Hjälp!

Jag hade nog försökt att få en dagisplats, och sedan skapat rutiner. Det är pappa som byter, eller pappa som har nappansvaret. Tror inte att man kan göra det så smidigt när det gått så långt. Om min dotter inte låter pappa ge henne något, så får hon det inte av mig. Det gäller också att du får ju inte trösta om han blir ledsen för något han anser att du ska göra och inte pappa. Då får du ta ett steg tillbaka, kanske säga att nej det får du gå till pappa med.
Jag har en här hemma som försöker manipulera, men här bestämmer vi vad som jäller inte barnet! Jag tror att man måste ta fajten, blir han arg, så låt han vara arg, han älskar er inte mindre för det!

Jag vet att många anser att man ska resonera, men här gör vi så här och det fungerar!

Lycka till!

Jag tänker att det visar att ni har en väldigt nära relation, du och han. Du är hans närmaste anknytningsperson helt enkelt. Och trots att han är 3 så är han inte så sugen på att vara med andra när han kan välja på att vara med dig. Trots andra relationer så kommer de inte i närheten av denna.

Jag tror inte alls på förskola för att ordna detta, utan det bör ni försöka få bukt med innan. Vem är hans "second best"? Låt den personen få ta hand om sonen i allt längre pass då du inte är närvarande. Då kommer han kunna knyta an ordentligt till ytterligare en person. Och sen prövar ni att utöka kretsen allteftersom. Först  när han är helt trygg i sin anknytning till dig, pappan och ytterligare någon o har fått vara borta från er - och se att ni kommer igen - kommer han antagligen att bli mer följsam i detta. Och först då kommer han antagligen frivilligt att ty sig till någon på förskolan.

Sen går ju sånt här lite i faser också. Vips är dessa märkliga beteenden borta och ni har istället en "älskvärd" 3åring som är förtjusande mot alla.

Tack för era bägge svar! Idag har varit kulmen för oss alla på något sätt och alla svar är värdefulla.
Utlösaren av detta problem var FSK. Vi provade att sätta vår udda fågel till son på fsk helt ensam efter tre dagars inskolning innan han aldrig varit i från mig, detta var i höstas så han var 2, 5 år gammal. det blev en fruktansvärd upplevelse för oss alla tre. Han grät dygnet runt och förändrades. Vi tog hem honom från fsk eftersom vi har möjligheten och tanken med fsk var att det skulle vara kul. Efter det såg vårt liv annorlunda ut. Efter att ha haft en trygg glad kille med humör och trots som alla andra blev det bråk och tårar. vI har varit konsekventa, hårda, och ALLA har lidit. Vi har utstått timmar med utbrott där han kvidit och skirkit efter mig och ändå varit konsekventa och som sagt i vår lilla familj har det inte funkat.
Men idag bröt han ihop totalt under ett menisnglöst gräl och grät och sa att han var arg på mig för att jag lämnat honom ensam och ledsen på dagis, varför? Vi kramades och pratade ut om vad som hände och varför och det kändes så bra. Så kanske kanske vet vi nu källan, och ska nu bara hjälpa honom tillrätta.

Och Anne69 jag blir så glad över ditt svar, för det är precis så jag upplever det i kombination av fsk händelsen.
Jag är hemma alltid med honom , han och jag hela dagarna. Jag älskar det men vi är sammansvetsade på ett osundt sätt nu. Jag äslakar att vara med honom men vill öra honom vara med andra. Så vi ska verkligen prova det du säger att hans pappa är mer och mer med honom.

tack igen