Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-11 11:10:28 följande:
Vilken underbar berättelse! Nu känner jag mig mycket lugnare och lite peppad inför att det kan bli en liten pojke. Du har så rätt så: det ögonblicket jag fick min flicka på magen utan att veta vad det var för kön än, och hon tittade in i mina ögon med sina små kisande ögon....där kvittade det ju fullständigt vad det var för kön. Det tog nog 5-10 minuter innan barnmorskorna kollade vad det var för kön på barnet och under tiden kände jag ju bara kärlek, förundran och, ja, allt det där, nyfikenhet osv.Grejen med att jag och mannen problematiserar kill/tjejrollen är nog den att vi MEST kommer att problematisera en killroll. Kommer att försöka uppfostra en pojke till att vara lite alternativ, lite mjukis och pysslig. Konstigt nog "styr" vi inte vår flicka lika mycket. Hon får göra det hon vill helt och hållet. Orättvist, men samtidigt skönt att man slipper uppmuntra henne till att vara våldsam och bufflig och bara leka med bilar. Hon är helt enkelt en allätare som gillar att leka med både små djur, dockvagn, bilar, pussel men framför allt....zzzzz...böcker!!! Man tvingas läsa för henne flera timmar per dag
Nu väntar vi barn nr 2, och jag känner att det skulle vara kul med en pojke, just för att det finns en stor chans att han skulle bli lika mysig och lugn som sin pappa, vilket iofs vår dotter också är, även om hon har mycket egen vilja. I slutändan spelar oftast könet inte så stor roll, tror jag.
Man har mycket irrationella känslor när man väntar barn, både som mamma och som pappa.