Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
Min mamma ville faktiskt ha en pojke som första barn för hon sa att på den tiden ville man det (?). Låter konstigt, men kanske typ att man skulle ha en storebror och en lillasyster, vet inte. Men min mamma är ganska tramsig också ärligt talat. Men hon fick bara mig, jag har inga syskon och kan alltså INTE jämföra med nåt, varken att ha en bror eller en syster. Så det är i mina fantasier man kommer närmare en syster än en bror.
Det mesta jag har skrivit om och känner är ju ett resultat av mina fantasier och vad jag TROR, inte verkligheten alls. Den kommer jag att få smaka på sen när den eventuella pojken föds.
Önskade mig en flicka när jag först märkte att jag var gravid, men precis som du rannsakade jag mig själv och kom fram till att det handlade om mina föreställningar om vad det innebär att vara pojke respektive flicka. Jag fick en pojke. Han fyller tre år idag och han är världens mysigaste, gosigaste unge. Han älskar bilar, att bygga med lego, att läsa (han är jättetidig språkligt), han är otroligt snäll och omhändertagande mot de minsta barnen på förskolan.
sen vill jag också gärna tipsa om en bok. Den heter något liknande "Ge ditt barn 200 möjligheter istället för 2" (har den inte här just nu så minns inte titeln exakt) och handlar om hur man kan utmana könsstereotyper i leken.T ex så leker min son i princip alltid rollekar med sina bilar, (inget som jag "övat" honom i elelr så, men ett exempel på att lekar inte alltid innebär vad vi tror, bilar behöver inte betyda action osv... Han har också en docka av barbietyp, (fast barn) med långt rosa hår. Den dockan kallar han för "flygprinsessan". Hon använder sitt rosa hår som vingar och är en sorts superhjälte.