Missfall av tvillingar

Oj  beklagar sååå, din historia är nästan exakt som min. Så lessen att inte du heller fick behålla dina små

Jag fick mina små tvillingar 28 september dom kom till via ivf, vi var så lyckliga. Precis som du fick jag en blödning i vecka 13, men allt var som det ska vid kontroll, vi pustade ut.

Men i vecka 20, gick vattnet hos Johaes pojken, men dom levde, dom ville ge dom en chans vi med, så vi avvaktade, 2 veckor senare konstaterades att vår lilla Gabriella hade gått bort, och att pojkens vatten fortfarande var för lite. ännu en gång ville vi ge vår pojke en chans men dom sa att risken var stor att gabriella ville ut.

En vecka senare blev det så, och lilla Johannes som fortfarande kämpade på klarade inte förlossningen utan följde med sin lilla syster. Är sån stor smärta.

Vill bara ge dej en stor värmande kram och önska dej all lycka i världen

Du behöver inte alls be om ursäkt för att du frågar, är skönt att få dela tankar och känslor med nån som varit med om liknade saker.

Våra tvillingar begravdes ju i oktober så snön hade ju inte fallit ännnu, blev minneslund för dom oxå, det tyckte vi kändes bäst. Jag är en sån som sjunger och av nån orsak bestämde jag mej för att sjunga för dom i kyrkan, blev Jag vill alltid älska dej av carola, den är bara sååå fin, fattar inte att jag klarade av de, men ville så gärna göra de bara.

Efter förlossningen, vilken för övrigt va den värsta jag varit med om, har ju 2 stora pojkar sen innan. Fick vi ha dom hos oss så länge vi ville, jag fick upp båda på bröstet på en gång. Gabriella kom först, då hon låg längre ner och så, hon va så söt och liten, men ganska förändrad då hon ju redan varit borta i 2 veckor. Efter kom Johannes som var 300 gram större, åhhh han var oxå så fin, några mycket små rörelser innan han helt somnande in.

Som andra sagt  här inne har dom blirvit varnade för risklerna med tvillingar, hmm de vart jag med men inte alls på det sättet, dom sa bara att riskerna ju va lite högre. Då tänker man ju några procent, ahh fick veta efter förlossningen av läkaren att det är 50 % större risk. VA??? Hade jag vetat de ändå.

Okej om naturen varit framme så är de ju bara så, men vi gjorde IVF, och av olika skäl valde vi att sätta tillbaka 2 ägg, för att öka chaserna att iaf ett skulle fästa. Då sa dom likadant att riskerna är LITE större. Men oxå att risken att det skulle fästa 2 var en på 100, va därför vi vågade göra så ändå.

Vi blev ju ändå glada när vi fick veta att det var två, då vi inte fattat exakt hur stora riskerna var, hade jag fattat de hade jag aldrig satt tillbaka 2 ägg.

Känner sååå med alla er som varit med om samma här inne, beklagar oxå er sorg stort. Hemskt att vi ändå är så många, men tröstande att veta att ni finns att dela tankar med

Massor med kramar Teza

Va olika åsikter läkare verkar ha, jag har oxå hört att dom helst inte sätter tillbaka 2, men har ändå inte insett HUR stor risken är. Och med tanke på att vår ivf-läkare gav oss det valet mycket lättvindigt, inget vi direkt bad om alls, utan han frågade: Hur vill ni göra, chansa på att ett fäster och det andra överlever frysen vilket inte alls är säkert, eller vill ni sätta tillbaka båda,( vi hade bara två som klarat sej)

Vi stod där, hade inte mycke tid på oss att fundera, hade inte ens pratat om de innan, trodde ju ite dom gjorde så som sagt, jag frågade hur stor risken var att båda fäste, inte stor svara han, en på 100, men chansen ökar något för att ETT fäster, inte konstigt då att vi gav de en chans tycker jag, och jag tycker inte han lät oss förstå hur stor risken var med tvillingar om det blev det, han trodde nog aldrig att båda skulle fästa.

Jag önskade mej aldrig tvillingar, var tom lite orolig för hur jag skulle fixa de, kommer dock ALDRIG göra samma misstag igen, det har jag lärt mej. Men om jag av nån orsak skulle bli spontant gravid med tvillingar, skulle jag aldrig i livet klara att göra abort för de, många får oxå friska tvillingar.

Det jag fick höra som orsak dock var just att min kropp nog inte klarar av att bära tvillingar.

Sorry jag hajar inte riktigt e inte själv så bra på siffror och sånt :(, men de jag menade var att risken att det ska ens bli tvillingar av att sätta tillbaka 2 ägg är 1 på 100 återföringar, men att risken med att vänta tvillingar är 50 % att något går fel. Så det är ju två helt olika risker vi pratar om här.

Lyckomia: Förstår precis hur du menar, jag har oxå haft otroliga skuldkänslor, samma tankar som du. Det är hemskt.

Man undrar om dom nånsin kommer att försvinna, stor kram till dej

Jag har en sån tuff dag idag, om två veckor var mina små beräknade, dom skulle troligen redan varit här hos mej.

Gråter så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Till råga på allt retas mensen med mej mer än nånsin. Jag har alltid varit som en klocka, exakt på dagen varje gång, max en dag mer eller mindre enstaka gånger, men efter att jag förlora mina änglar har den knäppat ur helt.

Dom 2 första gångera va den som vanligt, på dagen punktlig, jag var glad att jag återhämtat mej så snabbt.

Men förra mensen som var den 3e kom hela 9 dagar för tidigt, har aldrig hänt mej förr, nånsin ändå sägs de ju att de händer alla nån gång, själv tog jag det direkt som att det är min ålder som börjat spöka, och blev sååå lessen, vi som kämpar så, och har gjort så länge :(

Skulle denna gång haft mensen igår, men tror tyvärr inte på några grav+ :( Den har gjort sej påmind men små flytningar och lite molvärk det är allt, vill bara att den ska komma igång om den nu ska de så jag inte blir mer lessen och att den ska strula en månad till på raken, känns som om hoppet rinner ifrån mej med tiden. Blir snart 38, har kämpat i 5 år, fan oxå.

Förlåt mitt utbrott behövde bara få mina känslor ur mej nånstans.

Massa kramar till er alla