• Muris81

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-25 11:46:52 följande:
    Jo, jag funderade på att prata med nån innan men det blev aldrig av. Vad ska en kurator säga liksom? Nu är det snart BF och det kommer säkert att gå bra. Jag intalar mig hela tiden att det ÄR en pojke och utgår från det, så känns det inte så konstigt om det blir så.

    Min mamma ville faktiskt ha en pojke som första barn för hon sa att på den tiden ville man det (?). Låter konstigt, men kanske typ att man skulle ha en storebror och en lillasyster, vet inte. Men min mamma är ganska tramsig också ärligt talat. Men hon fick bara mig, jag har inga syskon och kan alltså INTE jämföra med nåt, varken att ha en bror eller en syster. Så det är i mina fantasier man kommer närmare en syster än en bror.

    Det mesta jag har skrivit om och känner är ju ett resultat av mina fantasier och vad jag TROR, inte verkligheten alls. Den kommer jag att få smaka på sen när den eventuella pojken föds.
    Varför tycker du det är konstigt och tramsigt att din mamma ville ha en pojke när du själv vill ha en flicka till? Är ju exakt samma sak!

    Önskade mig en flicka när jag först märkte att jag var gravid, men precis som du rannsakade jag mig själv och kom fram till att det handlade om mina föreställningar om vad det innebär att vara pojke respektive flicka. Jag fick en pojke. Han fyller tre år idag och han är världens mysigaste, gosigaste unge. Han älskar bilar, att bygga med lego, att läsa (han är jättetidig språkligt), han är otroligt snäll och omhändertagande mot de minsta barnen på förskolan.

    sen vill jag också gärna tipsa om en bok. Den heter något liknande "Ge ditt barn 200 möjligheter istället för 2"  (har den inte här just nu så minns inte titeln exakt) och handlar om hur man kan utmana könsstereotyper i leken.T ex så leker min son i princip alltid rollekar med sina bilar, (inget som jag "övat" honom i elelr så, men ett exempel på att lekar inte alltid innebär vad vi tror, bilar behöver inte betyda action osv... Han har också en docka av barbietyp, (fast barn) med långt rosa hår. Den dockan kallar han för "flygprinsessan". Hon använder sitt rosa hår som vingar och är en sorts superhjälte.
  • Muris81

    För att förtydliga: jag vill bara stärka dig i det du redan vet; att personligheten inte sitter i könet. Och tipsa om vad man kan göra rent konkret för att ens barn inte ska fastna i stereotyper som är begränsande för dem. Tycker för övrigt att det är jättebra att du vågar ta upp det här och konfrontera dina tankar och känslor kring att få en pojke. Är säker på att du kommer älska ditt barn lika mycket oavsett kön!

  • Muris81
    MammaG skrev 2011-01-25 13:38:36 följande:
    Det är kanske lättare att ta reda på hur det är att ha söner och pojk/flick-syskon här än att på distans ta reda på hur det är i Indien.
    Sedan kan jag villigt erkänna att jag som mamma till en pojke känner mig kränkt å min pojkes vägnar när du och andra (för din är knappast den första tråden på samma tema) målar upp bilder av pojkar som tråkiga, bråkiga och oförmögna att ha en närmare relation till sina mammor. Min son och jag är jättenära varandra. Sedan vet jag inte hur det är om tjugo år, men det vet faktiskt inte någon som har döttrar heller; min mamma och min äldsta syster hade en femårs-period när de inte talade med varandra öht.

    Men jag blir alltså ledsen när jag läser en massa förmodanden om hur det är att ha en son. Såger inte att de inte finns, men jag har i allafall aldrig sett motsvarande antaganden om att få en dotter
    Jag tycker också att det är tråkigt att det finns så mycket negativa föreställningar om hur pojkar är! 
  • Muris81
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-25 15:23:43 följande:
    Det var som ett svar på ett inlägg som tyckte jag var tramsig och borde söka hjälp. Jag håller med om att man inte borde ha dessa känslor och att det är tramsigt att bry sig om vad det är för kön. Därför tycker jag ju att min mamma också var/är tramsig, precis som jag själv är. Önskar man kunde styra känslor, tankar och önskningar som om man vore en robot.
    Aha, sorry, var jag som inte läste ordentligt då.

    Ja, visst, man "borde" inte ha dessa känslor, men inget blir ju bättre om man skuldbelägger sig själv, så försök att inte göra det! Inte så konstigt att vi blir påverkade av de könsroller som finns ute i samhället, tyvärr. Det man kan göra är att reflektera över varför känslorna finns där, precis som du gör! Jag tror du är en jättebra mamma till din dotter och kommer bli det till syskonet också!
  • Muris81

    Min man är förresten supertajt med sin mamma och har varit det hela livet. Jag har jättebra kontakt med både min syster och min bror, står lika nära båda. Nej, nu ska jag äta först mat och sedan tårta med min lille födelsedagspojke!

  • Muris81

    Postade för tidigt, lycka till skulle jag också säga!

  • Muris81

    TS, känns det lite bättre nu när du fått läsa om alla oss som har fina pojkar? Hoppas det!

  • Muris81
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-26 15:28:22 följande:
    Jo det gör det verkligen. Det är en stor tröst faktiskt.
    Va skönt!
Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?