Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-25 12:17:36 följande:
Det är ju det jag säger. Jag är iallafall så ödmjuk att jag erkänner att allt detta bygger på fantasier och hur jag TROR att verkligheten ser ut. Jag har ingen aning om hur det är eller kommer att bli. Jag kan bara hoppas på det bästa.
Om du aldrig varit i Indien så TROR du väl också en massa grejer om hur det är därborta, du vet ju inte förrän du varit där. Det är som med mig med att få en pojke. Jag erkänner, jag vet ingenting och har ingen fakta alls om nåt. Jag bara känner, spekulerar och flummar runt än så länge.
Men många här på FL verkar VETA väldigt mycket och har svårt att acceptera att andra kan ha andra känslor än de själva. Inte du kanske men många i tråden har ju väldigt aggressiv och fördömande ton, som om de är Guds bästa människa.
Det är kanske lättare att ta reda på hur det är att ha söner och pojk/flick-syskon här än att på distans ta reda på hur det är i Indien.
Sedan kan jag villigt erkänna att jag som mamma till en pojke känner mig kränkt å min pojkes vägnar när du och andra (för din är knappast den första tråden på samma tema) målar upp bilder av pojkar som tråkiga, bråkiga och oförmögna att ha en närmare relation till sina mammor. Min son och jag är jättenära varandra. Sedan vet jag inte hur det är om tjugo år, men det vet faktiskt inte någon som har döttrar heller; min mamma och min äldsta syster hade en femårs-period när de inte talade med varandra öht.
Men jag blir alltså ledsen när jag läser en massa förmodanden om hur det är att ha en son. Såger inte att de inte finns, men jag har i allafall aldrig sett motsvarande antaganden om att få en dotter
