!"

Vi skäller, vi låter honom vara på hans rum , vi tjatar om hur man uppför sig, vi pratar pedagogiskt, vi leker rolllekar, vi upprepar allting. Inget är låt-gå.

Vi vill förändra detta sättet så milt som möjligt, dvs inte lämna bort honom en hel dag eller hel natt cold turkey till hans farmor eller mormor (som han har nära relationer till)

Men jag håller på att gå under, och min man lider av att aldrig få ett "hej pappa" han tilltalar honom t o m vid namn. Så fort min man kommer in på frukost skriker vår son och springer till mig. Det låter ju som att min man är hemsk mot honom, det är han inte. Han är världesn mjukaste pappa och det har ju inte alltid varit såhär utan det är sen dagis i oktober.

JAG BEHÖVER TIPS OCH HJÄLP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack för era bägge svar! Idag har varit kulmen för oss alla på något sätt och alla svar är värdefulla.
Utlösaren av detta problem var FSK. Vi provade att sätta vår udda fågel till son på fsk helt ensam efter tre dagars inskolning innan han aldrig varit i från mig, detta var i höstas så han var 2, 5 år gammal. det blev en fruktansvärd upplevelse för oss alla tre. Han grät dygnet runt och förändrades. Vi tog hem honom från fsk eftersom vi har möjligheten och tanken med fsk var att det skulle vara kul. Efter det såg vårt liv annorlunda ut. Efter att ha haft en trygg glad kille med humör och trots som alla andra blev det bråk och tårar. vI har varit konsekventa, hårda, och ALLA har lidit. Vi har utstått timmar med utbrott där han kvidit och skirkit efter mig och ändå varit konsekventa och som sagt i vår lilla familj har det inte funkat.
Men idag bröt han ihop totalt under ett menisnglöst gräl och grät och sa att han var arg på mig för att jag lämnat honom ensam och ledsen på dagis, varför? Vi kramades och pratade ut om vad som hände och varför och det kändes så bra. Så kanske kanske vet vi nu källan, och ska nu bara hjälpa honom tillrätta.

Och Anne69 jag blir så glad över ditt svar, för det är precis så jag upplever det i kombination av fsk händelsen.
Jag är hemma alltid med honom , han och jag hela dagarna. Jag älskar det men vi är sammansvetsade på ett osundt sätt nu. Jag äslakar att vara med honom men vill öra honom vara med andra. Så vi ska verkligen prova det du säger att hans pappa är mer och mer med honom.

tack igen

Hjälp!

INNEHÅLL