Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Jag önskade mig innerligt en flicka när jag ver gravid första gången. När jag såg sonen snopp på UL i v 34 blev jag riktigt besviken. Var orolig för hur jag skulle känna, för anknytning och hela köret. Men han föddes och var den mest bedårande lille bebis jag någonsin sett!

När jag senare fick en dotter så blev jag överlycklig! Men faktum är att jag har en mycket bättre relation till min son än min dotter! Och ja, jag älskar båda mina barn lika mycket, men på helt olika sätt. Min son är lugn, tycker om att göra samma saker som jag, pyssla och vara ute. Min dotter är helt sjövild! Mer vild än tam... och precis som sin far! <3

Jag kan bara gissa, men det är ganska vanligt att få oerhört otrevliga kommentarer i både gästbok och inbox när man har en annan åsikt än den, enligt FL, politiskt korrekta! Så jag tror inte att det handlar om att skämmas...

Ja, det kan ju lätt bli så att om man förväntar sig ett bettende, så agerar man utifrån det förväntade, med resultat att man sänder signaler som ger det förväntade beteendet hos barnet...