Inlägg från: Anonym (Ja du...) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ja du...)

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Anonym (jobbigt) skrev 2011-01-04 23:19:09 följande:
    förmodligen
    Om du verkligen på riktigt känner att du skulle vilja byta ut dina pojkar tror jag att du bör söka hjälp för du mår nog inte riktigt bra. Inget illa menat. Dessutom ÄR du inte dina känslor, du bara HAR dem. Du är alltså ingen dålig människa, men du har dåliga tankar.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-05 08:43:07 följande:
    Jajaja, jag VET allt det där: att jag inte borde skaffa barn om jag inte vill ta risken med fel kön, att jag är otacksam och hemskt och borde avrättas för det jag känner. Jag vet att de flesta på FL tycker så men jag var ändå tvungen att göra ett inlägg för att höra om det kanske ändå fanns nån mer som gått igenom detta och hur det funkade efteråt.
    Äh, lägg av nu, höll jag på att säga. Men jag vet hur det är. Har man icke politiskt korrekta tankar blir man uppäten härinne när det enda man vill ha är lite goda råd.

    Jag tycker att du ska ta reda på barnets kön i förväg för att kunna vara förberedd på det hela. Jag förlorade en flicka, blev gravid igen och självklart skulle det bli en flicka, det trodde både jag och alla andra. Så blev det en pojke, vår andre son. Jag bara satt och stirrade på ungen, fattade ingenting. Vi skulle ju få en flicka, detta måste vara fel?!? Ibland spelar känslolivet oss "härliga" spratt. Chansen var ju lika stor att få vilket som. Men jag saknar och längtar efter min flicka och kommer förmodligen aldrig få någon dotter. Jag älskar mina båda pojkar, men ja, jag var deprimerad ett tag i början och önskar faktiskt att jag hade tagit reda på könet i förväg, något jag annars är helt emot av princip. Jag tycker att det ska vara en överraskning. Men då hade jag sluppit de där dåliga känslorna jag hade i början. Första veckorna bara grät jag så fort jag var ensam, då släppte jag ut allt. Egentligen tror jag att det mest av allt handlade om att alla känslor jag gömt undan då vi förlorade vår dotter kom som ett brev på posten när man är heltossig som nyförlöst. Nu, några månader efteråt, är livet fantastiskt och jag skulle inte byta mina killar för något i världen, även om jag väldigt gärna skulle vilja ha en blandad syskonskara. Men nu är det som det är.
  • Anonym (Ja du...)
    CoolJen skrev 2011-01-05 09:19:53 följande:
    Jag har en son men ville ha en tjej. Blev besviken på könsUL men fick tid att smälta tanken trots att jag då fortfarande hellre hade sett en tjej i magen.
    Självklart skulle jag aldrig välja bort min son! och alla känslor för mitt barn fanns där!

    Pojkar, generellt är så mycket mysigare och gosigare än flickor tycker jag.

    Visst saknar jag att inte få köpa små söta kjolar/klänningar...sätta upp håret i nån fin frisyr men kanske får jag en tjej i framtiden?
    Jag har en liten förhoppning av att barnet i magen är en tjej men blir även glad om det är en kille, däremot nästa barn önskar jag att det ska vara av det könet som barnet i magen inte är.
    Annars får du väl göra som jag lär få göra. Hoppas att bli farmor till massor av söta flickor att fixa med håret på och köpa rosa klänningar till. Det är lååååångt dit...

    Så du säger att pojkar är gosigare än flickor? Har inget att jämföra med men mina grabbar är i alla fall jättegosiga! Så jag säger inte emot i alla fall!
  • Anonym (Ja du...)
    GAGA skrev 2011-01-05 09:21:06 följande:
    Vad är skillnaden på att få en pojke eller flicka? 

    Egentligen?  
    Jag gissar att du har en av varje eftersom du kan säga så. Vi som bara har ena sorten tror ju att det är skillnad.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym skrev 2011-01-05 11:32:54 följande:
    tycker det är så hemskt att folk känner såhär!
    Väntar en pojke och när jag berättade för folk fick jag höra: "det gör inget" "JAHA..." FÖLJT AV EN BEKLAGANDE TYSTNAD, "kan du inte något annat" etc..

    jag som vart jätteglad blev skitlessen..VARFÖR är det SÅ mkt bättre med flickor??
    Va? Tror inte mina öron. När de säger sådär ska du kontra med "Jag skulle nog betinga ett högt pris i kameler, tror du inte?" Slå ner idioterna jäms med fotknölarna! Pojkar och flickor är lika mycket värda!
  • Anonym (Ja du...)
    GAGA skrev 2011-01-05 17:49:33 följande:
    Nej, jag har 2 BARN. Att båda har snoppar har mindre betydelse. 

    Vad är egentligen skillnaden på tjej/kille? 
    Det är STOR skillnad! Den som säger att det inte är någon skillnad ska nog studera lite anatomi bland annat.
    Nej allvarligt talat... När det kommer till personligheten är det en annan femma, där är det ingen skillnad utan helt individuellt. Antar att det var i dem termerna du menade, personlighet. Som tidigare sagts, flickor kan vara asjobbiga och pojkar kan vara änglar, och vice versa. Kan dessutom bero på dagsformen.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (pojke) skrev 2011-01-05 18:04:33 följande:
    Är det inte någon här som känt att det vore roligt att få en liten variant av sin kille/sambo/man? Alltså en son som påminner om sin älskade?

    Jag känner iaf så. Vill ha en pojke med sin pappas snälla ögon, fina blonda hår, härliga sätt osv. Självklart kan en son bli mer lik mamman på sådana saker än pappan, det vet man ju aldrig. Men jag känner ändå spontant att jag vill föda en "mini-T". En pojke som kommer växa upp och bli lika stor, stark och härlig som sin pappa. Hjärta

    Sedan vill jag nog lika mycket, eller nästan ännu hellre, ha ett dotter som jag kan göra tjej-saker med. Men hon kanske blir värsta pojkflickan, det vet man ju inte heller! {#emotions_dlg.flower}
    Ja, oh ja! Och det har jag fått också. Dessutom har jag fått en son som är mig upp i dagen. Jag förstår hur du menar, för just sådär tänker jag också! Jag vill gärna ha en flicka för jag tycker att det skulle vara kul att se hur en flicka "made by us" skulle kunna se ut! Och jag ser jättemycket fram emot när mina killar blir stora, starka karlar med egna barn. Så absolut!  En annan grej jag tänkt på kring detta om att vilja ha en dotter, är att vi då kanske skulle invigas i "Hello kitty-världen" och allt det där. Det där som tjejer brukar hålla på med som inte jag själv gjorde som barn. Jättespännande eftersom jag var en pojkflicka. Barbie - go home! Tyckte jag ungefär. Jag byggde kojor i skogen och sånt. Ritade, pysslade, pusslade. Ganska så könsneutrala grejer. Hur man blir som vuxen går inte att sia om utifrån ens preferenser som barn. Jag var väldigt tekniskt intresserad och blev föga förvånande ingenjör. Min kompis som lekte med dockor, flätade hår och hade fina klänningar, hon blev också ingenjör. Man vet aldrig var det landar.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-05 18:17:34 följande:
    Jag har även tänkt på en annan sak: för min dotters skull - blir man inte tajtare med en lillasyster än en lillebror liksom? Jag skulle så gärna vilja att hon hade ett syskon att alltid luta sig mot, som nära vän i livet. har man nåt gemensamt med en bror de första 30 åren av sitt liv?
    Det finns det inga garantier som helst för. Två döttrar kan hata varandra som hund och katt också.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym skrev 2011-01-05 18:29:40 följande:
    Är glad att jag inte har döttrar. Brudar med för tighta kläder med putande magar i puberteten är det värsta jag vet. Samt att man skullle gå och oroa sig för allt de riskeras att utsättas för, typ sexuellt våld och skit.

    Nej. Icke.
    Du har helt klart en poäng där! Åtminstone i mina ögon!
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (mor till son) skrev 2011-01-06 15:44:13 följande:
    Men du gillar de kvinnliga idealen då? De är inte stereotypa?
    Det måste vara du som är stereotyp i ditt tänkande.
    Jag tror att vi alla är betydligt mer stereotypa än vi vill erkänna ens inför oss själva! SÅ himla lätt är det inte att hålla sig opåverkad av samhället! Klart att man blir färgad i någon mån, säkert i större mån än vi vill som sagt...
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym skrev 2011-01-06 19:31:16 följande:
    Min lilla pojke dog för 8 veckor sedan och kan för allt i världen inte förstå att det är något du hade valt....eftersom han är pojke.
    Jag beklagar sorgen. Det river i mig varje gång jag hör talas om att ett barn dör, det väcker minnen inom mig. Otrevliga sådana. Vi miste också ett barn.

    Fast TS önskar inte livet ur en eventuell son, hon har "bara" tabubelagda känslor som hon vill bolla med oss och komma tillrätta med. Hon VILL ju inte känna så här utan hoppas på att bli en harmonisk mamma och människa vad som än händer.Så tolkade åtminstone jag det hela.
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (flickpojkmamma) skrev 2011-01-11 11:26:52 följande:
    Jag gjorde rutinultraljud igår. Det första jag ser när hon satte på maskinen var en STOR PUUUNG! Det gick liksom inte att bortse från. Har en dotter sedan tidigare och hoppades väl på en till. Men det är nog för att det ligger närmast till hands, känslomässigt. Har svårt att sätta mig in i hur det är att föda en pojke och ta hend om en. Men det ger sig nog, hoppas jag. Jag har ju drygt 20 veckor på mig att förbereda mig nu. Bra.

    Som min man sa: Livet blir ju lite rikare nu, med en av varje. Två olika!

    Hoppas bara att det inte blir en sån där vilding som river allt och slänger sig utför stup.

    TS kanske också kan ta reda på kön och förbereda sig under de få veckorna som är kvar?!
    Sådana kan flickor också bli, att de river allt menar jag. Vet du vad det kallas för när man får en av varje? Lyxblandning!
  • Anonym (Ja du...)
    Anonym (Hemlig) skrev 2011-01-13 22:30:42 följande:
    Fan vad trött man blir. Jag älskar mina pojkar mest i världen MEN skulle bli skitglad för en flicka. Har två pojkar och önskar mig nu en tjej. End of story. Har ingen nära relation till min mamma själv och hyser inga illusioner om att jag och min dotter kommer bli bästisar, klä oss i exakt likadana, rosa kläder samt rida på ponnyhästar två gånger i veckan.

    Önskar mig en flicka på grund av att det vore väldigt kul att få båda sorterna. Däremot är jag jävligt medveten om att det är en "lyxönskan", jag är väldigt tacksam att jag överhuvudtaget kan få barn och skulle GIVETVIS älska även en tredje son. Här på FL verkar det alltid finnas idioter som lägger sig i varenda diskussion och rackar ned på folks tankar och känslor. En fördel med denna siten är ju att man kan få "skriva av sig" och dela privata åsikter och tankar??

    Jag vill gärna ha en flicka. Punkt. Jag har två pojkar sedan tidigare som är BÄST i hela världen. Jag hade inte bytt ut dem mot NÅGOT annat. Inte ens mot hundra tjejer. MEN nu har jag ett tredje barn, och OM jag fick önska och bestämma, vilket jag VET att man inte kan/får, önskar jag mig en tjej. För att det vore kul att ha båda sorterna. Få ha en flicka i familjen. Sedan får hon älska bilar, spela ishockey och snusa. I don't care. Mina grabbar älskar smycken, rosa och annat "tjejigt". Jag skulle inte gråta om jag fick en pojke till MEN jag hade helst velat ha en flicka. Sedan är jag mycket medveten om att vad det än är som kommer ut komme rjag älska honom eller henne till döds.

    Suck för er som lägger sig i. Självklart är alla mammor glada för det de får. Och självklart har man lika stor rätt att önska ett speciellt kön lite extra. Big deal.
    Håller med dig helt! Det må uppröra dem som inte kan få barn, men alla ser livet utifrån sin horisont. varför får man inte önska utan att bli fördömd???
Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?