Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

förmodligen

Jajaja, jag VET allt det där: att jag inte borde skaffa barn om jag inte vill ta risken med fel kön, att jag är otacksam och hemskt och borde avrättas för det jag känner. Jag vet att de flesta på FL tycker så men jag var ändå tvungen att göra ett inlägg för att höra om det kanske ändå fanns nån mer som gått igenom detta och hur det funkade efteråt.

Jag har en son men ville ha en tjej. Blev besviken på könsUL men fick tid att smälta tanken trots att jag då fortfarande hellre hade sett en tjej i magen.
Självklart skulle jag aldrig välja bort min son! och alla känslor för mitt barn fanns där!

Pojkar, generellt är så mycket mysigare och gosigare än flickor tycker jag.

Visst saknar jag att inte få köpa små söta kjolar/klänningar...sätta upp håret i nån fin frisyr men kanske får jag en tjej i framtiden?
Jag har en liten förhoppning av att barnet i magen är en tjej men blir även glad om det är en kille, däremot nästa barn önskar jag att det ska vara av det könet som barnet i magen inte är.

Vad är skillnaden på att få en pojke eller flicka? 

Egentligen?  

tycker det är så hemskt att folk känner såhär!
Väntar en pojke och när jag berättade för folk fick jag höra: "det gör inget" "JAHA..." FÖLJT AV EN BEKLAGANDE TYSTNAD, "kan du inte något annat" etc..

jag som vart jätteglad blev skitlessen..VARFÖR är det SÅ mkt bättre med flickor??

Nej, jag har 2 BARN. Att båda har snoppar har mindre betydelse. 

Vad är egentligen skillnaden på tjej/kille? 

Är det inte någon här som känt att det vore roligt att få en liten variant av sin kille/sambo/man? Alltså en son som påminner om sin älskade?

Jag känner iaf så. Vill ha en pojke med sin pappas snälla ögon, fina blonda hår, härliga sätt osv. Självklart kan en son bli mer lik mamman på sådana saker än pappan, det vet man ju aldrig. Men jag känner ändå spontant att jag vill föda en "mini-T". En pojke som kommer växa upp och bli lika stor, stark och härlig som sin pappa. 

Sedan vill jag nog lika mycket, eller nästan ännu hellre, ha ett dotter som jag kan göra tjej-saker med. Men hon kanske blir värsta pojkflickan, det vet man ju inte heller! 

Jag har även tänkt på en annan sak: för min dotters skull - blir man inte tajtare med en lillasyster än en lillebror liksom? Jag skulle så gärna vilja att hon hade ett syskon att alltid luta sig mot, som nära vän i livet. har man nåt gemensamt med en bror de första 30 åren av sitt liv?

Är glad att jag inte har döttrar. Brudar med för tighta kläder med putande magar i puberteten är det värsta jag vet. Samt att man skullle gå och oroa sig för allt de riskeras att utsättas för, typ sexuellt våld och skit.

Nej. Icke.

Men du gillar de kvinnliga idealen då? De är inte stereotypa?
Det måste vara du som är stereotyp i ditt tänkande.

Min lilla pojke dog för 8 veckor sedan och kan för allt i världen inte förstå att det är något du hade valt....eftersom han är pojke.

Jag gjorde rutinultraljud igår. Det första jag ser när hon satte på maskinen var en STOR PUUUNG! Det gick liksom inte att bortse från. Har en dotter sedan tidigare och hoppades väl på en till. Men det är nog för att det ligger närmast till hands, känslomässigt. Har svårt att sätta mig in i hur det är att föda en pojke och ta hend om en. Men det ger sig nog, hoppas jag. Jag har ju drygt 20 veckor på mig att förbereda mig nu. Bra.

Som min man sa: Livet blir ju lite rikare nu, med en av varje. Två olika!

Hoppas bara att det inte blir en sån där vilding som river allt och slänger sig utför stup.

TS kanske också kan ta reda på kön och förbereda sig under de få veckorna som är kvar?!

Fan vad trött man blir. Jag älskar mina pojkar mest i världen MEN skulle bli skitglad för en flicka. Har två pojkar och önskar mig nu en tjej. End of story. Har ingen nära relation till min mamma själv och hyser inga illusioner om att jag och min dotter kommer bli bästisar, klä oss i exakt likadana, rosa kläder samt rida på ponnyhästar två gånger i veckan.

Önskar mig en flicka på grund av att det vore väldigt kul att få båda sorterna. Däremot är jag jävligt medveten om att det är en "lyxönskan", jag är väldigt tacksam att jag överhuvudtaget kan få barn och skulle GIVETVIS älska även en tredje son. Här på FL verkar det alltid finnas idioter som lägger sig i varenda diskussion och rackar ned på folks tankar och känslor. En fördel med denna siten är ju att man kan få "skriva av sig" och dela privata åsikter och tankar??

Jag vill gärna ha en flicka. Punkt. Jag har två pojkar sedan tidigare som är BÄST i hela världen. Jag hade inte bytt ut dem mot NÅGOT annat. Inte ens mot hundra tjejer. MEN nu har jag ett tredje barn, och OM jag fick önska och bestämma, vilket jag VET att man inte kan/får, önskar jag mig en tjej. För att det vore kul att ha båda sorterna. Få ha en flicka i familjen. Sedan får hon älska bilar, spela ishockey och snusa. I don't care. Mina grabbar älskar smycken, rosa och annat "tjejigt". Jag skulle inte gråta om jag fick en pojke till MEN jag hade helst velat ha en flicka. Sedan är jag mycket medveten om att vad det än är som kommer ut komme rjag älska honom eller henne till döds.

Suck för er som lägger sig i. Självklart är alla mammor glada för det de får. Och självklart har man lika stor rätt att önska ett speciellt kön lite extra. Big deal.