Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

Hej förstår din känsla!
Jag har 4 grabbar ,den miste e en sladdis och när jag väntade honom så önskade jag så väldigt mkt att det skulle vara en tjej,vågade inte alls köpa ngt!
Jag vågade inte säga det till nån,utan gick omkring och mådde dåligt över mina egna fruktansvärda känslor.
Men så blev det ju en fjärde grabb jag visste det långt inne,men blev  väldigt besviken.kunde inte ta till mig han ordentligt,svårt att amma.slutade bara efter ett par dar.
Så klart älskae jag han från första stund,mitt lilla charmtroll!!
Mina stora grabbar e pappas pojkar o den lille med,och det var nog det som gjorde att jag hade den starka längtan efter en tjej nån som var för mig som kanske skulle vilja göra det som jag tycker e kul,ja ja jag vet det kanske inte alls skulle blivit så om jag haft en tjej.
Men nu har jag mina 4 grabbar och dom e det bästa som finns!!!
Även om ingen vill eller vågar närma sig mina intressen, hästarna
Det som jag känner med att vara "pojkmamma" e att jag känner mig utanför i prat och intressen,även om jag tillbringat år i ishallar crossbanor och gud vet allt.