Inlägg från: Anonym (Hjälp) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hjälp)

    Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?

    Håller med flera andra i tråden om att du behöver hjälp, TS. Detta säger jag utan att döma eller se ner på dig, utan enbart som en medmänniska. Att ha tankar och små önskningar om att få ett visst kön är fullkomligt normalt precis som du skriver, men att det går så långt som att man skulle kunna tänka sig att "byta ut" sitt barn är nog desto ovanligare. Och mer allvarligt. Du verkar koppla samman kön och egenskaper på ett osunt och ologiskt sätt.

    Lycka till!
    /Mamma till en son - mitt allt

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (flickmamma) skrev 2011-01-05 18:17:34 följande:
    Jag har även tänkt på en annan sak: för min dotters skull - blir man inte tajtare med en lillasyster än en lillebror liksom? Jag skulle så gärna vilja att hon hade ett syskon att alltid luta sig mot, som nära vän i livet. har man nåt gemensamt med en bror de första 30 åren av sitt liv?
    Detta tror jag inte du behöver oroa dig för, det är någonting som styrs av personligheten och inte könet. Själv har jag bara systrar så jag kan inte jämföra, men jag har goda vänner som är mycket tighta med sina bröder och har fina relationer med dem. Min egen sambo har ett syskon, en bror, som bara är några år äldre men de är så olika i personligheten att de inte umgås alls. Det är inte ovänner men inte heller vänner om man säger så. Om man går efter ditt resonemang borde de vara tighta som bara den men så är det alltså inte!

    Jag själv har en syster som är homosexuell och väldigt "manlig" till sättet, så pass att folk alltid trodde att jag hade en lillebror när vi var små. En av mina goda vänner är en kille som är gay, och mycket feminin, både han och hans sambo. Kanske du har fastnat lite väl mycket vid stereotyper? Inget illa menat, bara en tanke
Svar på tråden Ni som verkligen INTE ville ha en son men fick det, hur gick det med anknytningen efteråt?