Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Har inte läst något annat än trådstarten.

När jag väntade första barnet så tog vi reda på könet på rul. Jag hade varit helt inställd på att det skulle vara en tös, men det var en gosse. Jag kände mig så besviken! Det är ju inte en känsla jag var stolt över, men den fanns där.
Efter ett tag så kändes det inte lika "illa". Och när han föddes, om jag är helt ärlig, så tänkte jag inte ens på att han var en kille, utan han var MITT barn. Mitt älskade lilla barn!
Och nu efter två år så är han en så gosig, härlig underbar liten pojke. Skulle inte byta bort honom mot en tjej för något i världen. Han är även busig, men det är definitivt hanterbart och inte så illa som jag hade trott. Och så är det ju vi som uppfostrar honom och är hans förebilder, så hur han blir hänger ganska mycket på oss föräldrar tror jag.