Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?
Anonym (pojke) skrev 2011-01-05 18:04:33 följande:
Är det inte någon här som känt att det vore roligt att få en liten variant av sin kille/sambo/man? Alltså en son som påminner om sin älskade? Jag känner iaf så. Vill ha en pojke med sin pappas snälla ögon, fina blonda hår, härliga sätt osv. Självklart kan en son bli mer lik mamman på sådana saker än pappan, det vet man ju aldrig. Men jag känner ändå spontant att jag vill föda en "mini-T". En pojke som kommer växa upp och bli lika stor, stark och härlig som sin pappa.
Sedan vill jag nog lika mycket, eller nästan ännu hellre, ha ett dotter som jag kan göra tjej-saker med. Men hon kanske blir värsta pojkflickan, det vet man ju inte heller!
När jag sett kort på min sambo som liten så bara lääängtar jag efter att vi tillsammans skulle kunna få en lika fin son tillsammans. Och vill att han ska vara precis så go och härlig som min sambo är. Kanske är det så att man tänker att "blir det en pojk blir han lika go som sin pappa, men blir det en tös blir hon lika jobbig som jag" ;). Nu menar jag inte att jag är jobbig som person, men man vet ju som tjej hur man kan va ibland med humörsvängningar och sånt... Jag har många killkompisar och tycker att killar är lättare att umgås med än tjejer.
Jag ser mig själv som pojk-mamma på något sätt. Jag vet inte varför. Kanske för att jag sett hur enkelt alla killar omkring en haft det under uppväxt med kompisrelationer och dylikt. Alla har fått vara med och ingen blev utfryst. I tjejsfären var det mkt tjafs, skitsnack och utseendefixering. Jag skulle självklart bli glad även om vi fick en dotter, men jag känner att jag rent spontant skulle vara mer orolig som flick-mamma.